Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 13. (691.) 27 mars 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
151
egoistiskt.» - Flor upprätthöll också allt
framgent - han dog den 31 mars 1875
- förbindelsen med de danska ledarne
nedanför gränsen.
*
Flor var som nämdt af norsk härkomst.
I Danmark var han född och där utöfvade
han sin gagnande verksamhet. Men han
tillhörde ock Sverige, i det att han sedan
1855 var ägare af ett järn- och sågverk
i Nerke. Och det har utan motsägelse
påståtts, att det just var F., som gaf
August Sohlman en kraftig impuls att göra
något för upprättandet af folkhögskolor i
Sverige. De hade på en resa 1867
sammanträffat. Flor hade då berättat, att han
tillbragt en sommar i Sverige, och att
åtskilliga af de erfarenheter, han där gjort,
verkat mycket nedslående på honom.
Han hade - berättade han - haft tillfälle
att vara mycket samman med allmogen i ett
landskap, där man företrädesvis ansett stor
lifaktighet råda, och han hade med förvåning
funnit, att snart sagdt ingen hyste deltagande
för allmänna angelägenheter, att man endast
intresserade sig för svin och kalfvar och
brännvinspannor och på sin allra största höjd för
minskade pålagor. Af ett djupt och
genomgripande intresse för fosterland och
nationalitet, för de stora samhällsfrågorna och för
framtiden hade han icke funnit ett spår; han
hade tyckt sig öfverallt finna en likgiltighet
och en materialism, hvilka förvånade honom
så mycket mera, som han väntat att hos en
allmoge med så urgammal frihet och med från
den aflägsnaste forntid fortplantad rätt och
vana att deltaga i allmänna angelägenheter
finna någonting helt annat. Han uttalade den
tanken, att massan af nationen behöfde en stor
öfverhängande fara, för att de ädlare krafterna
och instinkterna hos densamma skulle väckas
till lif, eller att man med kraft måste gripa
sig an för att genom höjande af folkbildningen
nå samma resultat.
Detta samtal, meddeladt af Sohlman vid
Nordiska nationalföreningens sammankomst
i december 1867, ledde till dennes
ingripande i saken, och frukterna häraf
känner hvar och en, som är något bekant
med den svenska folkhögskolans historia.
H. Odhner.
FÖR DAGEN.
Förbättring i pensionsvillkoren
i
folkskollärarnes änke* och pupillkassa.
Proposition till riksdagen.
Den sedan åtskilliga år tillbaka på
dagordningen stående frågan om en
förbättring i pensionsvillkoren i
folkskollärarnes änke- och pupillkassa har i
dagarna tagit ett betydelsefullt steg mot sin
lösning. K. m:t har nämligen sistlidna
lördag uti afgifven proposition föreslagit
riksdagen,
att från och med år 1896 en
förhöjning i samtliga från folkskollärarnes
änke-och pupillkassa vid nämda års ingång och
och därefter utgående änke- och
barnpensioner må äga rum i så måtto, att pension
för änka skall utgå med 25 procent af den
lön, för hvilken vederbörande skolområde
eller skoldistrikt i afseende å delägares
egen pensionering vunnit delaktighet i
folkskollärarnes pensionsinrättning, pension för
änka med ett eller flera
pensionsberättiga-de barn med 37 l/% procent, pension för
ensamt barn med 12 W procent och
^pension för två eller flera barn med 25
procent, allt enligt samma beräkningsgrund.
#
Vid ärendets föredragning i statsrådet
den 8 d:s yttrade chefen för
ecklesiastikdepartementet :
I skrifvelse den 6 maj 1893 har
riksdagen anfört bland annat, hurusom enligt
det för folkskollärarnes änke- och
pupillkassa gällande reglemente den 15 oktober
1875, pension för ensam änka utginge
med 20 procent af den lön, efter hvilken
tjänsten vore delaktig i folkskollärarnes
pensionsinrättning, för änka med ett eller
flera pensionsberättigade barn med 30
procent, för ett ensamt barn med 10 procent
och för två eller flera barn med 20
procent af samma lönebelopp. Då
delaktighetsbeloppet från början af år 1892 var
lägst 700 kronor, utgjorde pensionen
numera i regeln 140 kronor för ensam änka
och 210 kronor för änka med barn, under
det att för redan afgångna folkskollärares
änkor pensionen kunde vara lägre än 140
kronor. Vid 1890 års slut hade
pensioner utgått till 20 änkor med blott 80
kronor, till 1.2 med hvardera 100 kronor och
till 234 med hvardera 120 kronor.
