- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 10:e årg. 1891 /
454

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (512.) 21 oktober 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454

SVENSK LÄEÅEETIDNING.

N:r 42

på något afstånd. I hörnen äro i
naturlig storlek framställda blad, blommor och
frukt jämte tvär- och längdsnitt af stammen
- alltsammans väl tecknadt och färglagdt,

Af de hittills utkomna 20 taflorna torde
de med följande ämnen kunna blifva till
gagn i svenska skolor: olivträd,
pyramid-poppel, svartpoppel, rödbok, valnötsträd,
falsk akasia (Robinia), platan, hästkastanje,
silfvergrått, lärkträd, ek, lind, lönn, ask,
päronträd, tall och gran.

Priset är ganska högt; 5 planscher efter
eget val kosta 8 mark. Alfr. D-n.

Det gifves ännu personer till och med
ur de bildade klasserna, hvilka betrakta
folkskolan icke blott med likgiltiga, utan
t. o. m. med misstänksamma blickar, och
som på frågan, om det icke vore bättre
att låta gemene man vara i okunnighet,
skulle utan vidare omständigheter svara ja.

L. Kellner.

FÖR DAGEN.

Ytterligare om folkskolan och
dagdrifveriet.

Till svar på det protestmöte, som
nyligen hölls härstädes med anledning af
Aftonbladets bekanta artiklar om
»Tidslyten», skref tidningen i fråga bland
annat följande:

»Man tycktes väsentligen se saken ur
de härvarande skolornas synpunkt. Vi åter
hafva uttalat oss om svenska folkskolan i
allmänhet. Och det är ju en känd och
erkänd sak,, att Stockholms folkskolor i
många hänseenden stå högt i utveckling
och förete många förtjänster.»

Detta svar har haft till följd, att vi
mottagit ett par protestartiklar från
landsorten. Vi infora den ena i dag - icke
såsom en protest mot Aftonbladet, utan
i akt och mening att få den viktiga
frågan allsidigt utredd.

Förf:n skrifver:

En röst från landsbygden.

Vid Stockholms folkskollärareförenings
protestmöte den 3 dennes ådagalades -
som mig synes - med ojäfviga siffror, att
det icke är för mycken, utan snarare för
liten skolgång, som gör barnen till
dagdrifvare. Sådant är ju lätt att konstatera
i Stockholm, där offentliga berättelser om
folkskoleväsendet årligen afgifvas. Svårare
är det att erhålla tillförlitliga uppgifter
från landsbygden, där inga andra officiella
uppgifter än skolornas dagböcker finnas
att tillgå.

Undertecknad kan därför icke meddela
uppgifter från annat än sin egen skola.
Då dessa uppgifter emellertid omfatta en
tidrymd af 10 år, torde de vara
upplysande.

I nedanstående tabell har jag indelat
barnen i två kategorier: A, barn som
tillhöra mera burgna och själfständiga
föräldrar, såsom hemmansägare, arrendatorer,
yrkesidkare, handtverkare o. d.; B, barn
af statdrängar, herrgårdstorpare och
back-stugusittare samt »oäkta», på kommunens
bekostnad uppfostrade barn.


Antal under året undervisade barn:
Antal dagars oloflig frånvaro för alla barnen :
Antal dagars oloflig frånvaro för hvarje barn i medeltal:

År:
A.
B.
A.
B.
A.
B.

1881
57
44
671
811
11,7
18,4

1882
60
40
265
407
4,4
10,2

1883
42
21
209
631
5,o
30,0

1884
42
18
348
507
8,3
28,o

1885
38
13
216
233
5,7
18,o

1886
33
16
161
103
5,0
7,o

1887
31
23
147
504
4,7
22,o

1888
31
18
71
105
2,3
6,0

1889
26
30
79
243
3,0
8,0

1890
29
24
91
307
3,1
12,8

S:a
389
246 |2}258 [3,851 | 53,2 | 160,4

Denna tabell visar, att den burgna
allmogens barn försummat skolgången i
medeltal 5,32 dagar årligen under de 10
senaste åren, under det att den andra
kategorien har att uppvisa ett medeltal af
16,04 dagar årligen under samma tid, d. v. s.
tre gånger så stor skolförsummelse.
Därmed är också visadt, att motviljan för
folkskolan icke är så stor, som man låtit
påskina. Ty om dylik motvilja funnes,
skulle väl i främsta rummet den besutna
allmogen hålla sina barn från skolan.

