Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (658.) 8 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
395
De allra flesta folkskolorna äro indelade
i fyra årsklasser; endast ett fåtal hafva
tre, då vanligen flyttande och understödda
af treklassiga småskolor. Vid 12 å 13
års ålder skulle följaktligen barnen hafva
slutat sin skolgång, men på somliga orter
uppgifvas de gå kvar till konfirmationen.
Det vanliga är dock, att de sluta under
trettonde lefnadsåret.
Procenten utexaminerade skolpliktiga barn
uppgår oftast till 6 å 7; stundom till 10
å 12.
-d.
Västerås stifts
folkskolläraremöte
hölls i stiftsstaden den 31 juli och l
augusti. Vi redogjorde i förra numret i
korthet för valet af funktionärer vid detta
möte m. m. och meddela nu en fortsatt
redogörelse för detsamma.
Följande ärenden behandlades:
l. Om enighet och god anda inom
svenska folkskollärarekåren. Inledare var
folkskolläraren L. Hellqvist i Björskog, som
efter att hafva framhållit, hurusom frågan
dels vore ideell, i det den afsåge den
svenska folkskolans och folkbildningens höjande,
dels materiell, i det den hade afseende på
lärarepersonalens ställning, i ett längre
anförande påvisade de allmänna principer,
hvilka vore oundgängligen nödiga för
enighet och god anda och på det läraren måttes
kunna med framgång arbeta i sitt höga
kall. Allmänna möten för utbytande af
tankar och erfarenheter vore ett godt
hjälpmedel för detta måls uppnående; så äfven
föreningar.
Folkskolläraren P. Envall i Falu ville se
frågan från medborgerlig synpunkt. Utom de
ofta nämda tre statsmakterna ville talaren
såsom i medborgerliga lifvet kraftigt ingripande
makter räkna hemmet och skolan. För
lärarekåren såsom kärnan i den sistnämda vore af
vikt, att den hade fast organisation,
sammanhölies genom medveten och själfständig enhet
i kristendomens anda utan isolering vare sig
uppåt eller nedåt. Det vore i annat fall
omöjligt för skolan att rätt leda och fostra
ungdomen till goda medborgare.
Folkskolläraren E. Hallin från Ål framhöll
i ett originellt anförande vikten af att läraren
läte sig födas och fostras af Gud, »som inte
till denna dag födt något missfoster».
Folkskolläraren O. Bejbom från Strängnäs
betonade kraftigt nödvändigheten af att lärarne
sammanslöte sig i fast organiserade
föreningar, inom hvilken medlemmarna i enighetens
och den goda andans intresse hade tillfälle
att styrka, stödja och uppmuntra hvarandra,
och där de genom att närmare lära känna
och förstå hvarandra kunde undanrödja de
många orsaker till en mindre god enighet, som
vore fotade på ett icke sällan förefintligt
missförstånd. Den, som låtit anteckna sig som
medlem i en liten förening, skulle oftast låta
ambitionen få herravälde öfver likgiltigheten
och infinna sig vid sammanträdena. När han
vidare funnit, att sammanhållningen mellan de
många småföreningarna haft förmåga att
påtagligen verka för folkskolans och
folkbildningens höjande och till förbättring af
lärarekårens ställning i allmänhet, så skulle han
småningom lära sig att i enlighet med tänkaren
Thorilds ord »icke så tvista öfver det lilla, som
åtskiljer, att han glömde det stora, som enar».
Tal. påminde om och anförde en mängd
exempel på, hvad sammanslutningen i enighet
och .god anda mellan de många kretsarna i
S. A. F. under de flydda 14 åren, sedan denna
förenings bildande, förmått uträtta för den
svenska folk- och småskolans höjande samt för
lärarekårens utveckling och bästa.
I enlighet med afgifvet utlåtande af ett
utaf bestyreisens ordförande tillsatt utskott,
beslöt mötet att »inledningsföredraget skulle
utgöra svar på frågan».
2. Huru skall folkskolan fylla sin
uppgift med hänsyn till nationalsynderna?
Frågan inleddes af
hr Envall i Falun, som efter en lång
inledning uttalade som sin åsikt, att
nationalsynderna hade sin grund i brist på sann
kristendom. Dessa synder voro brist på kärlek
mellan olika klasser, sedeslöshet, njutningslystnad,
dryckenskap, slöseri, kreditmissbruk och
skuldsättning samt svordomslasten. Skolan borde
nu låta ljuset skina klart öfver dessa synder
till väckande af skuldkänslan icke blott för den
enskildes synder utan äfven för nationens. Härtill
vore kristendomsundervisningen lämplig,
hvarjämte man borde åstadkomma samverkan
mellan hemmet och skolan.
Hr E. Hallin från Ål ansåg, att lustfärder på
söndagar hörde till nationalsynderna, och fann
det vara märkvärdigt,, att sådana färder finge
ske fortfarande. Kyrkomötet hade bort
sysselsätta sig med denna viktiga fråga. I stället
hade det ordat om klämtning och sådant,
hvarför tal. tänkt: »Stackars kyrkomöte, du silar
mygg och sväljer kameler». Tal. önskade, att
lärarne skulle föregå med godt exempel i fråga
om nämda lustfärder.
På utskottets förslag antogs en så
lydande resolution:
Mötet uttalar som sin åsikt, att folkskolan
bäst fyller sin uppgift med hänsyn till
nationalsynderna, då hon genom bön, undervisning
och uppfostran söker att hos det uppväxande
släktet grundlägga sant kristliga ^och
fosterlandsälskande karaktärer. Skall detta kunna
ske är af vikt att läraren för sin del föregår
de unga med godt exempel i detta afseende
samt förstår att vinna deras aktning, kärlek
och förtroende. Naturligen är ock af vikt, att
läraren i den delen stödjes af hemmet och alla,
som i öfrigt ha att skaffa med skolans
angelägenheter.
