Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (661.) 29 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
den valda bestyreisen ej hade funnit
anledning vidtaga åtgärder för mötets
hållande å den bestämda platsen, hade upprop
utfärdats om dess förläggande till
Söderköping, hvilket upprop mottagits med
allmänt bifall.
Till mötets ordförande valdes hr A.
Bergholtz, till vice ordförande
folkskolläraren K. A. Andersson i Dagsberg samt till
sekreterare folkskollärarne G. Löwkrantz i
Ö. Eneby och Al fr. Eriksson Lindegärd i
Regna.
Följande diskussionsämnen behandlades:
1. Huru bör den första
geografiundervisningen bedrifvas, på det att kartan må
blifva fullt begriplig för barnen? Inledaren,
hr A. Eingqvist från Norrköping,
redogjorde för sitt tillvägagående och
förevisade i samband därmed ett kartsystem,
bestående af följande fem kartbilder: plan
Öfver skolsalen, skolhuset och gården, byn
och närmaste omgifningar, hela socknen
samt slutligen häradet med angränsande
trakter. I alla dessa kartbilder återfanns
utgångsplanen. Om än denna metod droge
mera tid, vunne undervisningen i kraft.
Under en ganska liflig diskussion anslöto
sig de flesta till inledarens åsikt, och
följande resolution antogs:
Då kartan måste läggas till grund för
undervisningen i geografi, om denna skall vinna
nödig fasthet och reda, bör den första
geografiundervisningen företrädesvis afse att lära
barnen med lätthet afläsa kartans begreppsskrift.
Detta sker lättast därigenom,
att geografiundervisningen börjar med
hemorten, så att jämförelsen mellan verkligheten
och beteckningen blir för barnen lätt;
att vid denna hemortsundervisning om
möjligt färdigritade kartor jämte teckningar på
krittaflan användas, så att barnen tidigt bli
förtrogna rned de kartografiska hjälpmedlens
betydelse;
att åt hemortsundervisningen ägnas
tillräcklig tid, så att den mängd af nya begrepp, som
genom denna tillföres barnen, ej för hastigt
hopas öfver dem.
2. Skolpremier. Hr /. N. Bergström
i Vadstena betonade i sin inledning, att
man allt för mycket blundade för
olägenheterna af premieutdelning. Barnen vore
de mest kompetenta att rättvist utdela
belöningarna; dock borde sådana ej utdelas
för sådant, som endast är barnens
skyldighet. Donerade medel kunde användas
till befordrande af fattiga barns skolgång,
där nämligen särskilda
donationsbestämmelser ej lade hinder i vägen. Efter en
kortare diskussion blef följande af
folkskoleinspektören L Lyttkens föreslagna
uttalande godkändt: »Skolpremier äro i
allmänhet olämpliga.»
3. En nationaldag. En långvarig och
liflig diskussion uppstod öfver detta ämne.
Inledare var hr J. A. Hellström från
Linköping. Han ansåg, att fosterlandskänslan
borde få ett uttryck i en gemensam
högtidsdag. Under öfverläggningen framträdde
två olika riktningar. A ena sidan höll
man på det berättigade i sträfvandet att
få en nationaldag och att läraren borde
verka härför. Det myckna skrifvandet och
diskuterandet om denna sak bevisade, att en
fosterländsk känsla förefunnes, som sökte ge
sig luft. A andra sidan betonades, att en
nationaldag födes af sig själf, den kunde ej
hittas på och borde ej på konstladt sätt
framskrufvas. Då någon entusiasm för ett
stort minne ej förefunnes, borde någon
verksamhet för en sådan dags firande ej
förekomma. Erinra om de stora minnena
skall hvarje svensk lärare, eljest är han
icke en svensk lärare.
Icke mindre än fyra särskilda
resolutionsförslag framställdes, hvarjämte
yrkades, att diskussionen skulle få utgöra
svaret. Efter slutad diskussion och efter
anställda omröstningar erhöll till sist följande
af d:r Lyttkens formulerade uttalande
plu-ralitet: »Mötet anser, att midsommardagen
vore en lämplig nationalfestdag». Mot
detta beslut afgåfvos åtskilliga
reservationer.
4. Till hvilken årstid bör i
landsbygdens folkskolor längsta ferien förläggas?
Inledaren, hr A. Bergholtz i Skärkind
framhöll, att skolplikten borde göras så litet
betungande som möjligt. Fritiden vore på
ett sätt en af skolans värsta fiender. Där
ferierna ej förlades till rätt tid, blefve
skolgången dålig. Eftersommaren vore den
lämpligaste fritiden och på vintern kunde
läsningen bedrifvas med bättre resultat.
Både lärare och lärjungar lida nämligen af
att sitta i sommarvärmen i skolsalarna.
Med tillhjälp af en tablå från en elfvaårig
verksamhet som lärare i Skärkind
vederlade talaren de mot en dylik anordning
gjorda invändningarna. Ferier på
sommaren ställa sig gynnsammare för både
barn, skola och hem.
