Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (668.) 17 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
SVENSK IARARETIDNING-
N:r 42
och rätt, för samhällets och samvetets
kraf»? Helt säkert icke en enda. Att i
uttalandet af och samtycket till sådana
allmänt kända och erkända sanningar
se ett viktigt »uppslag» är en naivetet,
som endast kan ursäktas hos den med
skolförhållanden fullständigt obekante.
Mindre ursäktligt är, att
artikelförfattaren begagnar sin obekantskap med
skolförhållanden såsom grundval för
alldeles oriktiga insinuationer. Det är just
bland de i Linköping församlade - säger
han -
som fordran på bättre tillgodoseende af de
sedliga krafven på skolan framkommit, under
det vi aldrig hört denna sak betonad vid något
möte, där »skollärarne fått reda sig själfva»,
i Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Vare detta sagdt utan att vilja i någon mån
nedsätta denna förening (j), som endast följt
den allmänna riktningen ätt så godt som
uteslutande tillgodose kunskapsintresset.
. Vi kunna naturligtvis icke bestrida,
att artikelförfattaren aldrig hört
uppfostrans betydelse betonad vid något
möte, där skollärarne fått reda sig själfva.
Men om så är, så bevisar detta blott,
att han aldrig tagit kännedom örn dessa
möten. Han hade eljest endast behöft
genombläddra någon årgång af Svensk
Läraretidning för att där finna en mängd
af uttalanden rörande den sedliga
uppfostran från kretsarna i Sveriges
allmänna folkskollärareförening. Och vid
det senaste allmänna svenska
folkskolläraremötet i Göteborg voro
öfverlägg-ningsämnena alldeles särskildt hämtade
just från detta område.
Särdeles betecknande är ock det
medgifvande artikelförfattaren gör omedelbart
efter framläggandet af det förmenta
»uppslagets» innebörd. Han säger:
Huru detta (bildandet af karaktärer) skall
tillgå, är förstås icke så lätt att säga. Det
gifves ingen regel eller metod, med hvars
till-lämpning hvilken som helst kan uppnå det
åsyftade resultatet.
Nej, detta är nog alldeles riktigt. Den
stora upptäckten är ännu icke gjofd.
Och minst af allt lär den bli gjord af
sådana, som tro sig äga själfva saken,
så snart de blott få höra talas om
densamma. Hvad som här kräfves är icke
allmänna önskemål utan ett energiskt
arbete för förverkligandet af dessa
önskemål. Alla folkskolans verkliga vänner
böra samverka för en sådan omskapning
af folkundervisningen i dess helhet, från
det första ämnet till det sista, att
inpluggandet af ofattliga abstraktioner och dödt
rmnneskram måtte blifva rensadt bort,
och den dyrbara barndomstiden blifva
använd endast för sådant, som kan verka
uppfostrande på de unga, d. ä.
utvecklande på deras tanke, känsla och vilja.
Skolschismen i Malmö
fortsattes med å båda sidor oförminskad
bitterhet. Knappt hafva de två senaste
målen blifvit af k. m:t afgjorda, förr än en
ny rättegång börjar.
En af de i striden inblandade, läraren
N. O. Hörte, har hittills varit anställd vid
folkskolans öfverklasser, den s. k.
borgareskolan, hufvudsakligen såsom lärare i
svenska och tyska. Den 30 sistlidne augusti
hölls i Malmö det lagstadgade
sammanträdet mellan lärarepersonalen och skolrådet.
Lärarne hade bland annat såsom
öfver-läggningsämne föreslagit: tryckandet af
inspektörens föreskrifter och anvisningar.
Egendomligt nog vägrade ordföranden t.
o. m. att föredraga denna fråga; den skulle
icke ens få diskuteras. Med anledning
häraf yttrade hr Hörle:
Då sålunda hr ordföranden bestämdt nekar
oss att yttra oss i någon af de andra
inlämnade frågorna, exempelvis den om tryckandet
af inspektörens föreskrifter och anvisningar,
så anhåller jag att få denna bestämda vägran
förd till protokollet, då åtminstone jag har för
afsikt att i högre instans söka vinna den
rättelse som står att få, emedan jag anser, att k.
m:ts stadgas både ordalag och andemening
härmed blifvit kränkta.
Något senare samma dag höll skolrådet
sammanträde och fattades därvid följande
beslut:
Sedan folkskoleinspektören anmält, att
läraren i borgareskolan Hörle visat sig olämplig
som kristendomslärare i denna folkskolans
högsta afdelning samt därjämte behandlat sina
lärjungar på ett ovist och öfvermodigt sätt.,
beslöt skolrådet, att hr Hörle skulle
transporteras till Kirsebergsskolan.
