Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (630.) 24 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 4
SVENSK lARARETIDNING-
41
betonats, att detsamma skulle stå utanför alla
politiska och religiösa strider och agitationer.
Att meddela vetenskaplig sanning, upplysning
rätt och slätt, det hade varit dess uppgift.
Intet stympadt, för vissa biintressen eller
partisyften i ena eller andra riktningen tillskuret
vetande hade här meddelats. Ofta hade man
visserligen beskyllt institutet för motsatsen,
men detta endast, emedan man visste, att den
eller den läraren personligen hyste de och de
åsikterna i dagens frågor. Mot ingen af de
3,900 föreläsningar, som under 13| års tid
hållits å institutet, hade någon faktisk anmärk- j
ning uti ifrågavarande afseende någonsin blif- j
vit framställd. i
Hvarken regeringen, riksdagen eller
stadsfullmäktige eller de enskilda personer, som
understödt institutet, hade heller fordrat, att
detta skulle drifva någon sorts propaganda.
Ingen statsfilosofi hade föreskrifvits, tanke- och
forskningsfrihetens grundsats hade obehindradt
häfdats. Detta hade ock varit ett lifsvillkor,
ty hvarje inskränkning däri skulle vållat
misstro och hållit arbetarne borta.
Tack vare denna fria ställning, det
förtroende arbetarne städse visat och det
stöd institutet vid kritiska tider funnit hos
framstående män inom riksdag och
regering (bland andra de båda
ecklesiastikministrarna Hammarskjöld och
Wennerberg), hade detsamma oaflåtligen kunnat
gå framåt. Nu hade en insamling bland
Stockholms mecenater satt det i stånd att
förvärfva en egen byggnad med
föreläsningssal samt biblioteksrum och läsrum
m. m. I sammanhang härmed komme
det äfven att utvidga sin verksamhet
genom upptagande på sitt program äfven af
konsten, särskildt den musikaliska.
Må ingen säga, yttrade talaren med afseende
härå, att man ej skall söka befordra folkets j
nöjen, att endast lifvets allvar skall framhållas j
för detsamma! Alla människor ha behof af j
konstnjutning, och det finnes verkligen ett j
nöjets evangelium. Särskildt förtjänar kropps- i
arbetaren att emellanåt få en sann vederkvic- |
kelse som gengäld för all den svett, som ar- |
betets möda frampressat, och för den åverkan
på hans kropp, som verktyg, maskiner,
dra-giga och osunda verkstäder m. m. utöfvat. j
Det gäller här ej att drifva någon till nöjen,
utan att gifva åt nöjesåtrån en förädlande och !
uppfostrande riktning. Erfarenheten har
tillräckligt lärt oss, att frånvaron af en upphöjd
ledning för nöjet låter människan lätt urarta.
Det är att hoppas, att den konstnjutning,
som skall bjudas i Arbetareinstitutet, kommer
att bilda en nyttig motvikt mot den tarfliga
musik, som allt för ofta beståtts arbetarne,
och de i sedligt afseende allt annat än
gynnsamma inflytelserna af varietéteatrar och
dylikt, med hvilka man kan hoppas, att institutets
folkkonserter skola med framgång konkurrera.
Talaren slutade med följande ord:
Fosterlandets väl är alltjämt en af
Arbetareinstitutets deviser. Må fosterländsk håg
fostras inom dess murar, må gamla Sverige
finna svenska hjärtan, som drifva ädelt blod
åt sunda hjärnor för att befordra samhällets
såväl som individernas lycka och välgång!
Må vi visa, hvad den svenska nationen
förmår, ådagalägga prof på intelligens, kraft och
ihärdighet i fullföljandet af vår inre
utveckling!
Måtte denna undervisningsanstalt, som
omfattar det mest tillgängliga af den
vetenskapliga odlingen, allt fortfarande vara i åtnjutande
af samhällets förtroende! Måtte den kunna
stärka samhällsordningen och befordra en
hoppfull utveckling genom att förskaffa staten en
dess bästa garanti: en bildad
arbetarebefolkning !
Själfva invigningsakten förrättades af
lektor N. Linder, sedan tre år tillbaka
af öfverståthållaren förordnad att vara
institutets inspektor. Han framhöll, att
upprättandet af Stockholms
arbetareinstitut betecknade en vändpunkt i
förhållandet mellan kroppsarbetarne och den
högre bildningen i vårt land, och att
därför dess stiftelseår, 1880, vore ett
be-märkelseår i den svenska odlingens
häfder. Det hade ådagalagt, att det funnes
en stor mängd kroppsarbetare med ett
brinnande kunskapsbegär. Det hade
visat sig öka arbetarens intresse och
arbetsförmåga, främjat nykterhet och
sedlighet och sålunda äfven hjälpt till att
nedrifva de skiljemurar och onaturliga
skrankor, som varit resta mellan olika
samhällsklasser. De som ville se
uppmärksamt lyssnande åhörareskaror samt
dugliga och varmt intresserade lärare
och lärarinnor, de kunde tryggt hänvisas
till Stockholms arbetareinstitut. Man
hade på grund häraf all anledning att
tro, att i detta folkupplysningens nya
hem tusenden och åter tusenden af
kun-skapsälskande svenska män och kvinnor
skulle finna en god och fruktbärande
undervisning, att sanningen alltid skulle
vara ledstjärnan för dem, som där skulle
utskifta lärdomens skatter, att fridens
oph försonlighetens genier skulle i
detsamma taga sin boning samt att den
verksamhet här komme att utvecklas
skulle blifva till välsignelse icke allenast
för hufvudstaden utan ock för hela
fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