Utan diskussion antogs följande af
inledaren framställda resolutionsförslag:
Då erfarenheten gifvit vid handen, att
arbetet i skolan lämnar ett mindre tillfredsställande
resultat under den varma årstiden; då barnen
under denna tid bäst behöfvas i hemmen,
medan hemmen under vintern svårligen kunna
erbjuda dem lämplig sysselsättning; då det är
af vikt, att barnen tidigt ställas under arbetets
välgörande inflytelse; så förordar mötet, att i
landsbygdens folkskolor längsta ferien
förlägges till sommarmånaderna.
Tvänne af de å programmet upptagna
öfverläggningsämnena uppskötos till ett
följande stiftsmöte.
?*:
Vid mötets början höll
folkhögskoleföreståndaren H. Odhner ett med starkt bifall
mottaget föredrag om skolmannen K. M.
Köld och hans tankar om barnuppfostran.
Dessutom höllos under mötets fortsättning
föredrag af hr K. O. Sjölander i Asker
om undervisningen i modersmålet, af
pastor E. Pettersson i Skärkind om det gamla
templets (stadskyrkans) minnen samt af
Öfverläraren A. Sjöström vid tekniska
skolan i Stockholm om
teckningsundervisningen i folk- och småskolor.
Under aftonen första mötesdagen var
allmänt samkväm anordnadt i brunnens
gymnastiksal, under hvilket bland annat
ägnades en hyllning åt de båda närvarande
riksdagsmännen E. A. Zotterman i
Vadstena och A. Henriksson i Karlslund.
Dagen efter mötet företogs en utfärd med
ångbåt till Stegeborgs ruiner, därunder hr
A. Bergholtz lämnade en skildring af den
minnesrika platsen.
Nästa stiftsmöte skall hållas i Västervik
1897, och fick Södra Tjusts
folkskollärareförening i uppdrag att anordna detsamma.
Lunds stifts allmänna
folkskolläraremöten.
En historik.
Med anledning däraf, att det i n:r 33
refererade stiftsmötet i Landskrona var
det 25:e i ordningen, höll folkskolläraren
N. Lundahl i Lund ett föredrag, i
hvilket han gaf en öfverblick af dessa mötens
historia. Vi meddela här nedan ett
kortare sammandrag af detta föredrag.
Det första möte för Lunds stifts
folkskollärare hölls den l juli 1861 i
Van-neberga af Vinslöfs socken och var besökt
af 60 personer. Initiativet till detta möte
togs af nuvarande kamrer J. Ljungh i
Helsingborg, hvilken då var folkskollärare i
Kristianstad. Utom af Ljungh var
kallelsen undertecknad af skollärarne M. H.
Berggren och N. Månsson i Vinslöf, L. A.
Liljegren i Höör och J. P. Sjögren i
Ön-nestad%
Ljungh öppnade mötet och redogjorde
för detsammas syftemål. Lärarne, hvilkas
kall är så viktigt, behöfde komma
tillsammans för att till skolans båtnad uppmuntra
och vinna hvarandra för skolgärningen samt
meddela hvarandra sina erfarenheter ur
skollifvet. Genom sådana möten kunde
läraren bringa såväl sina egna önskningar
som ock folkskolans behof till allmän
kännedom. Samma orsaker och ändamål ha
framkallat de följande 24 allmänna
stiftsmötena och skola sannolikt leda till en
rad af dylika möten, hvilkas antal ingen
kan förutsäga.
Det var ingen tillfällighet, att
folkskolläraremöten, afsedda för personer från
vidsträcktare områden, nu började.
Mötesidén liksom låg i luften. Gemensamma
intressen förde samman personer. Redan
1860 hade det första svenska
folkskolläraremötet hållits och 1868 hölls det
första nordiska. Arbetarne sammanslogo sig
i arbetareföreningar; de, som voro lifvade
af känslan för fosterlandets försvar, bildade
skytteföreningar. Folkmöten höllos för att
göra uttalanden i representationsfrågan och
andra frågor. Hvad under då, att stiftets
folkskollärare kommo tillsammans och
därigenom visade sig känna sin samhörighet.
Genom lagen om kommunal själfstyrelse
pch~ genom det nya representationsskicket
ställdes ökade kraf på folkskolan och dess
lärare, och genom förordningen om
inrättande af högre folkskolor och småskolor
uppkom behof af ändringar i folkskolans
organisation. Lärarnes dåliga ekonomiska
ställning, saknaden af trygghet för
ålderdomen, den fullständiga bristen på
statsunderstöd åt folkskollärarnes änkor och
barn gjorde uttalanden härom nödvändiga,
om förbättring skulle vinnas.
Att frågor om de lämpligaste
undervisningsmetoderna i de olika skolämnena
förekommit i stor mängd vid stiftsmötena är
helt naturligt, helst under denna tid växel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
