Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (496.) 1 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 26
SVENSK LÄRARETIDNIN&
275
deles motsatsen mot sin företrädare och
gifvit läraren rätt. Huru skall man kunna
vänta, alt med den utveckling i
pedagogiskt afseende, som tillkommit
folkskollä-rarne vid seminarierna, inspektörer, tagna
dels bland prästerskapet och dels bland andra
med tjänst försedda personer, skola hafva
full och noggrann kännedom om just de
regler och det pedagogiska tarf, som måste
enligt seminariernas undervisning hafva
inhämtats för att på ett rätt sätt kunna
fungera som folkskollärare?
Ju mer inspektörernas antal ökas, desto
mindre säkerhet måtte det väl också
finnas för, att hvar och en af dem skall
vara vuxen sitt kall. Skola dessa
fortfarande tagas hvarifrån man bäst kan, dels
från prästerskapet, som blott kan ägna en
ringa tid åt förrättandet af inspektionerna,
och dels från seminarierna och skolorna,
af personer, som förr eller senare måste
gå tillbaka till sina kall, så har man allt
skäl att frukta, att inspektionen, som till
en början fullgjorde sitt åliggande
förträffligt, så länge det egentligen var fråga om
att tillse, det alla yttre behof för
folkskolan blefvo tillgodosedda, nu icke skulle
kunna åstadkomma det väsentligaste,
hvilket är att tillse, det folkskolans barn
verkligen på bästa sätt blifva undervisade -
och detta måtte väl vara det högsta målet.
Ecklesiastikministern G. Vennerberg.
Vi hafva nu nästan öfverallt i vårt land
hus uppbyggda åt folkskolorna, vi hafva
god materiel till undervisningen och till
en stor del skickliga och dugliga lärare.
Skulle vi nu anse inspektionen härmed
hafva fullgjort allt hvad den borde göra
och att ingenting vidare behöfde göras, så
tager jag för gifvet, att vi till en början
komme att stanna på den punkt, dit vi
nu kommit, och sedan med
omständigheternas makt sjönke tillbaka. Kan detta
vara meningen, och bör man väl hafva
sakerna så ordnade? Nej, ingalunda!
En talare på stockholmsbänken slutade
sitt anförande med att yrka afslag åk.
m:ts proposition. Denne just i
folkskoleväsendet kunnige och insiktsfulle man
godkände ej blott det syfte, hvartill jag
sträfvat; han ville för detsamma, att
inspektörernas antal skulle inskränkas samt att
.de helt och hållet skulle ägna sig åt sitt
kall. Detta är just, hvad äfven jag vill! Men,
mina herrar, en stor reform - och det
anser jag denna vara - åstadkommes
icke med ett steg, det fordras flera; och
vill man verkligen uträtta något, så måste
man framför allt se till att taga det första
steget rätt, och det första steget här är
att medels en duglig öfverinspektör tillse,
att inspektörernas antal inskränkes och
deras verksamhet utvidgas. Det är min
öfvertygelse, att med en sådan duglig
öfverinspektör skall inom en icke långt
aflägsen tid själfva tendensen visa sig
riktig, och vi få anledning att godkänna hvad
han uträttat.
En plats för en dylik är nu begärd, och
till en sådan tror jäg mig hafva, om
riksdagen härtill lämnar sitt bifall, funnit rätta
personen. Det skulle då snart visa sig,
att om han finge ostördt sköta detta kall
i samråd icke allenast med
folkskoleinspektörerna, utan äfven med seminarierna
och skolråden - ty det är dessa tre
faktorer, som utgöra det viktigaste af det
hela - vi skulle få hafva den glädjen
att inom ett decennium se
folkskoleväsendet hafva lyft sig från den punkt, hvarpå
der nu står, till en ännu högre.
Gr. Vennerberg.
Man har sagt, att detta skulle
åstadkomma större kostnader, och man har
gjort upp kalkyler för att bevisa detta.
Jag kan icke förstå detta, ty få vi
personer, som helt och hållet ägna sig åt denna
befattning, så är det gifvet, att deras
distrikt måste blifva större. Vi hafva redan
två personer, som hafva så stora distrikt,
att hvartdera nästan omfattar ett län. Vi
hafva ett sådant i Skara och ett i
Göteborgs stift. Dessa personer hinna med
sina göromål på den grund,, att de fått
tjänstledighet och därför helt och hållet
kunna ägna sig åt inspektionerna. Om
nu flera mindre distrikt sammanslogos, är
anledning att antaga, det vi skulle kunna
nedsätta de nuvarande inspektörernas antal
till hälften; och i så fall borde också
reseräkningarna ställa sig därefter och
likaså dagtraktamentena. Utgifterna måste på
detta vis sjunka, och jag trodde icke, att
riksdagen kunde hafva något särskildt [-däre-]mot.-] {+däre-
]mot.+} Vi få dock icke vänta detta under
första året och icke heller under det
andra. Vi hafva många alldeles utmärkta
folkskoleinspektörer från prästerskapet,
hvilka, ehuru de allra minst vänta sig
kunna få tjänstledighet, det vore skada att
mista. Vi hafva förträffliga sådana från
de allmänna läroverken, ja, äfvenså från
folkskolorna, hvilka vi icke heller vilja
mista.
