Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (647.) 23 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
263
Klara församling godkände utan
diskussion samtliga punkter i öfverstyrelsens
förslag.
Jakobs och Johannis församling
godkände likaledes öfverstyrelsens förslag i
sin helhet. Beslutet föregicks af ett
kortare meningsbyte mellan friherre C. F.
Palmstierna, som framställde anmärkningar
mot de allt för starkt växande utgifterna
till folkskolan, och stämmans ordförande,
kyrkoherden E. Bergman, som försvarade
öfverstyrelsens förslag. Den sistnämde
anvisade andra utvägar än reservanternas för
att vinna besparingar: undervisningstiden
i de lägsta klasserna kunde minskas och
därigenom hvarje lärarinna uppehålla
undervisningen i två klasser.
I Maria församling framkallade
förslaget en längre diskussion. Skolrådet hade
föreslagit, att i enlighet med hr Skarins
reservation uttaxeringen skulle bestämmas
till 86 öre pr bevillningskrona men med
rätt för öfverstyrelsen att själf bestämma, å
hvilka poster nedsättningar skulle göras,
för att staten skulle gå ihop.
I enlighet med detta förslag uttalade sig
rektor C. von Friesen (som ansåg besparingar
kunna göras genom att ej uppföra så många
platser på ordinarie stat), professor O. Montelius
(som dock ej ville vara med om inskränkning
i slöjdundervisningen), kammarrättsrådet J".
Östberg och riksdagsmannen Gust. Ericsson (som
menade, att slöseri gjorde sig gällande ifråga
om slöjdundervisningen).
För öfverstyrelsens förslag talade pastor Sv.
Nilsson (som påvisade åtskilliga felaktigheter i
hr Skarins beräkningar), folkskolläraren K. O.
Broström (som ansåg, att om stämman ej
beviljade det anslag öfverstyrelsen begärt, den
borde visa, hvar besparingar kunde göras) och
förste läraren K. A. Hubinette (som framhöll,
att lärareplatsernas uppförande på extra stat i
längden ej skulle leda till besparingar utan
snarare till motsatsen).
Ett medlingsförslag framställdes af
grosshandlaren O. Almgren, som ville, att
uttaxeringen, skulle bestämmas till 90 öre.
På förslag af kanslirådet O. E. Pauli
beslöt stämman utan votering att till
öfverstyrelsens förfogande för år 1895 skulle
ställas ett belopp af 788,275 kr. (det af
hr Skarin föreslagna anslaget) att jämte
statsbidrag och ränta användas för
folk-skoleuridervisningen med anmodan att
öf-I verstyrelsen skulle söka åstadkomma
besparingar, som möjliggjorde
folkskoleundervisningens ordnande och upprätthållande
år 1895, och åtog sig församlingen för
täckande af utgifterna en afgift af 86 öre
för hvarje krona allmän bevillning.
Katarina församling godkände i sin
helhet öfverstyrelsens förslag efter en
ganska seg debatt, därunder flera talare
fram-höllo önskvärdheten uti att begränsa
utdebiteringen till 90 öre.
Kungsholms församling godkände
likaledes öfverstyrelsens förslag i sin helhet.
Beslutet föregicks af en stunds diskussion.
Kamrer G. F. Berg uttalade sig i
öfverensstämmelse med reservantens förslag med
undantag af den föreslagna indragningen till
slöjdundervisningen, hvilken talaren med
erkännande af slöjdundervisningens stora nytta för
den fattigare befolkningen icke kunde biträda.
Disponenten K. F. Sjöström, förste
läraren S. A. Kinnvall och direktören M. F.
Nyström förordade öfverstyrelsens förslag,
som ock vid anställd votering antogs med
203 röster mot 64.
Inom Östermalms församling föranledde
förslaget som vanligt långa debatter vid
snart sagdt hvarenda punkt.
Oppositionens talan fördes hufvudsakligen af
sekreteraren J. A. L. Åsbrink, med hvilken
helt eller delvis förenade sig rektor //.
Hernlund och aktuarien K. Sidenbladh.
Öfverstyrelsens förslag försvarades däremot
af folkskoleinspektören d:r C. O.
Bergman, justitierådet C. O. Hammarskjöld och
riksdagsmannen /. A. Fjällbäck.
Redan vid första punkten uppstod en
längre diskussion. Öfverstyrelsen hade
föreslagit, att på ordinarie stat måtte
uppföras 30 nya ordinarie lärare- och
lärarinneplatser och att till aflöning åt den
ordinarie lärarepersonalen måtte anvisas 654,000
kronor.
Hr Äsbrink yrkade, att beloppet måtte
nedsättas till 492,000 kr. Den ordinarie
lärarelönen borde ej beräknas till högre belopp än
1,000 kr. Detta jämte ålderstilläggen svarade
mer än väl emot den lön, en ordinarie
folkskollärare eller lärarinna hade laglig rätt att
erhålla. Hvad däröfver utginge vore
bortkastade medel, hvaraf kommunen ingen nytta
hade, menade talaren. Då behöfde icke heller
någon höjning i uttaxeringen för
nästkommande år tillgripas. Nu »bortskänktes onödigtvis
17 öre pr bevillningskrona».
Hr Åsbrink bemöttes af folkskoleinspektören
d:r C. O. Bergman, som på ett talangfullt och
klart bevisande sätt framhöll det orättvisa och
obilliga, ja, olagliga i br Å:s yrkande. Tal:n
interpellerade kanslirådet Kastman (som i
egenskap af församlingsmedlem öfvervar stämman),
huruvida 1,000 kr. i ett för allt här i
Stockholm kunde motsvara minimilön, och fick
naturligtvis det svar, att enligt kanslirådets mening
så icke kunde vara fallet.
