Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 259. Den moderna otron. - § 260. Positivismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att angreppen på vår aldra heligaste tro, der de icke varit
af den råa och vidriga art, att de endast kunnat
öfverlemnas åt tystnadens förakt eller åt strafflagens näpst, äfven
i senare tiden framkallat värderika genmälen af åtskilliga
män, som med stor skicklighet och framgång fört den
kristliga sanningens talan,
§ 260. Positivismen.
Men det har ej stannat vid angrepp i tal och skrift:
den moderna otron har i våra dagar till och med lagt an
på att icke blott organisera fritänkareföreningar af
åtskillig art, utan äfven rent af’ inrätta ett slags ny kult. Så
hafva vi ju fått göra bekantskap med ett svagt försök att
i Stockholm bilda ett s. k. positivistiskt religionssamfund.
Denna nya hedendom förskrifver sig ytterst från
Frankrike och den i Paris bosatte mathematikern och
naturfilosofen August Comte, som, efter att tidtals hafva lidit af
sinnesrubbning, slutade sina dagar den 5:te Sept. 1857.
Under förklarande, att menskligheten är det högsta
väsendet eller storväsendet, såsom det heter, har den af Comte
grundlagda s. k. positivismen sökt införa en formlig
mensk-lighetskult medgett slags nytt kyrkoår, med bibehållande af
söndagar och högtidsdagar samt med anordnande af en
mängd nya fester och ceremonier, allt till dyrkande af
menskligheten såsom gud och af en alltjemnt förökad skara
aflidna mera namnkunniga menniskor såsom ett slags helgon.
Vi hafve således här tydligen en ny form af hednisk
men-niskoförgudning. Men skilanden mellan den nya och gamla
tiedendomen är ofantligt stor, och jemförelsen utfaller visst
icke till den förras förmån. Ty under det man fordom i
Grekland och Rom äfvensom hos våra gamla nordiska
förfäder hade en mer eller mindre fast öfvertygelse om sina
anthropomorfistiskt fattade gudars tillvaro och magt, om
deras förmåga att hjelpa, belöna och straffa samt om ett
lif efter detta och en stundande vedergällning, så dyrka
deremot positivisterna sitt "storväsende" menskligheten
och sina stora döde under det fulla och klara medvetandet,
att ingen personlig Gud verkligen existerar, att intet lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
