Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (600.) 28 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 2 6
huru? Vi få akta oss att vår
katekisa-tion icke blir en exercis med ord, så att
vi tro oss hafva utredt stycket, när vi vändt
och ändrat hvarje ord och mening däri.
Detta slag af katekisation förstör den
religiösa stämningen, lika säkert som ett
dylikt sönderplockande af ett poetiskt stycke
tar bort hvarje skymt af poetisk stämning.
Icke heller bör katekisationen bestå
däri, att man utbyter katekesens ord möt
definitioner. Dessa senare äro icke
utredningar, de förblifva ofta lika oförstådda
som de begrepp de skulle klargöra, och
de ställa, äfven de, egentligen mera en
fordran på barnets ordminne än på dess
inre uppfattning.
För mig synes det vara naturligt att,
utgående från det för barnen välbekanta
genom den bibliska historien gifna
innehållet eller från tilldragelser och
erfarenheter inom det dagliga lifvet, hvilka ligga
inom barnens område, söka göra till en
verklighet för dem det innehåll, som
uttryckes i stycket. Därvid böra ock
språken under styckena komma i sin rätta
ställning såsom underlag, icke bevis för
styckets innehåll. När sålunda ett
verkligt innehåll är gifvet, kan man visa, huru
detta kort återgifvas genom stycket. De
i utvecklingen gifna frågorna böra
sparsamt användas. Man bör i allmänhet själf
på olika sätt formulera frågorna till
katekesstyckena, på det att icke barnens
ordminne må spela dem det sprattet att åter
undantränga sakminnet.
Det inses lätt, att för en så drifven
katekisation är katekesens uppställning i
frågor och svar icke en lättnad utan den
medför snarare en svårighet, som måste
öfvervinnas. I en synnerligen läsvärd
uppsats i detta ämne i Svensk Tidskrift läste
jag nyligen några ord i denna fråga, som
jag här till deras innehåll vill anföra.
»Katekesen gifver oss läroämnet liksom inlagdt
i en mängd små lådor, hvar och en med
sin passande nyckel; blott man har den
rätta nyckeln d. ä. den rätta frågan, så
kommer sedan svaret, innehållet i lådan,
af sig själft fram. Men har man förlagt
nyckeln, kommer man icke i lådan.»
Om någon kunskap är för lifvet, är det
väl kristendomskunskapen. Må vi då göra
allt hvad vi kunna, för att den kunskapen
hos våra barn kommer att ligga i en
öppen låda, där de genast kunna finna, hvad
de i olika fall behöfva! |
Den andra anmärkningen gäller de lös- \
ryckta, stympade, sönderplockade, under styc- \
kena ställda språken. Så som språken nu !
förekomma får man lätt det intryck, att |
de stå där som bevis för de i stycket fram- i
ställda sanningarna. »Häraf kan man se, j
att katekesens lära är grundad på bibeln.» j
Men för barn skall man icke bevisa j
utan endast framställa och berätta. j
Språken äro ofta för korta, ryckta ur l
sammanhanget (ex. tredje språket under j
stycket 3). |
Ibland är sådant ur språket uteslutet, j
som belyser saken i fråga (andra språket |
under stycket 50), ja, på ett ställe har
man anfört satans ord såsom stöd för in-
nehållet i ett katekesstycke (första språket
under stycket 50).
Sammanhängande bibelställen äro
sönderdelade under olika stycken, t. ex. Rom.
13: l-4, hvaraf olika delar återfinnas
under styckena 45, 49 och 52.
Här bör allt göras för att samla och
gifva hela framställningar. Läraren måste
själf söka upp hvarje språk i bibeln för
att se det i sitt sammanhang, pröfva huru
mycket af detta sammanhang bör
medtagas och stundom, där ämnet behandlas
i en större afdelning, taga hela afdelningen
med, t. ex. vid läran om uppståndelsen,
l Kor. 15. Vid själfva lektionen låter man
barnen berätta, hvad de känna rörande
ämnet ur bibliska historien, samt slå upp i
sina biblar de stycken, de ej känna. Ur
detta material drages sedan katekesens
lärdom såsom sammanfattningen af hvad Guds
ord lär i detta stycke. Så kommer bibeln
till sin rätt att vara icke lärobok, icke
bevisningsmaterial men källan till vår
kristendomskunskap. Och barnen blifva
hemmastadda i sin bibel, lära småningom att
själfva där hämta den kunskap, de
behöfva.
I förbigående vill jag framställa en tredje
anmärkning mot den använda
katekesutvecklingen, nämligen att ett olämpligt
system där följts. I stället för det artificiella
borde användts ett historiskt system såsom
det, hvilket mera lämpar sig för barnets
utvecklingsstadium.
Men trots olägenheterna och i väntan
på att läroboken blir bättre, läggom oss
vinn därom att gifva våra lärjungar
inne-häll, verkligt innehåll i de obekväma
formerna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