Att sätta en ordinarie folkskollärare i
Stockholm på en lön af 1,000 kr. betecknades af
justitierådet C. G. Hammarskjöld såsom grymhet.
Rektor Hernlund ville icke vara med om, att
de en gång beviljade lönerna sänktes, men
ville till öfverstyrelsen hemställa, huruvida
icke en inskränkning i den dagliga
undervisningstiden i de lägsta klasserna lämpligen
kunde ske och behofvet af lärarekrafter härigenom
något reduceras. ,
Häri instämde aktuarien Sidenbladh, som
därjämte föreslog, att barn, som genomgått
folkskolans alla kurser, icke måtte erhålla
tillåtelse att fortfarande tillhöra skolan.
D:r Bergman upplyste med anledning af hr
Hernlunds hemställan, att frågan varit under
behandling i öfverstyrelsen, som efter en
grundlig utredning funnit förslaget olämpligt.
Folkskolan hade ju ej blott att undervisa barnen
utan äfven att uppfostra dem, hvadan en
ganska stor del af den tid barnen tillbringa i
skolan, särskildt hvad de lägsta klasserna
beträffade, ej direkt användes till undervisning. Hr
Sidenbladhs anmärkning träffade blott ett
20-ä 30 tal flickor, hvilka det år deras
konfirmationsundervisning påginge vanligen anhölle att
få åtnjuta fortsatt undervisning i folkskolan,
Detta förorsakade emellertid ingen ökning i
utgifterna.
Utan votering godkändes öfverstyrelsens
förslag i första punkten, hvarjämte
stämman beslöt göra ett uttalande i enlighet
med rektor Hernlunds förslag.
Äfven öfriga utgiftsposter godkändes
enligt öfverstyrelsens förslag, dock med en
liten omflyttning i fråga om »diverse
utgifter». I de flesta punkterna sökte hr Åsbrink
åstadkomma nedprutningar - men
förgäfves. Han måste nöja sig med att låta till
protokollet anteckna sin reservation.
Beträffande uttaxeringen uppstod en
längre diskussion. Hr Åsbrink föreslog
86 öre, rektor Hernlund m. fl. 90 öre,
justitierådet Hammarskjöld, riksantikvarien
Hildebrand och hr Fjällbäck 92 öre. Med
445 röster mot 187 bifölls förslaget om
92 öres uttaxering. Minoriteten röstade
för 90 öre.
Hrr Hernlund och Sidenbladh uttalade
till sist den önskan, att öfverstyrelsens
förslag till utgiftsstat till ett följande år
måtte uppställas på ett klarare och
öfver-skådligare sätt samt förses med en mer
upplysande motivering, än hvad hittills
varit fallet.
Hårdast var måhända striden inom
Adolf Fredriks församling, inom
hvilken reservanten är bosatt och där
skolrådets majoritet tillstyrkt reservationen
(dock utan nedsättning af lärarelönerna). Mot
skolrådets beslut voro reservationer anförda
af kyrkoherden d:r A. V. Staaff (som
särskildt försvarade slöjden under
uttalande, att den hade en moralisk och
uppfostrande betydelse samt vore af praktisk
vikt för lärjungarnes framtid), fröken
Forssell, professorskan Ekman och professor
L. Stahre.
På förslag af redaktör E. Hammarlund
beslöt stämman att börja föredragningen
med den utgiftspost, å hvilken största
nedsättningen ifrågasatts, nämligen
slöjdundervisningen: öfverstyrelsens förslag
upptog 71,500 kr., reservantens 55,000 kr.
Justitierådet R. Skarin öppnade därpå
debatten med att utförligt motivera sitt
budgetförslag. Uttaxeringen borde ej sättas högre, än
som behofvet verkligen fordrade. De
skattdragande voro redan förut tillräckligt betungade,
ej minst genom bidrag till kommunen, och
ytterligare skatteförhöjningar vore att motse.
Under sådana förhållanden hade det synts talaren
önskvärdt att kunna åstadkomma en lindring i
fråga om utgifterna till stadens dyrbara
undervisningsväsende. En sådan hade han trott sig
finna i bibehållandet af status quo med
afseende på taxeringssumman eller 86 öre pr
bevillningskrona. Hans förslag afsåge också att
ådagalägga möjligheten af en balans mellan
inkomster och utgifter under denna
förutsättning. Med denna uttaxering ha utgifterna för
skolväsendet hittills kunnat bestridas, utan att
brist för något år uppstått. Skulle en brist
visa sig, funnes för öfverstyrelsen alltid att
tillgå utvägen af en extra utdebitering, såsom vid
ett par föregående tillfällen ägt rum. Talaren
fruktade, att om församlingarna skulle åtaga sig
den föreslagna utdebiteringen med 92 öre pr
bevillningskrona, denna siffra skulle för längre
tid fastslås. Om församlingen ansåge sig ha
råd att åtaga sig en uttaxering enligt
öfverstyrelsens förslag, skulle tal:n icke motsätta sig
detta. Han hade blott vetat ge en anvisning
till en utväg att undgå den höga uttaxeringen.
Professor L. Stahre framhöll
slöjdundervisningens betydelse och visade, att
öfverstyrelsen gått så långt i besparingar som varit
möjligt. För att i någon mån tillmötesgå
reservanten föreslog talrn, att för
slöjdundervisningen skulle beviljas samma belopp som i år
eller 69,100 kr.
Redaktör E. Hammarlund instämde med
reservanten däruti, att ej större belopp borde
uttaxeras än behofvet verkligen fordrade. Detta
vore af vikt ej minst ur folkskolans egen
synpunkt, enär om anspråken ginge för långt ovil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
