Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (492.) 3 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LiMfflDMG.
N;r22
frågor alla lärare i ett distrikt skola
inkallas för att rådfrågas i skolrådet, lärarne
skulle härigenom i vidsträckta distrikt rätt
ofta orsakas resor på kanske många mil,
och då uppstår den frågan: hvem skall
bekosta dessa resor? Skola lärarne själfva
bekosta dem, eller åligger det kommunen
att göra detta? Härpå finnes i utskottets
betänkande icke något svar.
Som sagdt, jag tror icke denna skrifvelse
vara af behofvet påkallad, och i så fall
anser jag, att riksdagen icke heller bör till
regeringen afsända någon skrifvelse i ämnet.
Jag får därför yrka afslag på utskottets
hemställan.
Generaldirektör S. Wieselgren; Om
förhållandena vore öfverallt sådana, som de äro
i friherre Barnekows hemtrakt, skulle äfven
jag anse, att hvarje sådan skrifvelse som
den nu ifrågasatta vore onödig. Men då
det icke torde allestädes vara så väl
be-ställdt - hvilket man bör hafva rätt att
antaga på grund af uttalandet af 1888 års
allmänna folkskolläraremöte, som stannat
vid samma åsikt, som uttalas i utskottets
betänkande - torde frågan om
lämpligheten af att affärda en dylik skrifvelse
ställa sig något annorlunda, än friherre
Barnekow ansåg, då han slutade med att
yrka afslag å utskottets hemställan.
Jag delar fullkomligt utskottets
ordförandes uppfattning med afseende å
formuleringen af andra kammarens beslut och
den af utskottet tillstyrkta »klämmen». Jag
kan icke finna, att orden »tukt och
undervisning» kunna gifva anledning till
misstydningar; men däremot hafva orden
»frågor som röra skolväsendets allmänna
anordning» förefallit mig vara ett allt för
sväfvande uttryck, som kan gifva upphof
till obehagliga tvister emellan skolråden
och folkskollärarne. Det skulle ju lätt
kunna hända, att en lärare anser någon
fråga angå skolväsendets »allmänna
anordning», men däremot skolrådet anser den
icke höra till denna kategori. Tvister skulle
på detta sätt lätt kunna uppstå emellan
lärarne och skolråden. Men jag har dock
stannat vid den öfvertygelse, som äfven
utskottets ordförande uttalade, ?att de
föreskrifter i ämnet, som k. m:t måste komma
att utfärda, efter det samtliga därtill
grund-lagsenligt befogade myndigheter blifvit i
ämnet hörda, säkerligen icke skola komma
att i denna del lämna tillfälle till olika
uppfattning om, hvad k. m:ts mening är.
Jag tror därför, att denna anmärkning mot
affattningen af klämmen, ehuru befogad,
icke bör tillmätas någon större betydelse.
Jag instämmer likaledes i ordförandens
yttrande därutinnan, att jag tror, att det
skulle göra ett »ogynnsamt intryck», om
första kammaren skulle afslå detta förslag.
Det är väl icke underligt, att man vill
medgifva de med afseende på
undervisningsfrågor verkligen sakkunniga
personerna, lärarne, tillfälle att yttra sig i de
frågor, som just ligga inom deras område;
och skulle kammaren stanna vid att afslå
förslaget härom, skulle mycket lätt ett
sådant beslut komma att af allmänheten
anses bero på helt andra motiv än sådana,
som framhållits af friherre Barnekow. An-
, att hans motiv varit
bestämmande for kammarens beslut, då gjorde
ett afslag mindre; men beslutas afslag,
torde det lättare komma att förknippas med
åtskilliga andra här anförda skäl, hvilkas
befogenhet jag icke tror vara fullt så
oom-tvistelig. Det händer nog, att
folkskollärare här och där äro mindre dugliga och
åtskilligt »pr.atsjuka»; men säkerligen har
ftertalel lärare visat sig äga både den
sakkunskap i och det intresse för skolfrågor,
att de borde utan några betänkligheter
kunna tillerkännas rätten att få sig tillfälle
beredt att i förekommande fall yttra sig i
sådana frågor.
På dessa grunder får jag för min del
yrka bifall till utskottets förslag.
Landshöfding C. Treffenberg: Här
näm-des af friherre Barnekow, att det skulle
väl kunna gå för sig att höra
folkskollärarne i sådana distrikt, där skolråd och
lärare draga jämt, där således förhållandet
dem emellan vore godt, men att däremot
en föreskrift därom skulle blifva ödesdiger,
där förhållandet vore motsatt. Jag anser
alldeles tvärtom, att just i sådana fall, där
man icke drager jämt, utan missämja
råder emellan skolrådet och dess ordförande
å ena och folkskolläraren å andra sidan,
en föreskrift är nödvändig därom, att
läraren bör lämnas tillfälle yttra sig öfver de
frågor, som förekomma i skolrådet. Det
är ju icke alls sagdt, att där
missförhållanden förefinnas, all skuld därtill ligger hos
skolläraren; felet kan mycket väl bero på
skolrådets ledamöter eller ordförande. Mem
i detta fäll kan, om icke någon föreskrift
af nyssnämda beskaffenhet finnes, det
mycket väl hända, att en skicklig lärare, som
skulle kunna tillhandagå skolrådet med
värdefulla upplysningar, dock aldrig blir
kallad till skolrådet, därför att man icke
vill se honom inför sig. För öfrigt skulle
ju skolrådet ej ens behöfva underkasta sig
obehaget att personligen sammanträffa med
läraren, om detta vore ett så stort obehag,
ty ifall ett sådant påbud, som här är
ifrågasatt, utfärdas af regeringen, har
skolrådet den utvägen öppen att infordra
lärarens skriftliga yttrande.
