Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (677.) 19 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK’ LÄRARETIDNING.
659
kåren för öfrigt. Lärarekåren fyller sitt
ansträngande och maktpåliggande kalls plikter
med berömvärdt nit och synnerlig trohet.
Föräldrarnas ställning till skolan är i allmänhet
god, ehuru någon gång trots och försumlighet
framträda hos föräldrar, då vederhörande söka
hålla deras barn till ordentlig skolgång.
Skolrådet har ådagalagt mycket intresse och liflig
verksamhet för skolväsendet, hvilket uppbäres
och stödes af församlingens å kyrkostämma
ådagalagda synnerliga välvilja och
offervillighet. Inspektörens föreskrifter hafva, då några
blifvit gifna, iakttagits.»
- Svenska flaggan är ytterligare med
anledning af Gustaf Adolfs-festerna anskaffad till en
mängd skolor, såsom: Kulla Gunnarstprps,
Vällufs, Fjärrestads, Höganäs bruksförsamlings,
Stångby, Båstads, Örtofta, Lilla Harrie, Vikens,
Lilla Isie och Brunnby folkskolor i Malmöhus
län; Trolle-Ljungby, Båstads, Oderljunga,
Trä-ne, Riseberga och Ö. Vemmerlöfs dito i
Kristianstads län; Lerbäcks, Viby, Kumla,
Lindesbergs, Linde landsförsamlings och Järnboås
dito i Örebro län; Lenhofda, Tingsås, Kalfviks
och Göteryds dito i Kronobergs Jan; Rölanda,
Långareds och Skålleruds dito i Älfsborgs län ;
Vissefjärda, Resmo och Pelarnes dito i Kalmar
län; Millesviks och Eskilsäters dito i
Värmlands län; Floda och Venjans dito i
Kopparbergs län; Multrå, Stode och Holms dito i
Västernorrlands län; Laholms nya skola, Unurige,
Sthm, Engsö, Vstm., Forssa, Gflb., och
Lyrestad, Skbg (skänkt af skolbarnen).
Glo m icke att före julafton
prenumerera på Suensk
Läraretidning l AH prenumeration - äfuen
i Stockholm - sker å närmaste
postanstalt.
Från kyrkostämmorna.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Huddinge, Sthm: På skolrådets förslag
höjdes enhälligt lönen för läraren vid kyrkskolan
från 700 till 800 kr., och skulle delaktighet för
detta belopp sökas i folkskollärarnes
pensionsinrättning.
Enånger, Gflb.: En flyttande folkskola skall
upprättas och småskolan vid Holmen
förvandlas till mindre folkskola.
Vårdnäs, östg.: Ordföranden hemställde, att
skollärarens kofodersersättning, som enligt
mar-kegångstaxan ej uppgår till 60 kr., ändock måtte
lösas med detta belopp, till hvilket det i
utgifts- och inkomstförslaget årligen upptages.
Stämman afslog förslaget. Till slöjd för flickor
beviljades 100 kr.
Trönninge, Hall: Ett nytt skolhus med
folk-och småskolelokaler, slöjdsal och lärarebostad
skall uppföras.
Nätra, Vnrl.: För inköp af skolmateriel
anvisades 400 «kr.
Hackas, Jmtl.: Slöjd för gossar skall
anordnas vid folkskolan.
Regna, Östg.: En småskola skall inrättas vid
Björkö. Åt en kommitlé uppdrogs att uppgöra
ritningar och kostnadsförslag till nytt skolhus
vid Björkö, där man tills vidare nödgas hyra
skollokal.
los, Gflb.: Kofodersersättninojen till de tre
ordinarie lärarne höjdes på skolrådets
tillstyrkan från 100 till 150 kr. för hvardera, enär
stämman ansåg detta blifva billigare för
församlingen än att lämna kofoder in natura. Till
undervisningsmateriel anslogs 300 kr.
Rekuirera profnummer af Svensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och skoluänner!
Fås gratis och portofritt.
’"tyan skall göraT.
(Uppläst vid Göteborgs folkskolors Gustaf
Adolfs-fest den 9 december 1894)
sfalT, fyan, Vasastammens
blom–-i ma,
till ljuset päcft en frisf becemberbag.
^Ör nyföbb bjälte rm är tib att Fomma;
starf arm nu Fräfs till stora företag.
"I?an göra’t sfall" ocfy framgå på ben bana,
på fypilBen far ocfy farfar s’6H att bana
af Speriges folf en fri ocfy bebrab mafi
Hter pibt odj bjärft fyans örnblic! boc! s!a(I spana,
än fyögre pärf är rjonom förelagbt.
f^ur manligt tager fyan på shilbror unga
pib faberns bår i arf ben börba spår!
2If frigets åsfmoln, flammanbe ocrj tunga
af bystert fyot, fjans riFe ornfypärfbt står.
?n bjältefonurig re’n i ungbomstiben,
fyan elbar meb sitt mob sitt föl? till striben
för pärn af frihet, tro ocrj fosterlanb.
HIeb blobsbop byrt förpärfpas rjembygbsfriben,
ocfy mellan fung ocfy föl? fnyts starft ett banb.
Den främste uti allt, i fyärsfarsnille,
storslagen fyanblingsfraft oct> fyjältemob,
för Spertges pälfärb allt r>an offra rntte
i bragb pä bragb, beseglab meb fyans blob.
1705 fyonom sparar allt mot fallet fyöga;
så päg som mål ?lart lågo för fyans öga,
od} för allt äbelt stabs rjans fyjärta brann,
på märts?ors pris fyan satte pärbe föga;
meb (Sub till stribs fyan gic? ocb segrar pann.
