Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 203. Konfirmationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 2 03. KONFIRMATIONEN.
Utan tvifvel tilldrog sig Serenii tillvägagående stor
uppmärksamhet och gaf säkerligen uppslaget till de samtida
och snart följande åtgärderna i denna fråga. Redan vid
riksdagen 1751 öfverlades härom i presteståndet.
Kyrkoherden i Håtuna och Tibble inom erkestiftet Adolf
Grundel hade nämligen insändt ett "ödmjukt memorial", hvari
han hemstälde, huruvida icke "den uti mer än två
tredjedelar af vår evangeliskt lutherska församling brukeliga
konfirmationen äfven uti våra svenska församlingar med
mycken nytta skulle kunna antagas". Förslaget upptogs,
välvilligt. Men vissa betänkligheter yppade sig att göra
frågan till föremål för riksdagens handläggning.
Domprosten i Linköping Petrus Filenius ansåg det vara nog, " om
derom blefve något förmält i sluteliga brefvet till
konsistorierna i riket och vid prestmöten påmint om det publika
förhöret, utan att nämna konfirmation". Biskopen i
Strengnäs Erik Alstrin och domprosten i Vexiö Sven Bælter
förklarade, att "det allmänna förhöret i församlingarne
vore mångenstädes vedertaget och kunde efter
öfverenskommelse uti ståndet på flere ställen antagas". Häri
instämde erkebiskop Henrik Benzelius. Han hade i sin
afhandling "de sacramento Romanensium confirmationis"
sjelf förordat konfirmationens införande och kunde således
icke hafva någonting emot, att denna kult akt blefve
allmänt bruklig. Dock ville han för tillfället ingenting i saken
åtgöra; "ty", heter det i presteståndets protokoll, "att låta
detta ärerfdet i cirkulär utgå eller begära af riksens ständer,
att det måtte såsom en ny ritus ecclesiasticus allmänt
ve-dertagas, det förmente Herr erkebiskopen icke nu vara
nyttigt, emedan det kunde gifva anledning till något
yrkande på den nya kyrkolagen, hvilken qvestion ståndet
denna gången skulle gerna se icke uppkomma".
Vid riksdagen 1760 — 62 kom frågan ånyo på tal hos
presteståndets ecclesiastika deputation. Biskopen i Skara
Engelbert Halenius tillkännagaf, att han "uti hela sitt
stift redan af egen drift företagit sig att låta ungdomen
så af högre som nedrigare stånd undergå det. väsentligaste
och sjelfva materiella" af konfirmationsakten, och en prost
från Skåne upplyste, att samma kyrkohandling vore tern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
