Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (493.) 10 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 23
SVENSK LÄRARETIDNING.
247
Tveta härads folkskollärareförening, som
anser det vara ett oundgängligt villkor för en
sund och framgångsrik utveckling af vår
svenska folkskola, att lärarekårens fackkunskap och
erfarenhet tillgodogöras, därigenom att nämda
kår erhåller lagstadgad yttranderätt inom
folkskolans lokalstyrelse, instämmer i det förslag
till frågans lösning, hvilket centralstyrelsen
framställt i årsskriften, sid. 49-50.
F. Östergötlands-kretsen godkände äfven
centralstyrelsens förslag.
S. Västmanlands-kretsen: dito.
llekarne-kretsen: dito.
Skolmöten.
I Hudiksvall hölls den 22 och 23 maj
af folkskoleinspektören E, Norén ett möte
med traktens skollärare och lärarinnor.
Mötet öppnades med bön och föredrag af
folkskoleinspektören öfver ämnet: »Några
ord om fortsatt pedagogisk bildning».
Programmets första samtalsämne var:
»Om hvad hittills vunna erfarenheter vid
Påhlmanska skrifmetoden gifva vid handen».
Såsom svar härå enades de, som användt
metoden, om följande uttalande:
Metodens förtjänster äro: den utgår från
skriftens enklaste linjer, hvarigenom en strängt
systematisk behandling möjliggöres, och
medveten säkerhet i stilen allt ifrån början
erhålles; den gifver genom konstruktioner en
bestämd norm för bokstäfvernas form och leder
eleven under öfningen genom sitt gradnät och
sina afståndsberäkningar till jämnhet och
hållning i stilen; den har visat sig på kort tid
lämna synnerligen goda resultat samt i hög
grad bidraga till barnens formella utbildning,
hvadan den måste anses särdeles lämplig för
välskrifningsundervisnirigen i folkskolan.
Metodens brister äro:
bokstafskonstruktio-nerna äro för en del barn nästan för
omständliga att kunna lätt fattas och ordentligt
utföras; gradnätet är allt för kompliceradt för att
kunna framläggas färdigbildadt för nybörjaren.
Förslag till förenklingar framlades af
inledaren och godkändes af mötesdeltagarna.
Andra diskussionsämnet: »Om de
egenskaper, barndomsskolans läroböcker i
realämnen böra äga för att främja barnets
intresserade själfverksamhet och möjliggöra
dess sunda, på en gång sakliga och
språkliga bildning», besvarades sålunda:
Dessa böcker böra äga naturenligt och strängt
begränsadt innehållsurval, åskådlig utförlighet
och folklig lättfattlighet i framställningen, redig
och åskådlig disposition af hvarje lärostycke
i förening med afdelningsvis inflickade korta
återblickar eller öfversikter.
Under diskussionen öfver ämnet »Om
skolans andaktsstunder» uttalades,
att dessa andaktsstunder, som omfatta dels
dagliga sådana (morgon- och aftonböner), dels
s. k. veckoandakt, hafva till ändamål dels att
leda och vänja barnen till personliga och
uppbyggliga andaktsöfningar, dels att förbereda
dem för ett medvetet, själfverksamt och
allsidigt uppbyggligt deltagande i församlingens
offentliga kult (gudstjänster);
att de böra hafva en enkel, kort och skön,
ordnad liturgisk form;
att vid ordnandet af denna form behofvet af
liffull växelverkan och nödig omväxling väl
tillgodoses;
att till växelsång eller växelläsning användes
ett lämpligt urval af Davidiska psalmverser
eller andra passande bibelspråk;
att textbehandlingen icke bör utgöra en
omständlig och allra minst formalistisk s. k.
bi-belkatekisation, men att frågor och svar i sträng
begränsning dock må förekomma;
att korta och kraftiga, för barnens religiösa
behof lämpade användningar och tillämpningar
göras, samt
att utan allt tvång dock helst korta och
anderika formulerade böner användas.
De viktigaste villkoren för en
ändamålsenligare och för lifvet mera fruktbringande
sångundervisning ansågos vara:
1) En musikaliskt och pedagogiskt riktig och
klar uppfattning af sångundervisningens
ändamål.
2) En verklig musikpedagogisk och
ändamålsenlig läroplan med väl begränsadt och på
skolans särskilda stadier riktigt fördeladt
innehållsurval. (En sådan läroplan ansåg man
ännu icke på vårt språk förefinnas.)
3) Att åskådlighetsgrundsatsens musikaliskt
egendomliga tillämpning hela undervisningen
igenom kommer till sin fulla rätt.
4) Att ett ej allt för knappt urval af verkligt
goda och sköna såväl kyrkosånger som andra
sånger komma till inöfning.
5) Att hufvudvikten lägges på den unisona
utprägladt rytmiska sången (kyrkovisor och
andra visor).
6) Att flerstämmig sång må inöfvas och
utföras endast af en elitkör, bestående af de i
musikaliskt hänseende bäst begåfvade barnen,
hvilken kör är att anse som »skolans
musikaliska samvete».
7) Att kyrkosånger och andra sånger flitigt
och vid lämpliga tillfällen uppsjungas under
det dagliga skollifvet, på det att barnen må lära
känna sångens betydelse för lifvet.
