- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
673

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (678.) 24 december 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 52

SVENSK LÄRARETIDNING.

673

och begränsningen i värdet af lärarens
arbete är därför ofta skymd för honom,
Den ena gången ser han ej klart vikten
af den trohet och energi, som hans
pliktkänsla bjuder honom att inlägga i
de dagliga göromålen. Den andra gången
griper han sig isolerad an med
uppgifter, hvilka äro utförbara endast genom
samverkan mellan flera. Det ena som
det andra verkar modlöshet och slapphet.

De ledande personligheterna, de lägre
som de högre, se ej, att deras främsta
uppgift borde vara att förmedla
samverkan mellan dem, som de dock äro
satta att sammanhålla. De vilja ej vara
nervcentra i en organism utan fika i
stället allt för ofta efter att vara
kommenderande officerare i en väl
disciplinerad armé.

Det är den nu påpekade söndringen
och isoleringen inom vårt lands
pedagogiska värld, som äfven gifvit färg åt det
gångna liksom åt många föregående års
företeelser inom densamma. Häraf många
af dess mörkaste skuggor.

Men lyckligtvis är
folkbildningssträf-vandet i vårt land så lifskraftigt, att det
af sig själft reagerar emot nämda
missriktning. För hvarje år vaknar hos allt
flera medvetandet om, att alla
skolfrågor sammanlöpa i en enda: nationens
uppfostringsfråga. Äfven i denna
rö-relse har det gångna året några
märkespunkter. De bilda taflans ljusa partier.
%

Riksdagen har genom sin
framställning till regeringen om, att allmänna
läroverkens inträdes f ordringar måtte
afpassas efter kurserna i folkskolans första
klass i princip erkänt, att allmänna
läroverket skall vara en fortsättning af
folkskolan. Regeringen har äfven för
sin del godkänt riksdagens beslut, så att
detta redan fått form af lag.

Det steg framåt denna fråga tagit ar
årets viktigaste bidrag till att en gång i
framtiden göra vårt
undervisningsväsende verkligen nationellt.

Visserligen inse och erkänna ej alla de
medverkande den fulla innebörden af hvad
som skett. Men detta minskar blott i
ringa mån betydelsen däraf. Att det
likväl kunnat försiggå är ett klart bevis på
styrkan af den organiska
utvecklingskraften hos vårt skolväsende, en
omständighet, som i och för sig bör verka
uppmuntrande och eggande på alla vänner
till detsammas afpassning efter nutidens
behof.

Ett annat ärende, krafvet på en
sakkunnig och duglig statsinspektion öfver
folkskolorna, vann blott andra
kammarens bifall, men så blef detta ock
fullständigt enhälligt. Hvad detta senare
innebär, framträder klart, då man vet,
att folkskoleväsendets lämpliga ordnande
blott i ringa grad berör medlemmarne
af det öfversta samhällslagret, hvilka icke
anlita det för sina egna barn, medan
denna fråga däremot är af allra största
vikt för alla öfriga samhällsklasser.

Krafvet på inspektionens reformering
och beslutet om samband mellan folk-

skolan och läroverket äro yttringar af
samma sträfvande, ty ju bättre
folkskolan arbetar, desto förr skall den bli
nationens allmänna grundskola. Fienderna
till denna senare idé söka därför göra
troligt, att inspektionen nu är till och
med - för bra. Och då folkets
representanter utdöma den, tillgriper man den
förtviflade utvägen, som förut några
gånger i liknande fall försökts, nämligen att
förklara riksdagen inkompetent att
bedöma allmänt pedagogiska och
skolpoli-tiska frågor.

Riksdagens intresse och välvilja mot
folkskolan visade sig vidare i antagandet
af bestämmelser rörande vikariers
anställning och deras aflöning vid ordinarie
lärares sjukdomsfall. Härigenom har en
ofta inträffande anledning till svaghet och
oregelbundenheter i skolans arbete
undanröjts, på samma gång lärarens
ekonomiska ställning blifvit i någon mån
bättre tryggad.

Af samma beskaffenhet är riksdagens
framställning till k. m:t om höjning af
pensionen åt lärarnes änkor och barn.

Att dessa angelägenheter hafva en
förhistoria inom de organisationer för
samarbete, som framväxt bland lärarne själfva
- detta utgjorde för riksdagen ett skäl
för icke emot att med välvilja antaga
sig dem.

Det nu anförda är det väsentligaste af
riksdagens bidrag till årets
folkskolehistoria.

