Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (686.) 20 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
SVENSK lAllARETJDNING.
N:r 8
flytt, utan att Sveriges folk ännu har en
stor framtid framför sig. De skola
sporras att arbeta för denna framtid, att lefva
med och för sitt folk. På så sätt fostras
hos dem allmänanda, medborgarsinne och
svenskhet.
I sammanhang med historien läses
geografi, kommunallagar och statskunskap.
Dessa ämnen böra alla tjäna samma syfte.
De lämna endast olika material till
uppbyggande af ett och samma hus:
fosterlandet.
Pen hufvudsakliga delen af kursen
upptages af Sveriges historia, men utflykter
göras dock äfven på den allmänna
historiens område och lärjungarne ledas på
historisk väg fram till vårt land och folk.
Jag börjar därför med raserna och deras
utbredning samt storstaternas uppkomst
vid Nilen och på de mesopotamiska
slätterna, fortsätter med Israels historia,
öfvergår därefter till grekerna, skildrar Lykurgos,
Solon och Sokrates samt redogör i samband
därmed för ungdomsuppfostrans betydelse,
påvisar i Roms historia det sunda
familje-lifvets betydelse för ett folks lycka och
bestånd, huru småbönderna gingo under
och huru mammonsdyrkan, partivälde och
militarism störtade staten, lämnar därefter
en framställning af kristendomens
uppkomst och utbredning, folkvandringarna,
Karl den store och frankerväldet och har
så kommit fram till vikingatågen och vår
historia. Lärjungarne kunna då likasom
»från hemmets kulle öfverblicka världen».
Äfven uti fortsättningen sättes
fäderneslandets historia i samband med
världshistorien och med särskild s yrka
framhållas de tillfällen, då vårt folk danande
ingripit i ändra folks öden: grundandet af
ryska riket, eröfringen af Finlund åt den
europeiska kulturen och Gustaf Adolfs
deltagande i kampen för protestantismen.
Framför allt böra de unga dock lära känna
sin egen tid, det nittonde århundradets
historia. Tilldragelser och personligheter
i forna tider böra behandlas, endast för
så vidt de hafva någon betydelse för vår
tid och kunna sättas i samban! med
densamma.
Historieundervisningen bör såsom sagdt
hos lärjungarne uppväcka
’österlands-känsla, svenskhet. Må man de ek akta sig
för »storsvenskhet». Krigsbragderna få ej
skymma bort det tysta freds- och
kroppsarbetet. Man behöfver därför ej alldeles
sky krigshistorien, och det skadar
ingalunda att allvarligt framhålla, utt lika väl
som det är vår plikt att lefva för vårt
land, lika visst är det ock vår plikt att,
om så skulle fordras, dö för detsamma, och
att de tider kunna komma, då det icke är
grånade mäns statsklokhet utan unge mäns
tapperhet på slagfältet, som räddar
fosterlandet. Viktigt är ock att påpeka det
ständiga kulturutbytet mellan os j. och andra
folk samt det ansvar, detta utbyte
pålägger oss.
Historien är ock ägnad «tt vid§a
lärjungarnes sociala syn. De böra bibringas
en klar uppfattning af, huru
samhällsträ-det långsamt utvecklas, läggande årsring
till årsring, och huru vid depna utveck-
ling en bestämd lagbundenhet framträder,
men på samma gång rum äfven gifves åt.
den personliga friheten. Därigenom
in-gjutes hos dem kärlek till framåtskridandet
och tålamod att lugnt afvakta
utvecklingens gång. De lära sig inse det fåfänga
uti att söka upprycka samhällsträdet med
roten för att sedan plantera det i luften.
Vid skildringen af klassers och partiers
kamp mot hvarandra har man äfven godt
tillfälle att lära eleverna uppskatta en
motståndare i politiskt eller religiöst
hänseende samt att betrakta och behandla
honom med humanitet.
Det historiska studiet kan och bör äfven
bidraga att gifva ungdomen en sann
religiös uppfattning. Skall religionen gripa
oss, så skall den möta oss icke i döda
formler utan i lefvande gestalt. Jag
framställer därför, huru de religiösa lifsfrågorna
blifva till hos och lösas af religiösa
personligheter: Moses, Paulus, Mohammed,
Luther, Gustaf Vasa m. fl., och påvisar,
huruledes dessa danas och bildas att blifva
»Guds undermän» och genom en bestämd
»lifsförelse» sättas i stånd att utföra sin
särskilda mission. Då religionen så
framställes för lärjungarne, då få de en
verklig inblick i dess lifsbetydelse. De finna,
att växlingarna i mänsklighetens öden ej
äro verk af slumpen, utan att där bakom
ligger en bestämd ledning, att allt styres
af en Gud, hvars rike det är vår uppgift
att söka upprätta i oss själfva, i vårt
hem, vårt folk, i mänskligheten. Så kan
man föra dem fram till den historiska
framtidssynen af hela mänskligheten såsom
ett enda rättssamhälle och alla folk
samlade i en syskonflock, hvars
sammanhållande band är en gemensam religion -
denna framtidssyn, om hvilken såväl Paulus
som gamla testamentets sångare i
hänförande ord profeterat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
