Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (642.) 18 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
mande af inträdesafgiften; förändring af
stadgarna; föreningens organ; förändring af stadgarna
rörande konferensens och centralstyrelsens
sammansättning. Den skolpolitiska verksamheten.
Tisdagsaftonen. Öfverläggning om
lifränte-och sjukhjälpsfonden. Konferensens
festmiddag (hvartill undervisningsministern och hans
närmaste man voro inbjudna). Kamratmöten
mellan f. d. elever vid olika seminarier.
Onsdag s formiddag en. a) Förslag till
uttalanden rörande revision af skolförfattningen
framläggas, b) Föredrag om
»Byskollärarin-nan», c) Förslag till uttalande om de
kommunala afgifterna för skolväsendet.
Onsdagseftermiddagen. Högtidligt
mottagande af de bidrag, scm kretsarna insamlat till
välgörenhet sfot.derna.
Onsdagsaftonen. Samkväm i universitetets
museum.
Torsdagsförmiddagen. Förslag till uttalande
rörande: a) villkoren för afgång från skolan
; till lönearbete; h) decimalsystemets införande
i undervisningen; c) skolornas storlek; d)
lönernas belopp.
Torsdagseftermiddagen, a) Förslag om
förändringar i föreningens organisation, b)
Förslag om ekonomiskt understöd från allmänna
föreningens kassa till vissa kretsar, c)
Ombudsmötets högtidliga afslutande;
tacksägelseuttalanden till mötets funktionärer o. d.
Fredag, a) Besök i de olika universitets
colleges, b) Utflykter.
Lördag. Utflykter.
Till de mera intressanta sakerna vid
detta storartade möte höra de vid dess
början växlade hälsningstalen. Något ur
dem må här anföras.
Sedan öppningshögtidligheterna
försiggått, ordningsregler för mötet antagits och
åtskilliga andra ärenden af mera formell
art afgjorts, intogs ordförandeplatsen af
föreningens president för det ingående året,
läraren E. Gray, hvilken, sedan en
tacksamhetsadress till den afgående
presidenten C. Bowden blifvit antagen, höll sitt
inträdestal, som räckte i ungefär 3/± timme.
Englands allmänna lärareförening hade,
sade han, i dag med ifver fattat, den uträckta
handen från Englands äldsta universitet. En
ung och kraftig sammanslutning trädde i
närmare förbindelse med ett ärevördigt
lärdomssäte, kring hvars tinnar vetenskapens gloria
strålat under århundraden. Ett närmande
mellan dessa två finge icke betraktas endast som ett
utbyte af artighetsbetygelser. Det vore vida
mer än ett sammanträffande af vänner. Det
vore ett betydelsefullt tecken på den enhet i
fråga om mål, som bör utmärka alla
bildnings-sträfvanden, samt på den lärareståndets
solidaritet, som förut erkänd i teorien nu väntar
på att blifva allmänt erkänd äfven i
verkligheten. Universitetets hufvudsyfte vore att
gifva landets ungdom en verkligen utvecklande
och frigörande bildning (liberal culture).
Folkskolan hade, om än på ett annat stadium,
samma mål. Ett folks nationalbildning vore
att likna vid en tempeldöm, hvars skönhet och
gagn berodde på de olika delarnas fulländning
och harmoni. Grunden lades i folkskolan.
Murarna restes i mellanskolan. Slutstenen
formades vid universitetet. Hela byggnaden vore
just nu i behof af en pedagogisk arkitekts
ordnande och omdanande hand. Enhet och system
saknades nämligen ännu i den offentliga
undervisningen. Den nya regeringskommitté, som
blifvit tillsatt för mellanskoleundervisningens
ordnande, skulle dock utan tvifvel komma att
framställa förslag om den rätta
förmedlingslänken mellan undervisningens olika stadier:
mellan folkskolan å ena sidan och
universitetet å den andra. Den skulle säkerligen
påyrka beredandet af utvidgade tillfällen för alla
begåfvade och driftiga lärjungar att passera de
olika stadierna, så att nationen kunde komma
att draga nytta af begåfningen hos älta sina
barn. Denna begåfning vore icke de rikes mo-
nopol, den kunde växa upp såväl i hydda
sorn i palats. Men om nu, mellanskolän skulle
utgöra en öfverbyggnad på folkskolan, så vore
det viktigt att grunden vore god, att
folkskolan sattes i det skick, i hvilket den bör vara.
Att kasta ljus öfver de ogynnsamma
förhållanden, hvarunder en del skolor J synnerhet på
landsbygden för närvarande lida, vore därför
en plikt, som ingen folkskolans vän kunde
undandraga sig. I många skolor saknades
utrymme och ljus, vatten och tvål*; lärarekrafterna
vore otillräckliga; materielen dålig, lärarne
lede af öfveransträngning, bröstsjukdomar och
nervositet m. m. Skolor, som arbetade under
sådana ogynnsamma förhållanden, borde
erhålla större ijkonomiskt understöd,
statsbidraget bestämrm s till en viss summa för hvarje
barn i skolållern o. s. v.
..’... Fö.reningei s brinnande önskan vore, att
hvarje skola skulle komma att intaga sin rätta
plats i undervisningsväsendets hela organism.
Det tecken, hvari den skulle segra, hade samma
dag blifvit gifvet af Oxfords universitet. Det
hette: enhet. »Vare detta vår lösen! Mottagen
den! Låten den ljuda från denna konferens,
och låten den tillväxa i styrka, tills den tonar
högt från samtliga våra kretsar i hela landet!
