Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges äldsta indelning i landskap, och landskapslagarnas upkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
67
heter att han "talde all Vestgötarnes lag på en dag, den
enda gången och aldrig mer, emedan han dog kort
derefter"; om Alle att han "talde lag på Linkorna vallar";
om Önder att han "talde rätt lag"; likasom det om
lagmännerna i allmänhet säges att de "gjorde och framförde
Vestergötlands lag", med hvilket "framförande" menas
ej blott det som annars kallas att lagh skilia, eller
bestämma hvad som är lag i särskilda till lagmannens pröfning
framställda fall, utan ock det som, enligt hvad nu är
anfördt, kallades att lagh talia, eller de af lagmännen
”uttänkta och gjorda" lagarnes upläsande för folket 64).
Derför, då de särskilda landskapens lagar omtalas, heter
det: lagh by tald varu ok takin i hvariu landskapi, d.
ä. af lagmännen uplästa och af folket: antagna 65); så
som det ock om Uplands- och Södermannalagarne,
sedan de undergått en ny redaktion, i de Kongl.
stadfästelserna uttryckligen säges att de blifvit på tinget lysta
och af folket antagna. Så omtalas det ock i ett Påfven
Innocentius III:s Bref af år 1206 huruledes
"legislatores regni ejus (Suecia) annis singulis tenentur coram
populo legem consuetudinis publicare 6). På detta sätt
säges ock Viger Spa hafva varit en lagha yrkir eller
lagars utarbetare; och den af honom grundlagda samling
kallas en laghsagha, d. ä. egentligen en sagd, fastän
äfven skriftligen upteknad lag; ehuru detta ord, hvarmed
lagmännernas jurisdiktion ännu i våra dagar benämnes,
ursprungligen beteknar lagarnes upläsande för folket af
lagmannen; såsom då i den KyrkBalk, som tillhört den
för öfrigt förlorade Smålandslagen, det i början heter:
nu skulu man til þings fara ok laghsaghu vara hóra;
hora þe sum hær æru, ok sighia pem sum hema sitia;
an laghsagha var hun byrias sva &c. Så önskas i slutet
64) VGL. IV. 14.
65) VGL. IV. 15: 6.
66) Liljegr. Dipl. I. N:o 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
