Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 159. En kommission nedsättes att döma i målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fransyska församlingen Nikolaus Steknell samt hofpredikanterna
Gustaf Adolf Humble och Johan Possieth.
Alla dessa kommissionens ledamöter voro ganska
framstående män. Om fem af dem hafve vi haft tillfälle att
tala i det föregående. Här må några ord tilläggas
angående de begge återstående: Sternell och Possieth. Den
förstnämnde, som var född i Botheå församling i
Ångermanland, hade besökt åtskilliga utländska högskolor. Efter
sin hemkomst blef han först rektor vid franska skolan i
Stockholm och sedan pastor vid franska församlingen
derstädes. Men år 1714 flyttades han till kyrkoherde i Jakobs
och Johannis församlingar, hvarpå han 1728 utnämndes till
superintendent i Hernösand, der han dog 1744. Nitisk och
samvetsgrann, skötte han sitt kall med stor drift och
duglighet. Han anstälde ofta kyrkovisitationer ända upp i
Lappmarken samt intresserade sig mycket för införande af
bättre undervisning och själavård i dessa aflägsna bygder.
Johan Possieth, som var född i Roslagen, tjenstgjorde
mycket länge såsom hofpredikant. Först 1722 befordrades han
till kyrkoherde i Riddarholms och Bromma församlingar,
men afled redan 1728 vid 61 års ålder. Possieth egde
ovanliga predikogåfvor och var på sin tid högt uppburen
såsom andlig talare. Han var äfven poetiskt begåfvad och
skref vers både på latin och svenska. Till sin kyrkliga
ståndpunkt strängt orthodox, hörde han i likhet med Humble
till pietismens afgjorde motståndare.
Kommissionen sammanträdde i Storkyrkans sakristia
den 20:de April 1713. Förekallade voro Carelberg, Lybecker
och Wolker. Erkebiskopen sökte först visa, att de
kon-ventiklar, som hållits i deras hus, vore förbudna, onödiga
och skadliga. Men Lybecker invände, att de ifrågavarande
sammankomsterna "icke vore sådana, som Kgl. Maj:st
förbjudit, i hvilka allehanda svärmerier och kätterska
villfarelser förehafvas". Derpå vände sig erkebiskopen till
Wolker, som var anklagad för att, vid sin utläggning af
evangeliet på annandag pingst, hafva sagt: "Denna text
förlåta sig många falska kristne uppå denna tiden, och
ligga många i helvetet, som hafva bedragit sig med detta
språket". Wolker sökte försvara sitt yttrande, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