Men det är också att tillse, att vi måtte
kunna blifva af med dem, som icke förmå
fullgöra sitt värf. Huru skall chefen för
ecklesiastikdepartementet kunna bedöma
detta? Hvem skall upplysa honom
härom? Kanske folkskoleinspektörernas
berättelser? Ingalunda. Kanske skall han
få kännedom härom utaf de
anmärkningar, som göras öfver deras reseräkningar?
Icke heller det. Lika litet komma några
upplysningar härom genom domkapitlen.
Det har därför erfordrats en mellanhand,
och en sådan har funnits. Men i samma
mån som folkskolornas mängd och
skolbarnens antal så väsentligen ökats och
därmed äfven inspektörernas, så har denna
mellanhand måst inskränka sin
inspektionsverksamhet till en litenhet eller de större
seminarierna. G. Vennerberg.
Man har sagt, att de stora
reseräkningarna skulle bero på, att de nuvarande
inspektörerna hafva så mycket att göra
med andra tjänsteåligganden, att de
behöfva resa fram och tillbaka planlöst.
Detta är sant; men det är icke fulla
sanningen. Den måste sökas i denna
id-keliga och oförståndiga inspektion, som
mångenstädes skett, då inspektören reser
utan egentligt ärende, då han till och med
har så litet reda på sig, att han kommit
påfinspektion, då skolan redan slutat, men
reseräkningen - den uteblifver -ändock
icke. Det är helt visst detta oförståndiga
och idkeliga inspekterande, som framför
allt vållat större delen af den höga siffra,
till hvilken reseräkningarna gått. Det är
härpå man bör fästa uppmärksamhet.
Mycket kan i detta fall åtgöras genom
öfverinspektören.
Man har äfven sagt, att han skulle sitta
här i Stockholm och föreskrifva, huru
inspektörerna skola resa. En sådan
galenskap trodde jag icke skulle kunnat falla
någon in, Han skall tvärt om vara ute
i distrikten och där sammankalla
inspektörerna samt komma med dem öfverens om
till hvilka skolor inspektionen närmast bör
sträcka sig och till hvilka icke. Det
finnes nämligen skolor, där allt går så bra
- jag har själf sett en sådan förlidet år
- att det vore orimligt, om inspektören
skulle besöka dem många gånger om året; och
där kan han afstå därifrån. På detta sätt
skulle öfverinspektören väl kunna tjäna in
sin lön. Men han skulle tjäna in den på
ett mycket förträffligare sätt därigenom,
att han får införd den . enhet i afseende
på de råd, som skola ges åt de särskilda
skolorna, hvarigenom . den ene icke säger
eller förbjuder ett, den andre ett annat.
Ty vi få väl antaga, att i pedagogiskt
afseende är insikten hos seminarielärarne i
allmänhet större än hos själfva
inspektörerna. Det skulle således kunna
åstadkommas en öfverensstämmelse dem emellan
genom öfverinspektören, som skulle vara
i hög grad gagnelig. Gr. Vennerberg.
(Slutet följer.)
FÖR DAGEN.
Folkskoleinspektörernas
reseräkningar.
Nytt utslag af k. m:t
Då det är af vikt för
folkskoleinspektörerna att veta, huru nuvarande
bestämmelser om resekostnads- och
traktaments-ersättning böra tolkas, lämna vi en
fullständig redogörelse för ett nyligen af
k. m:t afgjordt mål rörande härom
uppkommen tvist mellan en inspektör och
länsstyrelse.
Folkskoleinspektören, kontraktsprosten H.
Vihlborg hade hos länsstyrelsen i
Karlskrona anhållit om utbekommande af
resekostnads- och traktamentsersättning för af
honom under senare hälften af år 1890
verkställda inspektioner af åtskilliga
folkskolor och småskolor inom länet med
tillhopa 536 kr. 2-7 öre enligt afgifven
räkning.
Vid granskning af ifrågavarande räkning
anmärktes:
1) att V. för järnvägsresor mellan Mörrum
och Karlskrona den 22 och 25 juli samt den
20 och 22 augusti, mellan Hoby och Mörrum
den 5 september samt mellan Bredåkra och
Mörrum den 27 september fordrat ersättning
bl. a. för transport af effekter i Karlshamn,
ehuru därstädes icke förekomme tågombytej
hvilket, jämte lösande af ny biljett, enligt
gällande författning erfordrades för erhållande af
sådan ersättning; på grund häraf borde från
räkningen afdragas kostnaden för transport af
effekter två gånger under hvarje af förestående
resor eller tillhopa 12 gånger med 12 kr.;
2) att, enligt det med skjutsentreprenören vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
