Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (662.) 5 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING>
453
tyonemer, trilobiter, ortoceratitkalk,
lerskiffer med graptoliter och till sist en
dia-basgång m. m.
Öfverallt var det ett ifrigt sökande
efter och samlande af olika slags mineral.
Professor Lundgren var outtröttlig i att stå
alla till tjänst med upplysningar. Med
honom och hans assistenter såsom tolkar
lågo traktens geologiska förhållanden snart
ganska tydliga för oss. Det var som om
en dörr hade öppnats för oss till klarhet
i dessa hvad? och huru?, dessa spörsmål,
som tränga sig på hvarje tänkande
människa rörande vår jords byggnad och
äldsta naturlif. Med få ord sagdt: färden var
synnerligen lärorik och upplifvande.
Bland samlingar, som på särskilda tider
voro öppna för deltagarne, må nämnas
zoologiska, geologiska och historiska
museerna. Ett par kvällar fingo vi i olika
grupper turvis besöka astronomiska observatoriet.
Öfverallt rönte vi det största
tillmötesgående med upplysningar och förklaringar.
Tydligt är, att besöken i dessa rikhaltiga,
väl ordnade samlingar, hvilka
vetenskapsmannen använder vid sina forskningar,
skulle för oss medföra en rik vinst. Bland
de museiföremål, som särskildt tilldrogo
sig vår uppmärksamhet, må nämnas de
äldsta funna spåren af mänsklig kultur
(af-gjutningar efter fynd från Frankrike) samt
uroxeskelett från skånska torfmossar.
Ej må heller förgätas besöket å
kulturhistoriska museet, där vi hade fritt
tillträde 7-9 e. m. den 24 augusti. Här
besöktes »borgarhuset», »bondehuset»,
»gästgifvaregården» (»tavernen», där
»Lun-damumma» serverades), »kyrkan» - allt
rikligen upplyst. De här förvarade
möblerna; kläderna, redskapen o. s. v.
förflyttade oss i föreställningen ett eller två
århundraden tillbaka i tiden.
Kommer härtill, att vi hade fritt
tillträde till svamputställningen, seminariets
slöjdsal (väl förtjänt att se) samt botaniska
trädgården, så är härmed gifven en kort
antydan om ett rikt bildningsmaterial, som
vi hoppas måtte komma att bli en kraftig
hjälp för främjande af en åskådlig och
lefvande undervisning.
J. L. Bergkvist.
Fester oeh samkväm.
Den stränga tillämpningen af timplanen
för föreläsningarna - icke mindre än sju
timmar dagligen voro därtill anslagna -
lämnade icke mycken tid öfrig till
sällskapliga sammankomster. Ett par sådana
hade dock anordnats.
Så besökte man fredagsaftonen den 24
i samlad trupp kulturhistoriska museet,
som afgiftsfritt var tillgängligt för
deltagarne. Sedan man i »Tavernen» förfriskat
sig med »Lundamumma», tog man i
betraktande Bosebo gamla träkyrka från
Jönköpings län, blekingsgården och
borgarhuset. Den knappa dagern gjorde dess
värre, att man ofta tornade på hvarandra
och föga såg af sevärdheterna. Man
beklagade, att man - i följd af
intendenten Carlins frånvaro - ej blef i tillfälle
att, såsom den prunkande inskriften vid in-
gången lydde »Skodha Harrehwset.» Dess
portar befunnos nämligen stängda.
Samkvämet i akademiska] föreningens
festsal söndagskvällen besöktes af omkring
300 personer, hvilka i bokstaflig mening
följde professor Weibulls uppmaning i
hans välkomsttal »att betrakta sig såsom
hemma.»
Den hjärtligaste feststämning rådde från
början till slut, detta såväl under professor
Ribbings anslående föredrag om bildning,
som under intagandet af de enkla
förfriskningar, som serverats, äfvensom under den
vackra unisona sången och kvartettsången
efteråt. Sedan psalmen 500 versen 7
af-sjungits, afslutades festligheten kl. half 10.
Joh. Falck.
Samlifvet.
I olikhet troligen med hvarje annan af
den skara, som skyndar att meddela något
till Svensk Läraretidning om dessa
särdeles angenäma sommarkurser, går
undertecknad baklänges - d. v. s. kronologiskt
baklänges. Och han gör detta af det enkla
skälet, att det samlif utanför universitetet,
han här tagit till sin uppgift att omtala,
just hade sin mest koncentrerade form den
sista dagen - på en när likväl - då
hoffotograf Lindgren med
universitetsbyggnadens facad till bakgrund fångade hela
samlifvet, eller hvad jag skulle säga:
samlingen i sin mörka kammare, ända från
domprosten m. m. professor P. Eklund till.. .
till undertecknad.