Rycken upp i ledet! Men låtom oss därjämte
ständigt hålla för våra ögon, att vår förening
aldrig får, aldrig vågar sätta in sina krafter på
några andra företag än de, hvilkas yttersta
mål är att göra våra skolor och våra barn
mera värdiga det land, som sett dem födas
och växa upp!»
En af glanspunkterna på andra dagens
program utgjorde mottagandet af
deputationerna från andra föreningar. Ombuden
från Belgien och Frankrike hade denna
gång blifvit hindrade; från Skottland,
Irland och Sverige hade däremot
representanter infunnit sig.
Sveriges allmänna folkskollärareförenings
ombud var som bekant direktör Otto
Salomon å Nääs. Hr Salomon, som mottogs
med stor värme, började med den
förklaringen, att under de få minuter, som han
hade att disponera för att rådbråka det
engolskli språket, skulle han försöka göra
sitt bästa. (Högljudd munterhet.) Han
yttrade därpå ungefär följande:
Ehuru icke folkskollärare till yrket, är jag
det dock säkerligen till sinnelag, och det var
därföre med stort nöje jag mottog uppdraget
att vid denna konferens representera Sveriges
allmänna folkskollärareförening. (Bifall.) Detta
desto mera som jag under många års
samarbete med engelska lärare lärt mig hålla utaf
och värdera dem,, både som kår och individer.
(Bifall.)
Sveriges allmänna folk skollärareförening,
som nu för första gången har äran hälsa sin
engelska broderförening, är jämförelsevis ung.
Den stiftades 1880, tio är senare än eder egen
förening. Organisationsarbetet har hos oss
haft att kämpa med måhända större
svårigheter än i de flesta andra land. Sverige har
en stor areal, tre gånger större än Englands
med Wales. Dess utsträckning i norr och
söder motsvarar ungefär afståndet från London
till Neapel. På denna yta bor en befolkning
ungefär en sjettedel af Englands och Wales
och i det närmaste lika med hvad ensamt
London kan uppvisa. Som Sveriges
national-välmåga och industriella utveckling står långt
tillbaka för Englands, kunna icke heller dess
kommunikationer uthärda någon jämförelse
* Ett litet drag af äkta engelsk tankegång,
för hvilken smuts är en af de värsta styggelser.
med edra. Svårigheten att hålla de spridda
medlemmarne af lärarekåren tillsammans i
föreningar är därföre på många trakter
synnerligen stor. Såsom ett belysande, om än mera
enstaka exempel, kan anföras, att uti en
krets-förening åtskilliga medlemmar måste färdas
omkring 100 kilometer för att närvara vid ett
af dess möten. (Starkt bifall.) De kunde icke
åka, äfven om de haft råd att göra detta,
emedan färden måste gå på obanade vägar, som
voro farbara med häst endast då snö ligger.
Oaktadt dessa och andra svårigheter räknar
dock Sveriges allmänna folkskollärareförening
omkring 4,300 medlemmar, hvilket är
tredjedelen af hela den personal, som tjänstgör vid
de svenska folkundervisningsanstalterna.
(Bifall.)
Vår förenings syften hafva varit dels
materiella, dels ideella. De förra, hvilka alltid
fattats såsom medel för de senare, uttrycktes i
första paragrafen af stadgarna sålunda, att
föreningen skulle söka verka för en »förbättring af
lärarens ställning i allmänhet». Föreningen
(och dess centralstyrelse) har vid alla lägliga
tillfällen sökt framhålla det trängande behofvet
af en allmän löneförbättring för
folkskollärarekåren, den har ombestyrt att petitioner qch
riksdagsmotioner för åstadkommandet af
partiella förbättringar i denna riktning blifvit
framburna, den har föranledt åtgärder, hvilka
säkerligen komma att medföra ökade pensioner
åt lärares änkor och barn. (Bifall.) En
lättnad vid dessa sträfvanden har varit, att flera
af föreningens medlemmar tillhöra riksdagen
(bifall) och bland dem tvänne af
centralstyrelsens ledamöter. (Bifall.) Med den engelska
föreningens afdelning för rättshjälp såsom
föredöme har man under senare tiden börjat tänka
på att skaffa sig något dylikt äfven hos oss,
och vi äro vederbörande inom er förening tack
skyldiga för de meddelanden i dessa afseenden,
hvilka beredvilligt blifvit ställda till vårt
förfogande.
De ideella intressena hafva emellertid varit
de, med hvilka föreningen hufvudsakligen
sysselsatt sig. Såsom första mål angafs ock från
början, att föreningen skulle »arbeta för den
svenska folkskolans och folkbildningens
höjande». I denna anda har man sökt verka
genom kraf på en fortsatt lärareutbildning,
genom att främja inrättandet af pedagogiska
bibliotek och läsesällskap samt nu senast
genom utdelandet af pedagogiska resestipendier.
(Hör! hör!)
Mycket vore måhända att tillägga, men jag
vill icke allt för länge taga edert tålamod i
anspråk. Må det dock tillåtas mig att sluta
denna min hälsning med en försäkran, att
Sveriges allmänna folkskollärareförening med
stor tacksamhet mottagit eder vänliga
inbjudning, och att den, fullt medveten om
uppfostrans internationella karaktär, betraktar
Englands allmänna lärareförenings utveckling och
framgång såsom sin egen. (Starkt bifall.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
