Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (643.) 25 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÅKAEETIDJsTNG.
209
mål har alltså nu blifvit förverkligadt -
och det efter vårt förmenande på ett
ganska tillfredsställande sätt. Det i
lördags fattade beslutet är tillräckligt
betydelsefullt, för att Sveriges
folkskollärarekår skall hafva i tacksam hågkomst
1894 års riksdag.
Månadsvis
skall från och med nästa år lönen
utbetalas till vikarie för sjuk folkskollärare.
Detta är en af de fördelar vikarierna få
genom det i lördags fattade
riksdagsbeslutet.
Kofodret
är icke tillräckligt omtuggadt.
Lagutskottet afstyrker hr Zottermans motion
hufvudsakligen af det skäl, att ett stort
antal kommuner skulle få ökade utgifter,
om kofodret utbyttes mot 100 kronor.
Under sådana förhållanden är föga
utsikt att i år få frågan bortskaffad ur
världen.
En lifssak för
religionsundervisningen
är, att katekesläsningen framskjutes till
det stadium, som motsvarar allmänna
läroverkens tredje klass (11-12 års
ålder). Det var lektor P. Valdenström, som
under lördagens debatt om Nya
elementarskolan vågade uttala en dylik mening,
hvilken just vid Nya elementarskolan
vunnit praktisk tillämpning.
60 år
torde hädanefter blifva den vanliga
åldern, då folkskollärare allra senast afgår
från sin tjänst. Läraren är visserligen
icke skyldig att taga afsked vid nämda
tidpunkt, men skolrådet kan hindra
honom att efter fyllda 60 år få bidrag till
vikariens aflöning vid sjukdomsfall, och
under sådana förhållanden blir det i
allmänhet förmånligast för honom att
frivilligt afgå med pension.
Lag* angående tillsättning* af
förenade tjänster. K. m:t har den 6 d:s
utfärdat följande lag angående ändring i
gällande stadganden om tillsättning af
organist- och klockarebefattningar:
Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges,
Norges, Götes och Vendes konung, göre veterligt:
det Vi, med riksdagen, funnit godt att, på sätt
jämväl allmänt kyrkomöte samtyckt, med
upphäfvande af förordningen angående ändring i
gällande stadganden om val till organist och
klockare den 6 december 1878, så ock med
ändring af hvad lag och författningar i öfrigt
innehålla mot denna lag stridande, förordna
som följer:
Förslag till organist- eller klockarebefattnirig
eller till båda dessa befattningar, om de äro
förenade, skall upprättas af församlingens
kyrkoråd. Där organist- eller klockarebefattning eller
båda dessa befattningar enligt fattadt beslut
skola vara med folkskolläraretjänst förenade,
skall förslag till de förenade tjänsterna
upprättas af församlingens kyrkoråd och skolråd
såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd.
Besvär öfver förslag må ej anföras innan
val ägt rum och blifvit behörigen kungjordt.
I fråga om tid och ordning för sådana besvärs
anförande skall gälla, hvad beträffande klagan
öfver kyrkostämmas beslut är föreskrifvet.
Val mellan de å förslag uppförde förrättas å
kyrkostämma, och skola rösterna därvid
beräknas enligt de grunder, som för rösträtt vid
kyrkostämma i allmänhet äro bestämda.
Närmare bestämmelser, huru förfaras skall
vid tillsättning af organist- eller
klockarebefattning eller båda dessa befattningar, då
endera eller båda skola vara med
folkskolläraretjänst förenade, äger konungen att meddela.
Lagen finnes intagen i Svensk
Författningssamling n:r 14 innevarande år.
Folkskollärarnes änke- och
pupillkassa. K. m:t har tillerkänt professorn
A. Lindstedt fordrad godtgörelse för den
af honom verkställda utredning angående
förbättring i de nuvarande
pensionsförhållandena i folkskollärarnes änke- och
pupillkassa med 1,800 kr., hvarjämte k. m:t
såsom ersättning åt den hos direktionen
anställde tjänsteman, som biträdt med
anskaffande och ordnande af det material,
som vid utredningen användts, till
direktionens disposition anvisat 150 kr.
Organist är icke skyldig* att
bekosta orgeltrampning. Breareds
församling i Halland beslöt å kyrkostämma
den 17 april 1893, att nuvarande
organisten och klockaren därstädes skulle -
på samma sätt som varit fallet beträffande
hans företrädare - utan särskild
godtgörelse aflöna orgeltrampare. Öfver detta
beslut anförde klockaren och organisten
G. F. G. Högberg besvär hos
länsstyrelsen, som dock gaf församlingen rätt.
