Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (627.) 3 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r l
barn, som vid årets början tillhörde
skolan men ej under året åtnjutit någon
undervisning och ej afgått vare sig till
annan skola eller på annat sätt, utan som
fortfarande äro skolan tillhöriga (ett antal,
som man må hoppas skall blifva så litet
som möjligt, då det förutsätter en högst
bristfällig tillsyn öfver skolgången och en
stor försumlighet hos läraren att anmäla
dylika fall). Summan uppföres i kol. 20
och bildar utgående balansen, hvilken på
nästa års tabell skall uppföras i kol. 4
såsom ingående balans. De nyssnämda
icke undervisade men ändock skolan
fortfarande tillhöriga barnen uppföras .i kol.
34 och 35. Drager man därpå de vid
årets slut i skolan kvarvarande barnen
(kol. 20 minskad med 34 och 35) från
summan af kol. 36 - 43, så utgör resten
summan af kol. 10-19. Vid
fördelningen af detta antal har man enligt det fore
gående kolumnerna 10 och 16 redan gifna.
Vid behandlingen af kol. 14 torde, där
fortsättningsskola finnes, iakttagas, att den
i § 47 folkskolestadgan omförmälda
af-gångspröfningen är att anse som en
uppflyttning och ej som ett utträde ur skolan.
Hålles de$na afgångspröfning vid årets slut,
kunna sålunda ej alla därvid godkända
uppföras som från skolan afgångna, utan
böra de såsom tillhörande skolan vid årets
slut i kol. 20 föras öfver till nästa år.
Do bland dem, hvilka då ej infinna sig i
fortsättningsskolan, komma på nästa års
tabell att tillhöra kol. 9, till hvilken hör en
specifikation på tabellens baksida, l kol.
8 och 9 uppföras sålunda dels nyssnämda
barn från föregående år och dels andra,
som enligt rubrikerna äro att hit hänföra.
För kontrollens skull kan man
sammanlägga kol. 36 t. o m. 43 + 34 + 35 + 84-9,
hvilken summa bör bli lika med summan
af kol. Sto. m. 20. Samma summa
uppföres jämväl under kol. 4-7. Om
därifrån drages ingående balansen från
föreg, år (kol. 4), så utgör resten antalet
i skolan under året nyinskrifna barn,
hvilket antal skall stämma Öfverens med
antalet nyinskrifna i skolans matrikel.
Den ingående balansen för 1893 (kol. 4)
erhåller man, om man från kol. 14 å 1892
års tabell drager summan af kol. 34 t. o. m.
39 å samma tabell (såvida man å denna
inräknat kol. 39 i kol. 14, hvilket af
åtskilliga inspektörer ej medgifvits, eljest
summan af 34-38), eller tager summan
af kol. 40 och 46 samt drager därifrån
»summa afgångna», hvilket bör gifva
samma resultat.
Prenumeration på Svensk
Läraretidning mottages fortfarande. Anmäl Eder
å närmaste postanstalt!
Den Prangska metoden för
teek-ningsundervisningeo.
Undervisningen i de amerikanska
skolorna är kanske mera än i något annat
land anlagd på att vara i fullständigaste
mening en undervisning för lifvet.
Därför äro ock undervisningsmetoderna så in-
rättade, att förståndsutvecklingen städse
tillgodoses i rent praktisk riktning.
Särskildt gäller detta en af mr Prång
utarbetad metod i ritning.
Denna metod kan visserligen icke anses
såsom ursprungligen amerikansk i annan
mening, än att den därstädes blifvit
fullständigt utarbetad och satt i system.
Tendenser i samma riktning kunna nog
spåras på åtskilliga håll i Europa. Alldeles
påtagligt är, att det i Frankrike begagnade
undervisningssättet haft ett ganska stort
och bestämmande inflytande på den
Prangska metodens både uppställning och
utarbetande i detalj.
Vid Svenska teckningsläraresällskapets
sammanträde sistlidne torsdag höll
arkitekten Hugo Hörlin ett föredrag, i hvilket
han redogjorde för denna metods
hufvud-principer. Hr H. hade nämligen under
förliden sommar under sitt besök i
Chicago haft tillfälle att i världsutställni" en./
skolafdelning närmare studera mef ~u.
Dea Prangska ritmetoden afser en tid
af åUa år och börjar redan vid det sjette
eller sjunde året. De två första åren
upptagas företrädesvis af åtskilliga
förbere-| dande öfningar, såsom modellering i lera
af enklare geometriska kroppar och med
l dessa likformiga naturföremål, klippning i
papper af hvarjehanda mönster och dessas
uppklistring, öfningar i färgkombinationer
genom vid mönsterklippningen användt
olikfärgadt papper o. s. v.
