Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 179. Gradins missionsverksamhet röner kraftigt motstånd. - § 180. Herrnhutismens svenska målsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dertill utsedd person att vara honom följaktig. Med
anledning häraf blef ock Gradin under bevakning genast förd
ur riket.
Men icke blott i Stockholm och Upsala erkestift hade
vederbörande myndigheter fått öppna ögon för den fara,
som hotade svenska kyrkan genom herrnhutiskt proselytmakeri.
Lika nitisk och mån om renlärigheten visade man
sig äfven på andra håll. Särskildt gäller detta om Jakob
Benzelii efterträdare på biskopsstolen i Götheborg, den för
sin ovanliga och mångsidiga lärdom berömde biskop Georg
Wallin († 1760). Han lät till strängt förhör inkalla
åtskilliga prestman, som visat tycke för den nya läran, och
i ett förord framför en i Götheborg utgifven bibelupplaga
skref han en mycket skarp vederläggning af herrnhutismens
villfarelser. Äfven biskopen i Lund, den lärde
orientalisten Johan Engeström, som år 1748 blef Henrik
Benzelii efterträdare på den sydsvenska biskopsstolen, den han
innehade till sin död den 16:de Maj 1777, stod såsom
theolog på strängt orthodox grundval och var, i likhet med
sin företrädare, en afgjord motståndare till tidens
pietistiska och herrnhutiska rörelser.
§ 180. Herrnhutismens svenska målsmän.
Men allt detta motstånd kunde likväl ej hindra, att
herrnhutismen i Sverige fick många vänner särdeles i Lunds
och Götheborgs stift. Den nya församlingens lärofader,
biskop August Gottlieb Spangenberg († 1792), hade utvecklat
herrnhutarnes lära i sin s. k. Idea fidei fratrum. Denna
skrift, som i mycket modifierat Zinzendorfs ensidiga
öfverdrifter till närmare öfverensstämmelse med den lutherska
bekännelsen, öfversattes på svenska och bidrog ej litet att
skaffa brödraförsamlingen anhängare i Sverige. Också
bildade sig snart nog i Stockholm, Götheborg, Uddevalla och
Karlskrona temligen talrika herrnhutarsocieteter, hvilka
bibehållit sig ända till våra dagar, ehuru med aftynande lif.
Emellertid fortfor man från statskyrkans sida att
betrakta den nya rörelsen med fiendtliga ögon. Detta visade
sig synnerligen i den långvariga förföljelse, som träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
