Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 43. (513.) 28 oktober 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
detta område medförde svåra olägenheter,
kan man draga i tvifvelsmål, huruvida ett
så våldsamt ingripande var af nöden,
Med odelad tillfredsställelse hafva vi
däremot hälsat åtskilliga andra genom den
afgående ecklesiastikministerns initiativ
tillkomna eller af honom understödda åtgärder.
Döfstumundervisningen har ordnats på ett
fullt tillfredsställande sätt, kvinna har gjorts
valbar till skolrådsmedlem, slöjdens
fortsatta införande vid seminarierna har
främjats, och folkskollärarnes löner hafva i
någon ringa mån förbättrats.
Till ovansklig ära länder det ock hr
Vennerberg, att han ständigt stått på
lärarekårens sida, när den varit utsatt för
trakasserier af skolråd och församling, när
försök gjorts att kringskära den lilla lönen
o. s. v. Flera för lärarekåren viktiga
prejudikat från de senaste åren hafva vi haft
glädjen att inregistrera. Vi anteckna nu
endast, att folkskollärare förklarats valbar
till skolrådsmedlem, att församling ej fått
godtyckligt nedsätta lärarelönen, att
folkskollärare tillerkänts kofoder in natura, att
församling ålagts att anskaffa friskt och
godt vatten vid skolhuset o. s. v.
Ett par frågor, som legat under
ecklesiastikdepartementets behandling och för
hvilkas lösning V. intresserat sig, hafva ty
värr ej blifvit slutligen afgjorda före
ministerskiftet, nämligen de för lärarekåren så
viktiga frågorna om lön vid sjukdomsfall
samt om ålderdomsunderstöd åt
småskolans lärarepersonal.
Ej heller har V. lyckats föra vår så
försummade folkskolestatistik framåt. Vi
stå ännu i dag vid - år 1884. Men en
minister kan nu icke hinna med allt, äfven
om viljan är aldrig så god. Det beror ju
så mycket på de personer, han har att
förfoga öfver.
För reformer i folkskoleinspektionen har
som bekant Vennerberg lifligt intresserat
sig. Det är verkligen att beklaga, att han
icke fick stanna kvar till nästa års slut.
Ett gynnsamt tillfälle hade då erbjudit sig
för honom att få sätta sina reformplaner
i verket. Vid 1892 års slut utgår
nämligen mandatet för de nuvarande
folkskoleinspektörerna. Nu, då Vennerberg är borta,
är det att befara, att allt får förblifva på
det gamla oefterrättliga viset.
Till sist är det med tillfredsställelse vi
anteckna den samverkan mellan
departementet och den allmänna
folkskollärare-föreningen, som just under hr Vennerbergs
tid börjat göra sig gällande. Såsom i
senaste årsskriften omnämnes, har V. i
egenskap af chef för ecklesiastikdepartementet
anmodat centralstyrelsen inkomma med
förslag, huru en allmän .skolgångsstatistik
lämpligast skall kunna åstadkommas.
En af centralstyrelsen tillsatt kommitté för
åstadkommande af bättre bibliska planscher
inlämnade under förra månaden till chefen
för ecklesiastikdepartementet en ansökan
om statsunderstöd för ändamålet. Denna
ansökan blef särdeles välvilligt upptagen,
och förklarade V., att han ville i saken
inhämta yttrande från centralstyrelsen. Midt
under sina bekymmer rörande den
oftal-mologiska professuren glömde V. icke bort
denna, som det kan tyckas, obetydliga
angelägenhet. Dagen före sin afgång aflat
han nämligen till centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening en
skrifvelse, i hvilken han begärde
centralstyrelsens yttrande angående planschfrågan,
Detta var, så att säga. hans testamente
till svenska folkskolan. Medan från andra
håll ’folkskollärarnes sammanslutning setts
med oblida ögon, har sålunda skolans högste
chef funnit en dylik sammanslutning
alldeles i sin ordning och af densamma sökt
draga nytta för det allmänna.
*
Vid en blick tillbaka på hr Vennerbergs
verksamhet som chef för
ecklesiastikdepartementet måste man i det stora hela gifva
sitt erkännande åt hvad han åstadkommit.
Tiden har ej varit gynnsam för några större,
genomgripande förändringar. Att lust
härför ej saknats, har man eljes nog mer än
en gång förnummit.
Och att - om gynnsammare yttre
förhållanden förelegat - V. just skulle varit
rätte mannen både att omskapa läroverken
och folkskolorna, därom råder helt visst
endast en mening. Fri från all
byråkratisk högdragenhet och med öppen blick
för tidens kraf har V. städse varit
beredvillig att lyssna till hvarje framställning
och pröfva dennas inre halt utan all
hänsyn till person.
Gunnar Vennerberg är född i Lidköping den
2 oktober 1817. Fadern var kyrkoherde.