Rätt mången torde härvid göra den
reflexionen, att om hr Hörle verkligen varit
olämplig såsom kristendomslärare samt
behandlat sina lärjungar på ett ovist och
öfvermodigt sätt, så kunde detta visserligen
motivera en varning, men svårligen en
transportering. Eller hvarför skulle de
stackars fattiga barnen ute vid
Kirsebergs-backarna nöjas med en olämpligare
kristendomslärare samt en ovisare och
öfver-modigare behandling än lärjungarne i »bor
gareskolan»? Snarare borde det väl vara
tvärt om. Något begripligare blir
emellertid transporteringen, då man får
upplysning om, att hr Hörle genom densamma
förlorar 100 kronor årligen, samt att den
honom anvisade skolan ligger långt
utanför staden.
Hr Hörle har rtu hos domkapitlet
öfver-klagat de för honom förnärmliga uttrycken
i skolrådsprotokoUet af den 30 augusti,
antagligen för att därmed hafva inlagt en
protest mot nämda protokoll, så att
detsamma ej måtte kunna användas såsom
stöd för en möjligen tilltänkt varning.
Detta öfverklagande är ju hans rättighet,
och därom är intet att säga, ehuru någon
ändring af transporteringsbeslutet svårligen
lärer stå att vinna. Men hvad vi från
lärarekårens och folkskolans synpunkt icke
kunna undgå att beklaga, det är det
hänsynslösa sätt, hvarpå hr H. nu i pressen
bekämpar sina motståndare. Att en
lärare kommer i konflikt med sina
myndigheter är dess värre något, som
understundom icke kan undvikas, och vi höra
som bekant ingalunda till dem, som önska
en krypande och lakejartad lärarekår. Men
man kan säga sin mening, och man kan
förfäkta sin rätt utan att därför åsidosätta
ett jota af den manliga höflighet, som en
tjänsteman alltid är skyldig sina lagliga
öfverordnade, helst i tjänsteärenden. Het-
siga artiklar i den mest extravaganta
reporterstil kunna vara pikanta för dem,
som finna behag i personlig skandal och
älska att gifva densamma största möjliga
spridning. Men icke vinner man genorn
sådana den bildade allmänhetens sympatier,
hvilka lärarekåren dock så väl behöfver.
Skolschismen i Malmö har redan gått
allt för långt. Härsklystnaden har
framkallat, opposition, denna förföljelse, denna
åter hänsynslös bitterhet, denna i sin
ordning nya förföljelser o. s. v. Det vore
önskligt, att den bedröfliga cirkeln någon
gång kunde få ett slut. Båda parterna
hafva sin del af skulden, och ingen af
dem har genom stridens fullföljande någon
lager att vinna.
Sådd och skörd.
För några år sedan gick genom
svenska pressen en notis om, att en fader i
södra Helsingland myndigt underrättat
läraren i den skola, sonen besökte, att
han förbjudit sin son läsa geografi, svensk
historia och naturlära och till yttermera
visso gömt läroböckerna i dessa ämnen.
Hvarthän en dylik uppfostran i och till
lagolydnad och trots måste föra ligger ji
öppen dag. Frukterna hafva icke heller
i detta fall uteblifvit: den nu 16-årige
ynglingen blef den 6 oktober häktad för
inbrottsstöld.
Frisk luft och renlighet i skolorna.
En artikelförfattare i Norsk
Skoleti-dende framhåller, huru illa det är sörjdt
med afseende på renlighet och
ventilation i de norska landsskolorna. Han
föreslår, att i skollagen måtte inryckas
en bestämmelse af ungefär följande
innehåll :
I alla skolrum tvättas golfvet och
skolbor-den minst två gånger i veckan samt både
väggar och tak en gång i månaden under
skoltiden.
Alla skolrum, äfven de hyrda, skola förses
med ventilationsapparater.
Månne icke äfven i vår svenska
folkskolestadga en liknande bestämmelse
behöfde intagas?
Fullt statsbidrag oaktadt
varningen. Skolrådet i Knislinge församling
anhöll hos länsstyrelsen i Kristianstad att af
allmänna medel för innevarande år erhålla
ett belopp af 466 kr. 67 öre såsom
lönetillskott åt examinerade ordinarie
folkskolläraren Sv. Ekberg, hvilken den 23 april
1872 blifvit väld till folkskollärare i
församlingen och i årlig lön åtnjöte, 700 kr.
Vid rekvisitionens granskning å
landskontoret anmärktes till afdrag ett belopp
af 66 kr. 67 öre på grund däraf, att,
enligt hvad folkskoleinspektören intygat, E.,
ehuru han oförvitligt tjänstgjort öfver fem
år, likväl under år 1893 och således inom
de fem senaste åren fått sig tilldelad
varning. På grund häraf utanordnade
länsstyrelsen endast 400 kr. Skolrådet
klagade hos k. m:t, som den 28 sistl.
september resolverade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