Besvären fulliöljdes hos kammarkollegium,
söm genom utslag den 19 sistlidne mars
resolverat,
att, sorn det icke mot klagandens
bestridande kan anses ådagalagdt, att klaganden, vare
sig vid ansökningen eller sedermera åtagit sig
att mot åtnjutande af utfäst lön, 600 kronor
jämte ’/s mtl boställe, utöfver de klockare och
organist enligt lag åliggande skyldigheter
jämväl utan särskild ersättning aflöna
orgeltrampare;
alltså och då äfven om dylik skyldighet
ålegat klagandens företrädare i tjänsten, i allt fall
icke ens visats att Breareds församling förr än
den 17 april 1893 för sin del fattat något
beslut därom, att detta åliggande fortfarande
skulle af klaganden utan vidare godtgörelse
bestridas, har kollegium funnit skäligt att med
ändring af länsstyrelsens utslag till all kraft och
verkan upphäfva öfverklagade
kyrkostämmobeslutet, för så vidt därigenom förklarats, att
klaganden skall af sin lön såsom klockare och
organist i Breareds församling aflöna
orgeltrampare därstädes.
Det af klaganden först hos
kammarkollegium framställda yrkandet om befrielse
från ringningsskyldighet har kollegium
naturligtvis icke kunnat upptaga till pröfning.
Öfveransträngningen i skolorna.
Pedagogiska sällskapet härstädes höll
sistlidne måndag å hotell Gontinentals stora
sal sitt sista sammanträde för vårterminen.
Till detta sammanträde hade sällskapet
inbjudit föräldrar, lärare, läkare och andra
intresserade för öfverläggning om
Öfveransträngningen i skolorna. Inbjudningen hade
hörsammats af omkring 600 personer, hvilka
till sista plats fyllde den rymliga salen.
Ett stort antal personer måste vägras
tillträde på grund af bristande utrymme.
Öfverläggningen inleddes med längre
anföranden af rektor S. Almquist,
skolföreståndarinnan Anna Sandström, förste
stadsläkaren professor K. Linroth och med. d:r
M. Sondén. Öfriga talare voro:
kyrkoherden E. Bergman, läroverkskollegan d:r N.
G. V.Lagerstedt, rektor L. Lindroth, med.
d:r C. Nyström, professor L. M. Törngren
m. fi.
Från såväl föräldrarnas som lärarnes
och läkarnes sida framhölls såsom ett
ovederläggligt och påtagligt faktum, att
arbetet vid våra läroverk för lärjungarne
medför både fysisk och psykisk
öfveransträngning. Vidare påvisades de olika sätt,
på hvilka följderna af denna
öfveransträngning visa sig, samt de viktigaste orsakerna
till densamma, hvarjämte flera olika
åtgärder från hemmets och skolans sida till
det ondas förekommande ’föreslogos; En
närmare redogörelse för den i flera andra
afseenden märkliga öfverläggningen skall
lämnas i ett följande nummer.
God början är halfgjordt arbete.
Om huru denna sats bör vid
slöjdundervisningen tillämpas hölls vid Stockholms
folkskolors slöjdlärareförenings
sammanträde sistlidne lördag ett med intresse
af-hördt föredrag af läraren H. Danielsson.
Sedan han genom en detaljerad och med
exempel ur erfarenheten belyst
undersökning sökt uppvisa, att det nu vid
träslöjdundervisningen gängse bruket att börja med
s. k. täljnurnmer icke vore en god början,
framhöll han, huru den första
undervisningen i träslöjd enligt hans åsikt skulle
bedrifvas, för att början skulle kunna
betecknas som god.
Innan man söker förfärdiga en sak, tänker
man sig den samma färdig. Så måste ock
uppfostraren hafva klart för sig, till hvilket
mål han vill komma med sitt
uppfostringsar-bete. Af ett svagt och outveckladt barn skulle
han dana en kraftig och utvecklad person. Vid
förfärdigandet af t. ex. ett tyg vore ordningen
vid samt sättet och verktygen för
råmaterialets bearbetning af största betydelse. Så vore
de äfven vid arbetet med ett barns utdaning.
Man måste känna både medlen härför och
sättet för deras användning. Ett af dessa
utda-ningsmedel, och ett mycket lämpligt sådant,
hade slöjden befunnits vara. Ty rätt
bedrif-ven toge den på ett lyckligt sätt både
själs-och kroppskrafter i anspråk.
Vid inträdet i slöjdskolan hade de flesta
lärjungarne ingen bestämd och klar uppfattning
om sida, plan, plan sida, kant, rak kant,
fyrkantig, åttakantig m. m. De saknade i
allmänhet förmågan att se (åskåda) en sak och att
se en sak i sänder. Deras seende vore
oaf-siktligt, icke regleradt af viljan. Att under
sådana förhållanden förelägga lärjungen att
såsom en första uppgift förfärdiga en pekpinne,
vid hvars förfärdigande samtliga dessa begrepp
ingå, kunde icke vara pedagogiskt klokt. När
lärjungen sent omsider med egen hand men
med lärarens öga och tanke fått sin pinne
färdig, vore dessa begrepp för hans
uppfattning fortfarande ett oredigt virrvarr. Lika
säkert som de plana ytorna försvunnit, då
pinnen formades rund, lika visst hade de ock
försvunnit ur lärjungens uppfattning. Men
följden häraf vid den fortsatta undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