#

Mot riksdagens slut utkommo
inspektörernas berättelser för sistförflutna
inspektionsperioden. Deras innehåll och
framställning har sedan varit föremål för
begrundande och kritik.

Efter riksdagens slut sammanträdde
det åttonde inspektörsmötet efter ett
13-årigt uppehåll i serien af dylika
möten. Det öppnade, i strid mot förut
gällande praxis, sina dörrar för
allmänheten, hvilken därigenom fick tillfälle att
konstatera den patriarkaliska men
ålderdomsbräckliga organisationen af dessa
möten och däri se ett nytt bevis för
nödvändigheten af inspektörsinstitutionens
reformerande.

#

En annan allmän fråga, som tagit i
anspråk mycket af årets skolintresse, är
den om lärarinnornas rättsliga ställning
eller rättare om tillintetgörandet af det
skydd af lagen, de nu äga vid sin
tjänste-utöfning. Med spänd förväntan motses
regeringens beslut i denna fråga. Skilda
meningsriktningar inom lärarekåren hafva,
understödda af en stor del af pressen,
så godt som enhälligt och med
öfverväldigande bevisföring uttalat sig emot
den tillämnade åtgärden. Det skall vid
dess afgörande visa sig, huruvida de
allmänna rättsgrundsatserna skola segra
öfver kotteriönskningarna, de stora
synpunkterna öfver de små - eller tvärtom.
#

Af årets många skolmöten är det några,
som tilldragit sig uppmärksamhet i vida
kretsar.

Sommarkurserna vid Lunds
universitet och det danska folkhögskolejubileets
möten voro ju ej folkskolemöten i
egentlig mening, men de voro dock
hufvudsakligen ämnade för och besökta af
folkets lärare^och sålunda framkallade af
samma krafter, som gifvit upphof och
utveckling åt folkskolan. De hafva
också kraftigt bidragit att förena
folkbildningssakens vänner och arbetare, stärka
deras mod och energi, öka deras
insikter och vidga deras blick öfver lifvet
och dess företeelser. De bilda därför
ett par af de vackraste partierna i årets
pedagogiska tafla, partier hvilka minnet
gärna uppsöker och vid hvilka det med

tacksamhet dröjer.

*



Vid tvänne andra skolmöten har den
allmänna uppmärksamheten blifvit fäst
af mindre glädjande orsaker.

Det ena var det möte, som styrelsen
för föreningen »Svenska folkskolans
vänner» anordnat i Linköping. Att
äfven här väckande och befruktande tankar
framträdde, erhöllo form och spridning
betviflas ej, men därom har åtminstone
hittills föga blifvit kändt. Det, som satte
sin karakteristiska stämpel på detta möte,
var i stället de förolämpande personliga
angrepp på frånvarande
meningsmotståndare samt de vilseledande uppgifter, som
lämnades om, och de kränkande
beskyllningar, som gjordes mot den
organisation för samarbete, hvilken under de
sista fjorton åren uppvuxit och utvecklat
sig bland vårt lands folkskollärare och
folkskolevänner.

Det pinsammaste vid denna händelse
är ej, att dylikt förekommit vid mötet,
utan detta ligger däri, att
framställningar af denna art åhördes af ett
ej obetydligt antal folkskollärare, som
fått äran att gifva mötet namn, utan
att de kände sig af sin känsla för rätt
och sanning drifna att offentligen
protestera mot de vrängda framställningarna.
För några få år sedan skulle flera af
de närvarande i ett dylikt fall med
säkerhet handlat annorlunda. Detta visar,
att kårandan och sammanhållningen,
som i allmänhet under senare åren
tillvuxit, dock i enskilda fall, inom vissa
kretsar, är i tillbakagående.

Orsakerna härtill kunna vara flera -
i några fall äro de sannolikt af privat
natur - men oftast äro de att söka i
den omanliga åskådning, den räddhågans
och undfallenhetens anda, som fått sitt
uttryck genom det inom nu åsyftade
kretsar ofta använda slagordet:
»opåkallade råd». Man förmenar, att blott
lärarne äro tåliga, tiga och lida, så bli
nog alla missförhållanden behjartade af
»vederbörande» och af hjälpta, »när rätta
stunden därtill befinnes vara inne». Att
erfarenheten från alla tider, alla land
och alla samhällslifvets områden vittna
örn motsatsen, det förglömmes.

Nej, det finnes nog ingen bekväm
kungsväg framåt: de, som bära dagens
tunga och hetta, måste nog hålla
samman och enigt bekämpa det, som hindrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free