Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 304. Religionsfrihetsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 30 4. ftELlGlONSFRlHETSFRÅGAN.
7:de April 1852 en skrifvelse till erkebiskop Hans Olof
Holmström, som innehade erkebiskopsstolen i Upsala 1852
— 55, för att begära hans medverkan till vinnande af nyss
antydda syfte.
Man finner häraf, hurusom både inom och utom
landet Sveriges religionslagstiftning hade blifvit föremål för
klander och ogillande. Allt detta föranlät regeringen att
vid riksdagen 1856—58 framlägga förslag angående
utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande
ämnen. Förslaget väckte motstånd: det blef icke af
riksdagen antaget. Endast i ett afseende blefvo de äldre
stränga banden lossade. Medlemmar af den
evangeliskt-lutherska kyrkan erhöllo nämligen under vissa vilkor
rättighet att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar
utan vederbörande presterskaps omedelbara ledning, och
1726 års konventikelplakat, samt hvad för öfrigt angående
särskilda religionssammankomster fanns stadgadt, upphäfdes
således genom kgl. förordningen af den 26:te Oktober 1858.
Men under påtryckning af allmänna tänkesättet såväl
inom som utom riket mognade under tiden äfven
religionsfrihetsfrågan och blef vid riksdagen 1859—60 slutligen
afgjord. Den 23:dje Okt. 1860 utfärdades i detta ämne två
kgl. förordningar, den ena angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, och den andra rörande
ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den) som träder
till eller utsprider villfärande lära. Enligt den förstnämnda’
förordningen är det medgifvet infödde svenska undersåter
att, om de bekänna annan kristen lära än den rena
evangeliska, här i riket bilda egen församling, med vilkor att
de derom göra ansökan hos konungen och dervid uppgifva
sin trosbekännelse och församlingsordning. Likaledes är
stadgadt, att den, som affaller från den rena evangeliska
läran och efter erhållen undervisning, förmaning och
varning ej låter sig rätta, eger att, derest han uppnått 18
års ålder, utträda ur svenska kyrkan och låta upptaga sig
i annat, i riket tillåtet, religionssamfund. Utträdet ur
statskyrkan underlättades ännu ytterligare genom kgl.
förordningen af den 31:ste Okt. 1873, som jemväl gaf rätt till
s. k. civiläktenskap i vissa fall, då på grund af främmande
trosbekännelse kyrklig vigsel ej kunde erhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
