Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 283. Nya kommunallagar. - § 284. Förordning angående allmänt kyrkomöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lig institution med .kyrkodisciplinens vårdande till sitt
uteslutande åliggande.
§ 284. Förordning angående allmänt kyrkomöte.
Bland förändringarne i kyrkans författning utgör
återinförandet af en synodal kyrkorepresentation utan tvifvel
den vigtigaste och mest betydelsefulla. Bekant är, att
under reformationsseklet åtskilliga kyrkomöten höllos i
Sverige. Men efter 1600-talets ingång kommo dessa
synoder ur bruk, och man började i stället att vid riksdagarne
äfven behandla kyrkoärenderna, så att följaktligen
stats-rqpresentationen jemväl fungerade såsom
kyrkorepresentation. Olämplighetén af en sådan anordning låg för öppen
dag, och redan den skarpsynte Johannes Rudbeckius insåg",
att män härvid kommit på en afväg, och att man hellre
borde enligt "antiquæ ecclesiæ praxis" låta "per synodos
et conventus afgöra ecclesiastika saker".
Emellertid kunde riksdagen såsom tillika
kyrkorepresentation anses någorlunda försvarligt fylla denna uppgift,
så länge presterskapet genom sina både sjelfskrifna och
valda ombud utgjorde ett af de fyra riksstånden. Men i
samma mån man blef allvarsamt betänkt på
ståndsförfatt-ningens afskaffande, måste en förändring i sättet för
kyrko-r.epresentationens utöfvande från kyrklig synpunkt visa sig
vara alldeles nödvändig. Vid 1844—45 års riksdag väcktes
också inom presteståndet fråga om inrättande af allmänna
kyrkomöten; men emedan dåvarande kyrkolagskommitté
tillämnade ett fullständigt förslag i detta hänseende, ansåg
man sig icke böra gå detsamma i förväg. Ånyo bragtes
frågan å bane vid 1853—54 års riksdag, men endast
presteståndet omfattade det framstälda förslaget med bifall,
hvarföre frågan tillsvidare förföll.
Ändtligen vid riksdagen 1856 — 58 förenade sig
ständerna om ett förslag till kyrkomötesförfattning, och den
16:de November 1863 utfärdades Kgl. Maj:ts förordning
angående allmänt kyrkomöte. Enligt densamma utgöras
svenska kyrkans ombud af rikets 12 biskopar och pastor
primarius i Stockholm, 2 valda ombud från hvardera af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
