Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 151. Pietistisk rörelse bland svenska krigsfångar i Siberien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 151. Pietistisk rörelse bland svenska krigsfångar i Siberien.
Bland de många svenska krigsfångar, som efter
slaget vid Pultava fördes till Siberien, vaknade snart ett varmare
religiöst lif, som antog en pietistisk pregel. Rörelsen
utgick förnämligast från en dragonkapten, vid namn Kuet
Fredrik von Wreech. Denne man, som var tysk till
börden, hade börjat läsa Arndts Sanna kristendom äfvensom
några skrifter af Spener och Franke, hvarigenom han
fördes till en allvarligare sinnesstämning och mer och mer
kände sig gripen af pietismens anda. Förd till Tobolsk i
Siberien 1711, öppnade han här en skola för svenska barn,
hvarjemte han började hålla bibelförklaringar och
böne-sammankomster. Efter några år vidgades skolan, så att
till och med latin lästes, och många af landets barn började
begagna sig af den erbjudna undervisningen. Medel till
skolans underhåll gåfvos icke blott af svenskar, holländare
och engelsmän, utan äfven af kringboende ryssar och tar-’
tarer. Zaren sjelf lofvade understöd, och skolans lärjungar
stego slutligen till ett antal af omkring 140. Wreech
biträddes i sin verksamhet af flere andra fångna officerare,
men i synnerhet af sina begge trogna vänner kornetten
Pauli och kaptenen Karl Israel von Creutz. Åtskilliga
krigsprester hjelpte ock till samt stälde sig vänligt till hela
den nya rörelsen. Särdeles gäller detta om
regementspastorn Gabriel Lauræus, hvilken efter hemkomsten från
fångenskapen slutade sina dagar den 10:de Aug. 1753
såsom theologie professor och domprost i’Åbo. De fromme
svenska fångarne understöddes af August Herman Franke
i Halle ej blott med uppmuntringsbref, utan ock med
penningar och böcker. Emellertid voro icke alla fångar gripne
af den nya rörelsen. Äfven ibland de omkring 60 svenska
krigsprester, som delade fångenskapen, funnos många,
som togo anstöt af officerarnes andliga sammankomster
och deri sågo ett förderfligt pietisteri. Hofpredikanten
Göran Nordberg, som till sin hemresa 1715 var
ordförande i ett svenskt fältkonsistorium i Moskwa och såsom
sådan utöfvade ledningen af de svenska fångarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