Under de följande åren, då den
egentliga ritningen förekommer, urskiljer man
tre olika grupper af öfningar, nämligen
konstruktionsgruppen, den måleriska
gruppen och den dekorativa gruppen.
I konstruktionsgruppen afse öfningarna
uppfattningen af föremålens verkliga form
och motsvarar, hvad vi kalla linear-
(kon-struktions-)ritning. Under denna
kropparnas geometriska afbildning få eleverna
själfva uppmäta ytorna och skrifva
måtten på teckningen. Det hufvudsakliga af
denna kurs föregår den måleriska
gruppens öfningar, genom hvilka eleverna
bibringas förmågan att uppfatta och
återgifva kropparnas för ögat synliga form,
den perspektiviska formen. Dessa
öfningar innehålla sålunda den egentliga
frihands-teckningen. På de högre stadierna
inträder slutligen den dekorativa gruppen,
som innefattar prydnadsritningen.
Teckningen sker alltid efter verkliga
föremål. Uii ritböckerna finnas åtskilliga
af dessa afbildade antingen ett i sänder
eller flera i grupp. Dessa förebilder få
emellertid icke aftecknas, utan eleven
erhåller i stället som uppgift att afteckna
föremålet i en annan ställning eller att
afteckna grupperna, sedan de af eleven
ordnats på ett annat och efter hans
uppfattning mera smakfullt sätt. I jämbredd
med uppöfvandet af teckningsfärdigheten
går sålunda odlandet af förståndet och
smaksinnet.
Teckningsundervisningen sättes så vidt
möjligt i samband rned öfriga ämnen.
Eleven lämnas tillfälle att i bild återgifva
sådana föremål, som på ett eller annat sätt
ingå i den öfriga undervisningen. Cylinder-
formen tillämpas sålunda på bägare och
andra glassaker, som användas vid kemiska
försök. Cirkel- och klotformen användes
för återgifvande af t. ex äpplen, apelsiner
o. d., hvilket sålunda sätter teckningen i
samband med botaniken. Detta blir i ännu
högre grad fallet, då frukten kiyfves och
aftecknas med inneliggande fröhus.
Hela denna metod är fotad på den
principiella grundtanken, att det mera gäller
odlandet af förmågan att rätt uppfatta föremålen,
både sådana de äro och sådana de syna?
samt att på bästa sätt sammanställa dem
med hvarandra, än att lägga an på det
ytterst fina och måhända pedantiskt
noggranna i själfva utförandet. Detta senare
får~emellertid icke försummas, men
fordringarna därpå ställas i ett lämpligt
förhållande till elevens utvecklingsståndpunkt.
Lägges härtill, att i metoden utelämnas
allt idkeligt användande af de mera stela
geometriska motiven, så kan man förstå,
att hela densammas anläggning går ut på
att undvika det för ett barn tröttande och
att i stället söka framhålla sådant, som
är både förståndsodlande och ägnadt att
gifva lif och näring åt de individuella
anlagen
Åtskilliga af de grundsatser, på hvilka
denna undervisningsmetod är byggd, synas
äfven föresväfva våra pedagoger och
fackmän i detta ämne. Därtill kan man
åtminstone sluta af de sträfvanden, som allt
bestämdare framträda med fordran på
frigörelse från de band, hvilka allt sedan
Stuhlmannska metodens införande hindrat
så godt som all individuell utveckling om
ej rent af utsläckt de gryende anlagen.
Införandet af teckningsundervisningen på
en sådan stråt, att densamma genom mera
lif och rörlighet får ett barnasinnet mera
tilltalande innehåll, synes böra vara
ögon-märket för teckningslärare både med och
utan fackmannabildning. De ledande
principerna för det reformatoriska arbetet
under de senast förflutna åren gå ju äfven
med all önskvärd tydlighet i denna
riktning, i det man allt mer och mer sträfvar
att bygga teckningsundervisningen på
grundvalen af teckning efter naturen, hvilket
just är en af hufvudgrundsatserna i den
Prangska ritmetoden.
Efter föredraget följde en kortare
diskussion, under hvilken teckningsläraren
Conny Burman framhöll, att man hos oss
vid uppgörandet af kurser för
teckningsundervisningen måhända gått väl långt i
eftersträfvandet af korrekthet. Härigenom
komme de naturliga anlagen att hindras i
sin utveckling. I den metod, för hvilken
föreläsaren redogjort, fanns åtskilligt, som
vid undervisningsplaners uppgörande kunde
vara att beakta för ett bättre
tillgodoseende af individens särskilda fallenhet.
Ett önskningsmäl i allmänhet vore, att
mera lif och rörlighet kunde ingjutas i
teckningsundervisningen.
Med anledning af detta anförande ville
rektor B. V. Adler påpeka, att man
under senare åren allt mer och mer sökt
befria teckningsundervisningen från det
formalistiska elementet, så att af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