8) Att vid de skolfester, som firas å
fosterländska minnesdagar eller vid andra tillfällen,
lämpliga en- eller flerstämmiga sånger
uppsjungas.
9) Att kyrkosång och annan sång såväl
enstämmigt som i flerstämmig kör så vidt
möjligt odlas och utföres inom församlingen
genom bildande af sångföreningar.
Sista ämnet lydde: »Om åskådliggörande
af ett nytt läroinnehåll: a) vid
behandlingen af småskolans läsebok; b) vid
undervisningen i biblisk historia och katekes».
Ämnets förra del föranledde ej något
bestämdt uttalande, men rörande den senare
fattades följande resolution:
Detta åskådliggörande, som i hög grad
underlättas och främjas af en genetisk lärogång,
sker genom framställande af från sinnevärlden
(naturlif och människolif) lånade bilder,
liknelser, exempel och jämförelser och dessas
ändamålsenliga behandling, så att den historiska
tilldragelsen eller den kateketiska lärosanningen
kan af barnet fasthållas med stöd af en i
möjligaste måtto konkret och fruktbärande inre
åskådning eller föreställning.
Ett särdeles intressant föredrag öfver
ämnet: »Om den musikaliska rytmens
elementer med tillämpning på folkskolans sång
enligt Aristoxenos-Westphals teori» hölls
af folkskoleinspektör Norén.
Gemensamma måltider på landstingets
bekostnad intogos å stadshuset, skrifves till
denna tidning.
Lärarepersonalens hörande
i pedagogiska frågor.
Debatt i första kammaren.
(Slut från förra numret.)
Biskop G. Billing: Om det nu framlagda
förslaget blefve lag, kunde däraf följa
tvistigheter mellan skolråd och lärare. Men
en annan följd kunde också blifva, att
bandet knöts fastare samman mellan skolråd
och lärare. Ehuru jag därför icke dristar
mig till att yrka afslag på utskottets
förslag, dristar j äg mig icke heller till att yrka
bifall till samma förslag, sådant det nu
föreligger. Sådant det nu är formuleradt,
finnes väl knappast en enda fråga, som
skolrådet har att handlägga, hvilken icke
kunde dragas in under rubriken:
»skolväsendets allmänna anordning samt tukt och
undervisning». För min del skulle jag icke
hafva något väsentligt emot, om lärarne
bereddes tillfälle att yttra sig i fråga om
tukt och undervisning, men att utsträcka
detta till skolväsendets allmänna anordning,
däremot måste jag hafva betänkligheter,
och dessa delas äfven af dem, som
förordat förslaget, såsom t. ex. utskottets
ordförande och hr Wieselgren. Står där i
lagen, att lärarne skola hafva tillfälle att
yttra sig i fråga om skolväsendets allmänna
anordning, så kan nästan icke ett enda
beslut fattas af skolrådet, hvilket icke kan,
om lärarne ej fått tillfälle yttra sig
däröfver, göras till föremål för besvär.
Kommer ett sådant mål till myndigheterna, och
besvär anförts däröfver, att lärarne icke
lämnats tillfälle yttra sig, då måste
beslutet upphäfvas på den grund,,att det icke
förberedts i föreskrifven ordning.
Jag tror icke, att man bör besluta en
underdånig skrifvelse, i hvilken förekomma
uttryck, som från alla sidor erkänts vara
i hög grad olämpliga; och det är
olämpligt att begagna detta uttryck »stolväsendets
allmänna anordning» utan inskränkning.
Nu kan man säga, att k. m:t nog
formulerar lagen bättre, än riksdagens förslag
antyder; men det kan väl icke vara
lämpligt, att båda kamrarna, således hela
riksdagen, skrifver till k. m:t och begär, att
lärarne skola få tillfälle yttra sig om
skolväsendets allmänna anordning, under det
att åtminstone första kammaren icke anser,
att sådant tillfälle bör dem beredas. Om
utskottets förslag innehållit blott »tukt och
undervisning», skulle jag röstat därför, men
nu är det svårt göra detta.
Jag ber att få yrka åtérremiss i det af
mig angifna syfte.
Hofmarskalken P. 0. Reuterswärd: När jag
nyss hade ordet, begick jag den
försummelsen att icke läsa till punkt och förbisåg
därigenom, att första kammarens tillfälliga
utskott föreslagit den förändringen, att
tillfälle skulle beredas lärarne att yttra sig.
Men i samma stund man bereder dem
tillfälle därtill, komma de säkert att fordra
detta som en rättighet, och detta vill jag
icke vara med om.
En talare yttrade, att det skulle göra
ett ogynnsamt intryck, om första
kammaren uttalade sina betänkligheter i en så
viktig fråga som denna. Jag är
visserligen icke den, som vill förorsaka
ogynnsamma intryck, allra minst hos
medkam-maren, men jag säger som friherre
Barne-kow, att då vi hafva en olika mening, så
skola vi också uttala den. En annan
talare sade, att han icke fann något ondt i
förslaget, och därför skulle vi skrifva till
k. m:t. Skulle vi skrifva i alla sådana
fall, så skulle vi få skrifva snart sagdt om
allting. Jag vill, att vi skola skrifva
endast om det är något nyttigt och godt,
som vi eftersträfva, ty man kan inte
begära, att k. m:t, öfverhopad af göromål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