3. . Om pedagogiska studier. Detta ämne
inleddes af
folkskolläraren J. F. Ryding i By, som i ett
sakrikt och intressant anförande framhöll,
hurusom många efter den blott grundläggande*
seminariekursens slut menade sig vara
pedagogiska orakel, som icke vidare behöfde någon
utveckling eller förkofran. Ju mer man i sin
egen skola nödgades gifva akt på barnet, ju
mer började man ödmjukt spana efter råd och
ledning. Ja, man törstade efter att riktigt vilja
förstå metoderna för uppfostran och
undervisning. Denna törst sporrade till att djupare
studera barnets själslif framför allt vid arbetet
i skolan, vid läraremöten samt i den
pedagogiska litteraturen. Läraren måste allt mer
utbilda sig: stillastående vore lika med död;
ty under det behofvet af teoretiska studier
och insikter allt mer tillväxte och erkändes
på andra praktiska områden; under det
hvarje annan konst, under det hvarje yrke
utöfvades och bedömdes desto säkrare och
bättre, ju mer teoretisk insikt låge till grund
för utöfningen och omdömet, ju mer
verksamheten vore icke blott handens utan äfven
förståndets, ju mer den vore genomtänkt och
medveten och icke blott mekanisk: borde icke
motsägelser uttalas eller göra sig gällande i
fråga om det praktiska område, som omfattade
uppfostran och undervisning, den verksamhet,
som blifvit kallad »den ädlaste bland konster».
Vid utöfvandet af den konsten finge det icke
vara nog med blotta öfningen, experimentet,
erfarenheten; hennes norm finge icke vara blotta
instinkten, gehöret eller anlaget. Uppbyggelse,
rättelse och förbättring vore skolans hufvud-
ändamål. Detsamma skulle äfven vara
lärarens. Vid allt sitt farande härefter skulle han
dock ihågkomma Pestalozzis’ maning:
»Profven allt och behållen det goda!»
En ganska liflig öfverläggning utspann
sig om detta ämne, och framhölls
därunder af hrr Envall i Falun, /. F. Nordvall
och M. Lundqvist i Smedjebacken samt
E. Hedvall i Söderbärke betydelsen af besök
i kamraters skolor samt att i hemmen taga
kännedom om barnens natur och
egenskaper, hvarigenom månget missgrepp
und-vekes, hvarjämte hr V. Törnell i V.
Färnebo ville i likhet med en föregående
talare för sina kamrater inom Västmanland
betona den stora pedagogiska vinst, som
uppstode genom bildandet af föreningar
för diskuterandet af pedagogiska spörsmål
och för åstadkommande af pedagogiska
bibliotek.
Mötet antog härefter följande resolution:
Behofvet af fortsatta pedagogiska studier för
läraren, uppfostraren, har gjort och gör sig nu
i ännu högre grad gällande inom lärarekåren.
Läraren har tillfälle till sådana studier
företrädesvis under arbetet i sin egen skola, vid
läraremöten, vid resor företagna i pedagogiskt
syfte, hvilka senare, länge af lärarekåren
önskade, nu äfven kunnat börja förverkligas i
Sverige, samt slutligen i vår pedagogiska
litteratur. Men då endast ett fåtal lärare af
pe-kuniära skäl kan komma i åtnjutande af
sådana resor och då vår, såsom all annan
pedagogisk litteratur i allmänhet, är hårdarbetad
och svårsmält, behöfva vi lärare understöd för
de förra och ledning för de senare. För den
skull vore önskligt att äfven staten ansloge
medel till resor i pedagogiskt syfte såväl som
till fortsättande af de vid universiteten började
fortbildningskurserna.
I sammanhang härmed beslöt mötet att
uttala ett tack till Svensk Läraretidnings
utgifvare för det initiativ han tagit till
förverkligande af lärarekårens länge närda
önskan om anslag till pedagogiska
studieresor.
4. Hvad vikt ligger därpå, att skolans
olika undervisningsämnen bringas i
öfverensstämmelse med hvarandra och huru skall
detta ske? Frågan inleddes af
folkskolläraren J. O. Hult från Hosjö och
besvarades efter en kortare diskussion sålunda:
Därpå att skolaris olika undervisningsämnen
bringas i öfverensstämmelse med hvarandra
ligger den största vikt, ja så stor att utan
denna all undervisning blir utan inflytande på
barnens upfostran. Och vinnes denna
öfverensstämmelse, om i all undervisning ingjutes
en sådan anda, hvarigenom en Guds människa
fullkomnas och blir till alla goda gärningar
skicklig.
5. Om kristendomsundervisningen i
småskolan föranledde efter ett
inledningsföredrag af hr A. E. Ludvigson i Norrbärke
en längre diskussion, som slöt därmed att
utskottets förslag till resolution antogs.
Detta lydde sålunda:
Kristendomen såsom det lättaste, det för
barnen mest tilltalande ämnet, det enda som
för till lif och gudaktighet bör redan i
småskolan möta barnen på ett för dem fattligt och
åskådligt, icke tröttande sätt samt framställas
i en ämnet värdig anda. För att
kristendomsundervisningen må föra till detta mål fordras
vidare, att läraren på sig tillämpar Pauli ord:
Haf akt på dig själf och på lärdomen, så
frälsar du dig själf och dem som dig höra.
6. Hvad är ändamålet med sångunder
-visningen i skolan och huru skall detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
