Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 183. Svedenborgianismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96 183. SVEDENBORGIANISMEN I SVERIGE.
i en af honom anonymt utgifven postilla, kallad "Nya
försök till uppbygglig förklaring öfver evangeliska sön- och
högtidsdags-texterna i afsigt på en huspostilla*.
Några månader efter prestmötet ingaf en annan aktad
prost, vid namn Anders Kollinius (f 1776), ett memorial
till stiftsstyrelsen, deri han erinrade om, hvad "ett icke
alldeles löst rykte" visste berätta, nämligen att "assessor
Svedenborgs principer i theologien skulle gynnas och följas
af nog betydande män i denna ort", och med anledning häraf
anhöll, att biskop och domkapitel såsom de skickligaste och
pålitligaste domare ville underrätta presterskapet, " om något
verkligt ondt låge uti Svedenborgs skrifter". Nu måste
domkapitlet afgifva ett betänkande öfver
Svedenborgianismen. Den hetsige domprosten Olof Ekebom (f 1784)
uppträdde då och förklarade de svedenborgska lärosatserna
såsom förföriska, kätterska, förgripliga och i högsta måtto
förkastliga. Såsom man kunde vänta, ville icke lektor Beijer
instämma i en så absolut förkastelsedom. Men sammalunda
var ock förhållandet med flertalet af hans kolleger i
domkapitlet och särskildt med eloquentiæ et poeseos lektorn
Johan Rosén, yngste brodern till de begge förut omnämnda,
hvar på sitt sätt namnkunniga bröderna Sven och Gabriel
Rosén. Denne man, som för öfrigt gjort sig känd såsom
på sin tid en af Sveriges mest flitiga publicistiska
skriftställare, synes mindre hafva intresserat sig för kyrka och
kristendom än för befrämjande af litterär och vetenskaplig
verksamhet. Åtminstone var det han, som i samråd med
sin embetsbröder historiarum lektorn Martin Georg
Wal-lenstråle, hvilken dog 1807 såsom biskop i Kalmar,
kanske aldra ifrigast arbetade för inrättandet af det sedermera
stiftade och ännu bestående Vetenskaps- och
vitterhets-samhället i Götheborg. I fråga åter om bedömandet af
Svedenborgs nymodiga kristendomsuppfattning gick Rosén på
Beijers sida och visade sig nu lika nitisk att taga den
fantastiske andeskådarens lärosätt i försvar, som han förut
varit angelägen att motarbeta Zinzendorfs.
Naturligtvis skulle ett dylikt beteende i hög grad
bidraga att öka misstanken mot de begge lektorerna såsom
Svedenborgianismen afgjorde anhängare. Snart började en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