Student i Uppsala 1837, promoverades han till fil.
doktor 1845. Ären 1846-49 var han docent
i konsthistoria samt 1849-65 lektor i filosofi
vid Skara gymnasium. Sistnämda år
förordnades han till expeditionssekreterare och chef
för läroverksbyrån i ecklesiastikdepartementet,
hvilken plåts han innehade till 1870, då han
kallades tlJl ecklesiastikminister. Efter
ministerkrisen 1875, den s. k. »Berg»-sprängningen,
utnämdes V. till landshöfding i Växjö, från
hvilken plats han vid systemförändringen i
februari 1888 ånyo kallades att öfvertaga
ecklesiastikportföljen.
Då Vennerberg nu vid 74 års ålder
drager sig tillbaka för att njuta sitt otium
cum dignitate, kan han göra det med
tillfredsställelsen att hafva på skilda områden
utöfvat en för fosterlandet gagnande
verksamhet.
Huru stor och omfattande denna
verksamhet som lärare, byråchef, landshöfding
och, ecklesiastikminister än varit, skäll den
dock förr eller senare glömmas. Men hvad
som förvisso aldrig kommer att glömmas,
det är de vackra tonskapelser Gunnar
Vennerberg skänkt det svenska folket. Så
länge svensk sång ljuder, så långe skola
ock »Hör oss, Svea!», »Stå stark, du
ljusets riddarvakt», »Frihet bor inorden»
m. fi. klinga oss till mötes ur svenska
mäns bröst.
Om Ni känner någon lärare, lärarinna
eller skolvän, som ej läser Svensk
Läraretidning, så uppmana honom eller henne
att genast prenumerera för årets två sista
månader. Pris endast 50 öre.
FÖR DAGEN.
Något inåste göras,
Under denna rubrik framhöllo vi i en
artikel i denna tidning för jämt åtta år
sedan nödvändigheten af att göra något
med afseende på de barn i hufvudstaden,
hvilka icke ordentligt begagna
skolundervisningen, utan föra ett kringstrykande
vagabondlif å gator och i gränder.
Trots allt hvad som göres för
skolundervisningen, finnes det ett icke
obetydligt antal dylika barn, och det är
i allmänhet dessa minderåriga, som
komma i delo med polisen, och sedan - får
folkskolan bära skulden.
Felet är naturligtvis det, att icke nog
verksarqma åtgärder vidtagas för att
antingen sätta barnet på skolbänken eller
i en uppfostringsanstalt. Man nöjer sig
med en hel hop skrifverier.
En lärare, som är nog olycklig att få
ett dylikt barn inskrifvet i sin afdelning,
skall först tala med föräldrarna för att
i godo förmå dem att sända barnet till
skolan. Då detta samtal blir utan
verkan, gör han anmälan om barnets
skolk-ning till rotemannen. Denne varnar
barnets föräldrar - naturligtvis i de flesta
fall utan resultat. Så skriftlig anmälan
till skolrådets ordförande. Ny varning
och ny tillsägelse, men utan» resultat.
Efter någon tid gör läraren skriftlig
anmälan till skolrådet. Föräldrarna
inkallas. Ifall de behaga komma - hvilket
dock långt ifrån alltid är fallet - erhålla .
de ånyo varning och tillsägelse. Om
äfven denna blir utan följd, gör läraren
slutligen skriftlig anmälan om
förhållandet till folkskoleinspektören.
Under tiden har 3A eller 7/s af
terminen gått till ända. Som barnet icke
varit närvarande vid undervisningen, blir
det naturligtvis nedflyttadt vid terminens
slut. En annan lärare får nu taga hand
om det. Samma anmälningsprocedur och
samma skrifven börjar nu igém
Men under allt detta binner barnet
både att stjäla och att göra ännu värre
saker.
I stället för att genast taga hand om
ett skolkande barn och gifva det sådant
huld och skydd som det behöfver,
fördjupar man sig i skrifverier och
förmaningar. Men med sådana barn och
sådana föräldrar, som här är fråga om,
tjänar dylikt till rakt ingenting.
Detta framhölls ock starkt vid den
diskussion, som sistlidne lördags afton
förekom inom Stockholms
folkskollärareförening öfver ämnet: »Hvad kan och
bör göras för vanartade barns
uppfostran?» Enhälligt beslöts att i skrifvelse till
folkskoleöfverstyrelsen anhålla, att denna
ville taga det viktiga ärendet under
om-pröfning och söka åstadkomma rättelse
i de nuvarande missförhållandena.
Att här något behöfver göras, ligger
i öppen dag. Det nuvarande tillståndet
är verkligen i hög grad demoraliserande
för det unga släktet och hinderligt för
ett framgångsrikt arbete i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0470.html