Såvida nu inte hoffotografen svärtat ner
oss mer än tillbörligt, skall troligen
flertalet af oss bevara för framtiden synbara
erinringar om de högst intressanta dagarna
i Lund, där man råkade så många gamla
kära vänner och gjorde så många nya
bekantskaper.
En god hjälp vid förvärfvandet af nya
bekantskaper och vänner hade man i den
förteckning på deltagare, som utdelades
till oss alla - åtminstone hade jag det.
Ty framför namnet på hvarje ny
bekantskap satte jag en »bock», liksom de kända
namnen redan fingo sin från början. I
parentes vill jag nämna, att bland de till
omkring 200 uppgående namnen, är det
endast ett ringa fåtal, som nu saknar den
betecknande bocken i mitt exemplar af
nämda förteckning.
Men jag rör mig ju som katten kring
het gröt. Ännu har jag inte kommit till
det väsentliga, till betydelsen af dessa
sammanträffanden. Och om jag härom fattar
mig kort, så sker detta i det medvetandet,
att någon utförlighet i denna sak alls icke
är af nöden. Hvarje läsare af denna
tidning känner helt säkert utan vidare
oration från min sida denna betydelse. Jag
för min del skall aldrig glömma de
oförgätliga tio dagar jag tillbragte i
lärdomsstaden bland kamrater och dem, som ha
en likartad lifsuppgift som jag själf, vare
sig det nu var i lärosalarna eller under
de lummiga trädkronorna på Lundagård,
i »Lilla Ateneum», i spiskvarteren eller
logierna. Jag känner mig däraf
vederkvickt och stärkt i mycket hög grad, och
jag tror inte jag talar endast af mitteget,
om jag säger, att samtliga »urkramade
citroner» genom detta kamratlif blifvit
tillförda saft och näring för långa tider
framåt till såväl eget som kallets gagn.
Nils P. Svensson.
Ekonomi,
Då vi hafva oss bekant, att ett ganska
stort antal lärare och lärarinnor vid
folk-och småskolor till och med i Lunds
omedelbara närhet hufvudsakligen af
ekonomiska skäl hindrats från deltagandet uti
sommarkurserna eller åtminstone af det
skälet ansett sig förhindrade därtill, så bör
en beräkning af det minimum, hvartill
denna kostnad i själfva verket uppgått, icke
vara utan sin nytta för dem, som i år
låtit afskräcka sig men vid en möjligen
följande sommarkurs komma att stå i
valet och kvalet.
Oaktadt lefnadsomkostnaden i Lund
säkerligen i vanliga fall är högre än uti
många andra af Skånes städer, så har
dock - tack vare vederbörandes
berömvärda anordningar för sommarkursernas
deltagare - kostnaden för en sparsam
person kunnat ställa sig på följande sätt:
Kursafgift................................. kr. 10: -
Bostad, omkring 50 öre pr dag____ » 5: -
Spisning...............................___ > 12: 50
Extra utgifter..................-......... » 2: 50
Summa kr. 30: -
Tager man nu hänsyn till den
omständigheten, att lefnadskostnaden i hemmet
äfven under mycket tarfliga förhållanden
svårligen kan uppgå till mindre än 50 öre
pr dag, så finner man, att den verkliga
utgiften för en deltagare i sommarkurserna
icke behöft uppgå till stort mer än 25 kr.,
resekostnaden naturligtvis oberäknad.
Fastän denna summa utan all
gensä-gelse är ganska stor för en person med
så små inkomster, som
folkskollärarepersonalen har att förfoga öfver, så kan det
likväl ifrågasättas, om denna
lärarepersonal verkligen har råd att för besparandet
af den summan undvara eller gå miste om
de ojämförligt större förmåner, som
deltagandet uti dylika sommarkurser
ovillkorligen medföra. O. Alin.
Sommarkurserna oeh lärarinnorna.
Hvarför har ett jämförelsevis så litet
antal lärarinnor bevistat sommarkurserna?
Flera skäl kunna visserligen uppletas;
men vi misstaga oss säkert icke, om vi
anse det hufvudsakliga skälet vara ett
misskännande eller, måhända, en tvekan om
dessa kursers betydelse. Huru mycket kan
man väl hinna lära sig på så kort tid?
frågas det - såsom om kvantiteten vore
det viktigaste af allt.
Så resonnerar man ju äfven, då det
gäller att i skolan meddela undervisning:
kursens omfattning, lektionernas antal, läxornas
längd - detta blir oftast det mest viltiga.
»Allt eller intet», heter det. Det är som
om man i fråga om en resa ville säga:
»kan jagncke få resa jorden rundt, så vill
jag inte resa alls».
I själfva verket är det dock så, att ett
ögonblick kan rymma ett lifsinnehåll, en
droppe kan spegla himlahvalfvet. Så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
