Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (672.) 14 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 46. (072.)
STOCKHOLM, 14 NOVEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å ailrn
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2, so kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Lärarekärens rättsliga ställning
xj AJ
i Vårt land,
Upprepade tilldragelser under senare
tiden hafva fäst uppmärksamheten på
frågan om lärarekårens rättsliga ställning.
Den rådande osäkerheten och de ej
sällan mot hvarandra stridande
tolkningarna af för lärarekåren gällande i och
för sig både otydliga och sväfvande
stadganden föranledde anordnarne af Lunds
stifts allmänna folkskolläraremöte i
Landskrona under nästlidna sommar att
upptaga denna fråga å mötesprogrammet.
Diskussionen inleddes af folkskolläraren
J, Franzén i Lund med ett anförande
af följande lydelse:
Det är ingalunda med gladt mod jag
går att behandla det föreliggande ämnet.
För egen del finner jag det vida
angenämare att dryfta frågor, som direkt röra
undervisning och uppfostran, och jag är
viss om, att hvarje lärare och lärarinna
känner det på samma sätt. Kastar man
en blick på läraremötena i vårt land
under den gångna tiden, finner man också
genast, att den ojämförligt största delen
af dessa mötens Öfverläggningsämnen varit
af rent pedagogisk natur. Detta
förhållande är ett ojäfaktigt vittnesbörd därom, att
lärarekåren intet högre önskar än att i fred
och rö få arbeta på sin egen och den
svenska folkskolans utveckling.
På senare tid hafva dock flera
tilldragelser timat, som i hög grad varit ägnade
att nedstämma det glada mod, med hvilket
Sveriges lärare och lärarinnor i allmänhet
gått till sin gärning, tilldragelser, som helt
säkert kommit de flesta af oss att inse,
huru föga tryggad vår ställning är, vi må
fylla vårt kall huru samvetsgrant som helst.
Under sådana omständigheter blir det
nödvändigt att vi taga i öfvervägande,
hurudan vår rättsliga ställning i själfva verket
är, huru obehaglig en sådan undersökning
än kan förefalla.
Tvifvelsutan finnas utom vår kår de,
som i detta ämnes uppställande på ett
mötesprogram ingenting annat se än en
yttring af ett tillfälligt missnöje och ett
bevis på vår oförmåga att underordna oss
bestående förhållanden. Dem skulle’jag
gärna vilja erinra därom, att icke allt
missnöje är af ondo, öfth så skulle jag vilja
ödmjukt bedja dem att icke fälla hårda
domar öfver våra bevekelsegrunder, ty
dessa kunna ju vara goda.
Sant är, att ämnet närmast rör lärarens
och lärarinnans person och kan vid första
påseendet förefalla ganska egoistiskt, men
ingen torde neka, att just lärarens person
är det förnämsta i skolan, och att det har
en omätlig betydelse för hans
uppfostrareverksamhet, om han får £>å till denna med
trygghet, och lugn, eller om han måste
förrätta densamma under en känsla af
ängslan och förstämning. Men om de
lagar, inom hvilkas skrankor vi hafva att
utföra vår gärning, äro sådana, att de icke
erbjuda oss nödig trygghet, för att vi skola
kunna göra vårt arbete med fröjd, utan i
stället verka tryckande och hämmande på
detta arbete, så torde det vara för oss en
bjudande plikt att söka åstadkom«ma
behöfliga ändringar i dessa lagar, så att
äfven de komma att fylla det ändamål, för
hvilket de äro till. Och det duger icke
att bjuda vårt samvete på den lama
ursäkten, att vår kraft är för ringa till att
uträtta något, ty så mycket åtminstone
kunna vi göra, att vi säga högt och ärligt
ut, hvari felen enligt vår mening bestå,
och hvarigenom de kunna afhjälpas.
Hvarje hederlig man skall respektera vårt
ärliga ord, äfven om det icke lyckas oss att
öfvertyga honom. Väl är det sant, att
utom vår kår finnas många förträffliga
personer, som vilja folkskolans väl, men vi
skola icke vänta, och vi kunna icke vänta,
att dessa skola taga initiativet till
afhjäl-pande af de missförhållanden, som gälla
lärarens rättsliga ställning, ty de känna
dem icke och framför allt, de känna icke
trycket af dem. Låtom oss alltså utan
fruktan och vår plikt likmätigt kasta en blick
på vår rättsliga ställning!
Men först en anmärkning till
förekommande af missförstånd. Då jag kommer
att tala om skolstadga och reglemente
m. m., nödgas jag också att tala om de
myndigheter, hvilka hafva att tillämpa
dessa, d. v. s. skolråd m. fl. Jag vill då på
förhand uttryckligen hafva betonat, att när
jag kommer att nämna om skolråd, som
handla illa mot sina lärare, så har jag
icke därmed sagt, att alla skolråd i vårt
land så göra; icke heller och minst af allt
vill jag hafva sagt, att jag själf har att
beklaga mig öfver skolrådet i den
församling, där jag har min verksamhet.
Tvärtom hafva vi glädjen att där äga ett
skolråd, som ådagalägger stoVt nit om
folkskolan och synnerlig ömhet om
lärarepersonalens väl. Men just på grund af detta
lyckliga förhållande har jag ansett mig
vara dess mer oförhindrad att här
framlägga ämnet.
#
Vända vi oss då först till våra skyldigheter,
så finna vi dessa angifna i skolsladgans
§ 29, där de framställas i fem punkter.
Enligt dessa har läraren:
1) att i allt sitt förhållande gifva sina
lärjungar ett godt föredöme samt med flit och
trohet fullgöra sina åligganden;
2) att på ett visst sätt, som där närmare
beskrifves, meddela underwisning \
3) att vaka öfver lärjungarnes seder och
uppförande ;
4) att vårda skolans undervisningsmateriel,
samt
5) att för öfrigt ställa sig till noggrann
efterrättelse, hvad honom enligt folkskolestadgan
och det för skolan gällande reglemente åligger
samt hvad skolrådet med hänsyn till hans
befattning honom lagligen föreskrifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