Men de*anförda siffrorna visa också en
annan sak, nämligen att de flesta
skolför-summelser orsakas af fattigdom. Denna
upptäckt är visserligen icke ny, men den
förtjänar påpekas i detta sammanhang. Från
detta sakförhållande kan man nämligen
med lätthet leda sig till ett annat: att det
är de större arbetsgifvarne - på landet
företrädesvis godsägare - som förhindra
ordentlig skolgång. Hvad undertecknads
skola angår, så är det endast ett
herregods, som drabbas af denna beskyllning;
från den andra inom samma Skolrote
belägna herrgården har skolgången alltid
varit tillfredsställande, t. o. m. god.

*



Hvad göra då dessa barn, när de icke
besöka skolan?

De gossar, som äro så pass försigkomna,
att de kunna följa ett par oxar, få »öfva
sig» häri. Huruvida denna konst kan
vara så svårlärd, att den behöfver börjas
vid 10 - 12 års ålder, låter jag vara osagdt;
men jag tror, att början skulle kunna
uppskjutas något längre, utan att
»yrkesskickligheten» behöfde blifva mindre för det.

Flickorna och de yngre gossarne måste
se om sina mindre syskon, medan mödrarna
äro i herrgården, och därigenom blifva de
näppeligen »bättre rustade för kampen i
lifvet», än om de ginge i skolan.

Men detta är visserligen icke den
betänkligaste sidan af saken. Den moraliska
sidan är vida allvarligare. Det behöfver
knappast påvisas, att herrgårdsgången
utöfvar ett ofantligt demoraliserande inflytande
på ungdomen. I sällskap med ett större
eller mindre antal ohyfsade drängar och
tillfälliga arbetare få barnen dagligen åhöra
svordomar, otuktiga ord och råheter af
alla slag, till dess de själfva äro amatörer
i dessa stycken. Från sådant äro de
åtminstone räddade, då de besöka skolan.

Sålunda kan jag icke finna annat, än

att regelbunden skolgång skulle vara
hälsosammare för dessa barns moraliska
uppfostran än regelbunden herrgårdsgåog.

Meö, säger man, de måste ju så fort
som möjligt; lära sig, att vägen till
välstånd går genom arbete, Ja, därom äro
vi väl ense litet hvar, men icke är väl
skolgång liktydig med sysslolöshet eller
»dagdrifverb? Hvad åter den
invändningen beträffar, att barnen böra efter
förmåga bidraga till familjens uppehälle, så
vore det kanske riktigare, om familjefadern
vore så aflönad, att han kunde försörja
sina minderåriga barn, i stället för att
dessa skola försörja honom. Men detta
är en social fråga, som jag endast i
förbigående velat påpeka.

Hvad få flickorna lära sig i sådana hem ?

Svaret ar lätt funnet, då man betänker,
att modern lika väl som fadern måste
deltaga i utarbete från morgon till kväll.
Men antag, att hou.får stanna hemma,
hvarmed skall hon i alla fall sysselsätta
sina döttrar? Hon har intet får att klippa
och sålunda icke heller någon ull att karda,
spinna och väfva af. Inga kreatur ha de
att sköta - knappast nog någon mat att
laga. Och sedan skyller man på skolan,
när barnen komma odugliga från sådana
hem!

Nej, nog tror jag, att de flesta lärare
och lärarinnor vilja vara med om reformer
i undervisningen; men det tillkommer dem,
som hafva större inflytande än
folkskol-lärarne, att genomföra de nödiga
förutsättningarna för reformernas utförbarhet. Till
dessa förutsättningar räknar jag i främsta
rummet afskaffandet af det nuvarande
statdrängsystemet på landsbygden.

Det antyddes också i de
tidningsartiklar, som gifvit anledning till dessa
reflexioner, att den myckna skolgången skulle
alstra ovilja för »det rena kroppsarbetet».
Jag tror icke, att detta påstående är med
sanna förhållandet öfverensstämmande.

Från denna skola hafva under åren
1881 - 90 utexaminerats omkring 150 barn,
af hvilka cirka tre fjärdedelar genomgått
fullständig kurs och de öfriga den s. k.
»minimikursen». De flesta af dessa barn
äro ännu bosatta i mitt grannskap - så
är fallet med alla hemmansägarebarn -
hvadan jag haft tillfälle konstatera, att de
äro lika goda kroppsarbetare som de,
hvilka ej »skadats» af för mycken
skolgång.

Glädjande nog kan jag försäkra, att
icke heller många af dem hemfallit under
den juridiska rättvisan. Så vidt jag vet,
har icke mer än @a eiuta af mina
lärjungar tilltalats ioför domstol, och jag vet
bestämdt, att icke mer än en blifvit dömd
för brott. Denne, hvars fader äfven dömts
för stöld, besökte dock skolan här endast
ett halft år - vid 7 års ålder -,
hvarefter föräldrarna flyttade till en närbelägen
stad. Huruvida gossen där besökte skola
eller ej, känner jag icke. A. K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free