Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (685.) 13 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI^ FOLKUN
N:r 7.
(685.)
STOCKHOLM, 13 FEBRUARI 1895
14:e årg.
Prenumerationspris:
Vi är 8,50 kr., n/4 år ’> hr., Va år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
frän Drottninggatan), l tr, .
Kontorstid: 10-1, 4- -fi.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Postadress:
Allm. tel. 6OOO.
Läraretidningen, Stockholm N. ||
l Aktiebolag, Stockholm
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 Öre pr petitrad (=14 stafvelser).
Födelse, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara inlämnad
.senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
prenumeration
>Svensk icärarefrdning,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
mottages fortfarande från årets början. Pris
för helt år endast 8,50 kr., för halft år, 2
kr. och för kvartal 1,25 kr.
(postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker alltid på närmaste
postanstalt.
- Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
-4*Svensk läraretidning-4-
V K-
pedagogiska guldkorn.
Skolans ordning är till i och för
vården om elevernas sedliga lif. Denna
ordning får hvarken af yttre eller inre
förhållanden rubbas och måste alltså af
familjen aktas och i hemmet tjäna till
efterrättelse. Sker ej detta, omöjliggöres
barnens vistande i skolan. Om ordningen
brytes, skall den återställas. Men att straffa
en elev, som felat, med föräldrars eller
målsmäns vetskap eller enligt deras önskan,
kanske befallning, vore att framkalla en
sedlig kollision, hvilket bör på det
sorgfälligaste undvikas. Z. J. Cleve.
Mot okunnighet hjälper undervisning,
mot att icke kunna hjälper beslutsamhet i
handlingen. Abr. Lincoln.
Om karaktär och bildning.
Det är mycket olika förmögenheter dessa
två företeelser ansluta sig till, nämligen
den ena till viljan, den andra till
uppfattningsförmågan. Väl kan det talas om en
viss karaktär hos hvardera och om en viss
bildning hos viljan lika väl som hos
förståndet. Men karaktären fattas dock
vanligen som en viljans beskaffenhet och
bildningen såsom en uppfattningsförmågans
fullkomning.
l viss mån kunna verkligen också dessa
båda beskaffenheter hos ett mera utveckladt
själslif, nämligen karaktären och bildningen,
finnas tämligen oberoende af hvarandra.
Man kan påträffa karaktärer hos obildade
bönder, ja, till och med hos okunniga
hedningar, och man kan tvärtom - tyvärr
ofta nog - göra bekantskap med den
mest allsidiga bildning utan karaktär.
Vi behöfva blott erinra om Alkibiades
hos grekerna, som stod på höjden af sin
tids bildning, men hvilken, som bekant,
var den mest karaktärslösa människa.
Pilatus är ett annat exempel på denna
sorgliga företeelse. Han var nog en bildad
romare; men hans likgiltiga, halft
föraktfulla utrop: »Hvad är sanning!» samt för
öfrigt hela hans lif vittnar om, att han j
ägde föga af karaktär. Detta var ännu
mer förhållandet med Nero. Seneca hade
nog sörjt för, att den unge fursten fått
bildning, till och med den bästa, som den
tiden var i stånd att meddela. Men få
människor hafva väl varit så blottade på
allt, hvad karaktär heter, som denne
stackars furste. Påfven Leo X var en i hög
grad upplyst kyrkofurste, synnerligen väl
förtrogen med den tidens s. k.
humanistiska bildning, men en karaktärslösare’
människa får nog världen leta efter.
Ludvig XVI af Frankrike hade nog fått
bildning och var ingen dålig människa; men
hade han ägt karaktär, hade franska
revolutionen säkerligen kommit att arta sig
betydligt annorlunda.
Hvad mena vi då med dessa två ord,
som vi så ofta taga på vår tunga:
karaktär och bildning?
Karaktären var, såsom vi sade,
företrädesvis en viljans beskaffenhet, och kan
praktiskt uttryckas med: att veta hvad man
vill. Den är icke en karaktär, som det
ena ögonblicket tager tillbaka, hvad han
lofvat under det nyss flyktade. Karaktär
är konsekvens i lif och handlingssätt. En
karaktär är därför alltid pålitlig och
möjlig att beräkna - så vida han icke är
diplomat eller politiker; ty sådana hafva
åtminstone sin politiska karaktär i ett
annat fack än den enskildt personliga. -
Karaktären är viljans stål.
Endast en karaktär kan utföra något af
beståndande värde. Alla stora
personligheter och världsreformatorer hafva varit
stora karaktärer. Ett snille utan karaktär
kan väl åstadkomma oro och buller i
världen och väcka människornas tankar och
intressen, men omdana världen kan det
icke. De stora snillena utan karaktär äro
stormarna och ovädren, som bryta ned
det dugliga med det murkna och förlegade.
De stora och ädla karaktärerna äro
vårregn och solsken på en gång. Där är
växtlighet i deras spår.
Det ges, som bekant, olika
karaktärer: det finnes både goda och dåliga
sådana. Man kan nämligen veta hvad man
vill och handla konsekvent äfven i det
onda. I det dagliga språkbruket använder
man dålig karaktär i en något motsägande
mening: man tager ofta uttrycket i
betydelsen af frånvaro af karaktär. Här taga
vi ordet »dålig karaktär» i den mening,
att det visst är fråga om en vilja, som
handlar mycket följdriktigt, men som
använder sin energi på egennyttiga och
skadliga syften. En sådan var om någon Klau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
