- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
105

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 185. Neologiens insteg i Sverige.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 5. NEOLOGIENS INSTEG I SVERIGE.

105

inverkan. Dess medlemmar hängde väl ännu genom
traditionens magt qvar vid de gamla dogmerna; men af forna
tiders upprigtiga hänförelse och bekännelsetrohet fanns ej
mycket qvar. Många prester egde icke längre nog mod
eller kraft att satta sig emot den nya tidsströmmen, utan
gåfvo i stället fegt vika och läto alltmer och mer sjelfve
fängsla sig af neologiens ihåliga visdom. Väl voro deras
predikningar sällän positivt irrläriga, men förbigingo sonl
oftast de djupare kristliga sanningarne samt blefvo
derigenom temligen tomma och andefattiga. Genom oratorisk
konst och *■ veklig sentimentalitet sökte man förgäfves
ersätta det felande uppbyggliga innehållet. Man undvek att
tala om kristendomens dogmer, hvilka af tidsandan
förkastades såsom oförnuftiga och orimliga, samt utbredde sig i
stället så mycket mer i ett svulstigt och affekteradt språk
öfver bibelns moraliska sanningar, för hvilka nian trodde
sig kunna hos åhöraren väcka sympathi genom att dels
vädja till hans naturliga förstånd dels söka anslå hans känsla.
En af dem, som aldra först läto höra den neologiska
lärotonen, var öfverhofpredikanten Gustaf Enebom (f 1796).
Han lärde sina åhörare att åberopa sina goda gerningar i
sina böner till Gud, han talade så vackert om "den stora
belöning, som de höge och väldige skulle hemta af sin dygd
i den renaste och ljufvaste känsla af sitt goda hjerta", och
han förkunnade med falskt sentimental pathos, att "de höge
och väldige skulle vara onyttige på jorden, om här icke
funnes uslingar, olycklige och fattige" att hjelpa och
hugsvala.

Högst uppburen af denna tidens predikanter och den mest
fulländade mästaren i den neologiska vältalighetsstilen var
den bekante Magnus Lehnberg. Född i Södra Wi
församling af Linköpings stift, hade han redan 1785 erhållit
presterlig anställning vid Stockholms storkyrka och två år
senare fått stora priset i Svenska akademien för sitt
äreminne öfver Birger Jarl. Följande år vann hän samma
utmärkelse, och det uppseende, han härigenom väckte,
skapade med ens hans lycka. Ar 1789 inkallades Lehnberg
bland de aderton i Svenska akademien, utnämndes 1790 till
kyrkoherde i Kungsholmen samt några år senare till öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free