I?parfyelst i minnets tempelgårb bu följer,
meb fyågen pärm, par store ?onungs farb,
bet spensfa namnet fyan meb ära fyötjer,
i frig ocfy freb allt jämt beunbranspärb*
(£n mästare som få att föra spärbet,
ban blott för pinst af frib ocfy trygghet bär bet,
ocfy, mebart papnert rjpila bå ocr> bå,
meb fraft fyan främjar freblig ib, ocb är bet
fyans lust att frön till rjögre obling så.
3 Cysflartb pålbet lag meb spärbet sfrifper,
ocfy påfpisft nit Piil sfymma bort bet ljus,
som Cutrjer burit fram meb trosstarf ifper;
fanonen fyotar slå r»ans perf i grus.
Då fommer räbbaren, när störst är nöbert;
för pålbets tron fyan rycfer unban stöben
ocfy fyöjer sampetsfrifyetens baner.
v^ör sanningen fyan ger sig själf i böben; -
för bröbers päl fart ingen offra mer.
Piil bu en storfjet se, så gulbren, ä?ta,
som bert fyos rtågon b,ar i bagen träbt,
se £utb,er ?äcft i ID orms sin säf förf af ta,
se (Sustaf ^bolf bo på £iit3ens slätt!
Blanb ^äjfbens bilber sfönare fuappt gifpas.
2If samma fyöga artbe båba lifpas,
för samma tro be fämpa oförsagbt.
Som rebsfap uti fjerrerts fyanb be brifpas
att föra ut fyatts strib mot mörfrets maft
Part fosterlanb, hugstore fältens pagga,
omstrålas ^ärligt af I^ans ryftes glans,
fjans bragber utförts unber blågul flagga,
par ära flätab samman är meb b^ans.
?j för att yfpas bocf Pt stunbom gästa
meb fröjb i minnets fyelgebom oct] fästa
par bite! på fäbrens storbåb, beras bygb.
De mana tyst men fraftigt till part bästa
att trofast älsfa (Sub ocrj fosterbygb.
?n gång par störste fonung - mån att trygga
fri päg till Dästerfyaf för spensf mans farb -
stob fyär pib (Söta älf oel| bjöb att bygga
en stab ocf} borg, ert parubytets l^ärb.
Såg då fyan genom se?Ier fram måfyänba,
som nu tillbafa pi part öga pänba?
21IIt nog - ert framtibstanfe staben par,
(5rurtbläggar’ns äbla minne må upptärtba
part nit att b^ebra, fypab t^art grunbat b^ar!
Litteratur.
Nordens första st orhe t st/d (omkring 800 -
1066), skildrad för ung och gammal af
Anna Sandström (Uffe). Sthm, Lars
Hökerbergs förlag. Förra delen (220
sidor) pris l kr. 50 öre. Senare delen
(203 sidor) pris l kr. 25 öre.
Historien är utan gensägelse »Askungen»
inom vår svenska undervisning, särskildt
inom folkskolan. Intet ämne är så
för-summadl, och af intet annat anser man
sig ock ha så ringa nytta. Helt nyss har
man ju t. o. m. sett offentligen yrkadt, att
historien på grund häraf skulle helt enkelt
strykas från folkskolans undervisningsplan.
Månne det icke vore skäl att före
verkställandet af detta vräkningsutslag söka se
till, hvar felet egentligen ligger? Borde
man icke här liksom vid öfriga ämnen
söka göra klart för sig, huru
undervisningsstoffet lämpligen bör fördelas för att på
hvarje stadium motsvara barnets fattning
och tillvinna sig dess intresse? Vårdar
man sig icke härom, öfverhalkar man eller
lämnar man alldeles åsido de delar, som
innehålla själfva elementerna, de första
grundläggande begynnelserna, hvilka ligga
den barnsliga fattningen närmast och utan
hvilka allt det följande blir ett dimmigt
kaos, då förfar man på alldeles samma
sätt, dorn om man inom något annat ämne
skulle försöka vända upp och ned på den
naturliga ordningen och ge sig i färd med
det sammansatta och svåra utan att man
förut gjort sig väl förtrogen med det enkla
och lätta.
Första villkoret för eri förnuftig och
fruktbringande historieundervisning är lydnad
för det budet, att man skall börja i början.
Och början det är här våra forntidssagor,
framför allt Snorre. Den sanningen
inskärpte redan Geijer, hvilken på detta
område borde kunna göra anspråk på att äga
något vitsord.
Men vår fornhistoriska sagolitteratur är
ganska vidlyftig och dessutom icke
speciellt skrifven för barn. Den lämpar sig på
grund häraf icke till omedelbart bruk vid
undervisningen. Här kräfves alltså ett
urval, gjordt ur den synpunkt, som framför
allt måste vara den bestämmande för vår
tids historieundervisning, nämligen den
kulturhistoriska.
Ett sådant urval föreligger just i det arbete
vi härmed hafva tillfredsställelsen att
anmäla. Utgifvarinnan är som bekant den
främsta auktoriteten på
historieundervisningens område i vårt land, och hennes
namn är en tillräcklig borgen för att hvad
här bjudes är i pedagogiskt och stilistiskt
afseende af bästa slag. Det i titeln
förekommande tillägget »skildrad för ung och
gammal», hvilket i så många andra
boktitlar är ganska oberättigadt, försvarar här
fullt ut sin plats. Boken hör till dem,
som läsas med nöje af alla åldrar. På
densamma passa de vackra ord, hvilka
Geijer skref på det exemplar af Snorre,
som han en gång skänkte i julklapp åt
sin son:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
