Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (649.) 6 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 23
SVENSK LÅEAEETIDNING.
283
veteran i folkskolans tjänst säkerligen
kunnat bespara sig sina mödor, ty i hans
distrikt finnas ej synnerligen många, som
icke kunna hänföras till den förra af dessa
båda kategorier.
Några inspektörer förklara helt kort och
godt, att inga minimiklasser blifvit
inrättade inom deras distrikt. De allra flesta
demonstrera emellertid emot dem genom
sin tystnad. Icke ett ord från början till
slutet af deras berättelser antyder, att de
ens tagit någon notis om dem,’detta
oaktadt andra delar af normalplanen
oupphörligen af dem åberopas.
#
Följande yttranden för samma kurser
äro anmärkningsvärda:
Någon särskild anordning för beredande af
närmare sammanslutning af lärokursen för de
barn, som tillåtas att lämna skolan efter
inhämtande af det mindre kunskapsmått, hvilket
angifves i folkskolestadgans § 48, har utom i
staden Norrköping, där barn, hvilka af en
eller annan anledning blifvit urståndsatta att
deltaga i den fullständigare lärokursen, erhållit
särskild undervisning, endast blifvit vidtagen
i två skoldistrikt på landsbygden. I det ena
af dessa, i hvilket barnen i de särskilda
klasserna måst i anseende till sitt stora antal
delas på afdelningar, hvilka besökt skolan på
olika tider, har för en del af de till tredje
klassen uppflyttade barnen, nämligen de som
i anseende till fattigdom eller klenare
begåfning ej ansetts kunna genomgå fullständig
lärokurs i alla ämnen, anordnats en särskild klass,
i hvilken de få besöka skolan alla läsdagar i
veckan under hela läsåret och därefter aflägga
examen enligt skolstadgans § 48, medan
däremot de öfriga lärjungarne i samma klass
endast erhålla undervisning under halfva året
och sedan, efter att följande året hafva
genomgått fjärde klassens kurs under alternering med
en andra afdelning af samma klass, aflägga
afgångsexamen enligt stadgans § 47.
I det andra distriktet åter har dylik förmån
beredts dem, som få lämna skolan efter aflagd
examen enligt § 48 af skolstadgan, på det sätt,
att under den delen af vårterminen, då
folkskolans öfre afdelning undervisas for sig,
lärokursen hufvudsakligen inskränker sig till de i
samma § föreskrifna läroämnen, så att de
lärjungar i fjärde klassen, hvilka vid denna
termins slut genomgått den for afgång med
inskränktare fordringar bestämda kurs och för
öfrigt därtill äro berättigade, kunna få
afgångsbetyg enligt § 48, hvaremot de öfriga
lärjungarne i fjärde klassen få aflägga fullständigare
afgångsexamen jämlikt § 47 vid årets slut,
sedan de under den del af höstterminen, då de
bort åter besöka skolan, fått undervisas enligt
en kurs, som hufvudsakligen varit beräknad
på afslutning af de öfriga, reala, läroämnena.
Både den ena och den andra af dessa
anordningar synas, att döma af hittills vunnen
erfarenhet, hafva burit goda frukter. Det är ju
ock tydligt, att, där möjlighet finnes att på
dylikt sätt bereda kraftigare kunskap inom ett
mer begränsadt område för dem, som ej kunna
följa med den utförligare lärokursen, detta
skall för dessa barns utbildning blifva till
större båtnad. Inom inspektionsområdet
utgöra dessa barn ännu flertalet bland de
utexaminerade. (Chr. L. Anjou.)
l ett icke ringa antal skolor har man
begagnat sig af normalplanens anvisning att
under vinterterminen begränsa undervisningen
till de ämnen och de kurser, som måste
anses mest maktpåliggande. Resultatet häraf har
visat sig mycket gynnsamt. Att dock denna
anordning långt ifrån öfver allt iakttages, har
en tvåfaldig orsak. Lärarne, påverkade af den
agitation, söm bedrifvits mot denna anordning,
hysa motvilja mot densamma och påyrka
därför, att hela lärokursen skall delas ut på
läsåret i sin helhet, utan att akta på, huru många
barn i följd häraf icke i något ämne erhålla
annat än en fragmentarisk kunskap, så att de
vid sin afgång från skolan besitta långt mindre
verklig insikt, än de föraktligt s. k.
minimi-läsarne i de skolor, där normalplanens
nyssnämda anvisning följes. Härtill kommer, att
motstånd reses mot den ifrågavarande
anordningen äfven från föräldrars sida af intet
annat skäl än det, att under sommarterminen
undervisning i katekes icke förekommer. Att
i själfva verket grundligare och mera
omfattande kristendomskunskap, särskildt med
katekesen till underlag, vinnes genom att förlägga
denna undervisning till den tid, då alla
barnen äro tillstädes, och då för ämnet anordna
ett större antal lärotimmar, vill man icke inse.
(N. J. O. H. Lindström.)
Förslag om minimikurser, som jag framställt,
har man icke velat antaga af undseende för
folkopinionen. (Edvard Torell.)
Här ser man, hvad »minimiagitationen»,
- för att använda ett af citatens
terminologi - på landsbygden mäktat
åstadkomma. Det är ju ej mycket. Och i
städerna är resultatet ej stort bättre:
Karlstad och Falun synas vara de enda, som
lyssnat till normalplanens anvisning. I
Norrköping hade man ju redan förut
infört en dylik anordning.
Ingen torde af de citerade styckena bli
öfverbevisad om, M normalplanens »tillägg»
äro ägnade att bättre tillgodose fattiga och
klent begåfvade barns utveckling, än förut
skett.
Rektor Anjou framkastar två nya förslag
med förkortad skoltid och förklarar sig
helt öppet anse, att de flesta barnen inom
hans distrikt »ej kunna följa med den
utförligare», det vill här säga den
lagstadgade »lärokursen».
Kontraktsprosten Lindström bekänner
själf i sitt kapitel om skolgången, att denna
är »mycket oordentlig» bland
minimilä-sarne, äfven sedan de fått sin skoltid
förkortad till hälften mot förut. Och sedan
»en stor del barn alldeles befriats från
skolgång» under halfva läsåret, begagna
de återstående »undervisningen högst ojämt».
En mera målande framställning af
anarkien i skolor med minimikurser torde vara
obehöfligt att här gifva.
Man kan ej annat än förvånas öfver,
att den, som haft sådana fakta för ’ögonen,
likväl kan beskärma sig öfver, att »lärarne
blifvit påverkade af den agitation, som
bedrifvits mot denna anordning» och
därför »hysa motvilja mot densamma».
Lika litet har man rätt .att förundra sig
öfver, att »motstånd reses mot den
ifrågavarande anordningen äfven från föräldrars
(- de för barnens undervisning
intresserades) sida».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