En ytterligare fördel af förslagets
antagande är den, att i händelse klagan föres
öfver något skolrådets beslut, den
myndighet, som skall pröfva besvären, antagligen
ofta finge frågan mycket mera allsidigt
utredd, ifall läraren däri uttalat sin särskilda
mening. Äfven ur denna synpunkt anser
jag således förslaget vara af vikt.
Någon talare nämde, att det vore
otjänligt att bereda odugliga lärare något
inflytande på skolfrågornas ordnande. Jag vill
då säga, att i sådana fall, där läraren är
oduglig, kommer det inflytande, som gör
sig gällande från hans sida, säkerligen att
blifva högst obetydligt.
Den siste talaren frågade, hvem som
skulle betala resorna, som
nödvändiggjordes, om folkskollärarne skulle inställa sig
vid skolrådssammanträdena. Jag tänker,
att den frågan icke är af någon större
praktisk vikt, ty det lärer icke vara nödigt
för ett skolråd att för hvarje uppkommen
fråga hålla särskildt sammanträde och kalla
läraren inför sig samt förelägga honom viss
lid, inom hvilken han hade att afgifva sitt
utlåtande. De flesta skolfrågor äro af
beskaffenhet, att det skulle gå mycket väl för
sig att t. ex. blott vid terminernas början
.eller dess slut behandla dem alla på en
gång och då kalla läraren inför skolrådet.
Jag föreställer mig dessutom, att redan nu,
om skolrådet skulle vilja höra läraren
öfver någon fråga och därför nödgades kalla
honom inför sig, läraren svårligen skall
kunna undandraga sig att komma
tillstädes.
Men om sålunda alla de anmärkningar,
.som hittills framkommit, icke äro af
beskaffenhet att göra mig tveksam om
förslagets lämplighet, så hyser jag däremot
några tvifvelsmål med afseende å en annan
sak, som äfven påpekats i utskottets
utlåtande, nämligen det något obestämda i ett
uttryck i »klämmen», dock visserligen icke
i orden »tukt och undervisning», hvarom
hr Törnebladh talade. Dessa ord tyckas
mig tvärtom vara ganska klara och det
förvånar mig, att en anmärkning därom
framkommit från hr Törnebladh, ty han,
såsom gamnral skolman, borde bäst veta
hvad »tukt och undervisning» vill säga.
Svårigheten ligger däremot i det något
sväfvande uttrycket »frågor, som röra
skolväsendets allmänna anordning». Dessa ord
äro verkligen otydliga och kunna nog
uppfattas på mångahanda olika sätt. Jag
tviflar dock icke på, att om skrifvelse
kommer till stånd, regeringen vid utfärdande
af föreskrifter i ämnet kommer att så
precisera bestämmelserna, att någon
missuppfattning icke behöfver befaras.
Professor 0. J. Alin: Den nu föreslagna
reformen hör till dem, som jag anser mig
kunna vara med om. Jag anser nämligen,
att en åtgärd i den riktning, som utskottet
föreslagit, skall väsentligen undanrödja
anledningarna till agitationer i syfte att
bereda åt folkskollärarne själfskrifven plats i
skolråden. På denna grund instämmer jag
med utskottets ordförande i yrkandet på
bifall till utskottets hemställan.
Förste landtmätaren C. 0. Vidmark: Om
vi alla erkänna, att det är god ordning, att
skolrådsordföranden villigt och gärna och
på vänskapligt sätt inhämtar
folkskollärarnes tanke i skolfrågor, och då vi alla anse,
att ett sådant förhållande är synnerligen
önskvärdt, kan jag icke se, hvarför vi icke
skulle begära, att ock detta, som vi anse
för ett godt, blifver föreskrifvet såsom en
skyldighet. Som jag ej heller kan finna,
att af en sådan föreskrift som den,
hvarom här är fråga, skulle följa några
anledningar till förvecklingar eller obehag, får
jag yrka bifall till utskottets förslag.
Friherre C. F. K. Barnekow: Jag vill icke
bestrida, att det kan vara möjligt, att om
kammaren afsloge denna fråga, det kunde
verka ett ogynnsamt intryck på
medkam-maren, men jag fäster mig icke vid det,
ty när jag anser saken vara riktig, får
andra kammaren säga hvad den vill. För
resten äro vi riksdagsmän vana vid att
misstydas. Man får se i tidningarna saker,
som man förvånas öfver. Motiven ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