Hos riksdagen hade i väckt motion
framhållits önskvärdheten däraf, att en
utredning verkställdes, huruvida, utan höjning
af vare sig statsbidraget eller delägarnes
afgifter, en sådan förbättring i de’
nuvarande pensionsvillkoren i nämda kassa
kunde äga rum, att samtliga pensioner
komme att utgå med högre procent af
delaktighetsbeloppet, än hvad nu vore fallet.
Detta förslag innefattade ett för landets
folkskollärarepersonal redan mångårigt
önskningsmål, om hvars behjärtansvärda
beskaffenhet blott en mening torde kunna
hysas. Under de sistförflutna åren hade
ämnet vid flera tillfällen bragts på tal af
de revisorer, som i följd af Eders k. m:ts
uppdrag granskat kassans förvaltning. På
allt starkare grunder hade man nämligen
ansett sig kunna ifrågasätta, huruvida icke
kassans ställning i själfva verket vore
betydligt förmånligare, än hvad som efter
de ursprungliga beräkningarna antagits.
Då den alltjämt befästa öfvertygelsen om
möjligheten af ett bättre tillgodoseende af
efterlefvande änkors och barns intressen
måste, där den icke antingen blefve
klarligen vederlagd eller ock vunne förtjänt
afseende, hos landets talrika
folkskollärarepersonal åstadkomma en misstämning,
hvilkens befogenhet knappast torde kunna
förnekas, anhöll riksdagen, som ansåg, att den
begärda utredningen icke borde förvägras,
det Eders k. m:t täcktes låta utreda,
huruvida, utan höjning af vare sig statsbidraget
eller delägarnes afgifter, en sådan
förbättring i de nuvarande pensionsvillkoren i
folkskollärarnes änke- och pupillkassa kun-
de äga rum, att samtliga pensioner komme
att utgå med högre procent af
delaktighetsbeloppet, än hvad nu vore fallet, samt att
Eders k. m:t ville till riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill utredningen kunde
föranleda.
Sedan, i anledning af denna riksdagens
framställning, direktionen öfver
folkskollärarnes pensionsinrättning anbefallts att låta
verkställa den utredning, som däraf
påkallades, samt att därmed jämte eget
underdånigt utlåtande till Eders k. m:t
inkomma, har bemälda direktion i
underdånig skrifvelse den 19 mars 1894
anmält, att direktionen anmodat professor
A. Lindstedt, som under de senare åren
biträdt direktionen med utredningar af
dylikt slag, att undersöka folkskollärarnes
änke- och pupillkassas ekonomiska
ställning; och har direktionen, med
öfverläm-nande af det utlåtande, som af Lindstedt
härom afgifvits, vidare i ärendet anfört,
hurusom af detta utlåtande inhämtades,
att Lindstedt ansett, att under de
förutsättningar, på hvilka hans beräkningar
grundats, kassans ställning medgåfve en
förhöjning i samtliga från kassan nu och
framdeles utgående änke- och barnpensioner i
så måtto, att då för det närvarande,
jämlikt §§ 21 och 22 i nådiga reglementet
för folkskollärarnes änke- och pupillkassa
den 15 oktober 1875, änkas pension
utginge med 20 procent af den lön, för
hvilken vederbörande skolområde"! eller
skoldistrikt i afseende å delägares egen
pensionering vunnit delaktighet i
folkskollärarnes pensionsinrättning, änkas med ett eller
flera pensionsberättigade barn pension med
30 procent, pension för ensamt barn med
10 procent och pension för två eller flera
barn med 20 procent, allt enligt samma
beräkningsgrund, så skulle häri den
ändring kunna vidtagas, att efter enahanda
beräkningsgrund pension för änka blefve
25 procent, för änka med ett eller flera
pensionsberättigede barn 37,5 procent, för
ett barn 12,5 procent och för två eller
flera pensionsberättigade barn 25 procent.
Mot giltigheten af de skäl, som i
riksdagens skrifvelse anförts till stöd för nu
ifrågavarande pensioners förhöjning, hade
direktionen intet att erinra.
Huruvida åter förhöjningen lämpligen
borde bestämmas efter den måttstock, som
af Lindstedt angifvits, funne direktionen
dock underkastadt någon tvekan.
Lindstedt hade i beräkningarna antagit,
att å kassan hittills samlade kapitäl, nu
lämnande en ränteafkastning, som något
öfverstege 4,31 procent, skulle för
framtiden kunna påräknas ränta efter 4,31
procent, hvaremot han med erkännansvärd
försiktighet för det kapital, som härefter
komme att samlas, beräknat samma
afkastning allenast efter 3,5 procent.
Det borde dock uppmärksammas, att en
omplacering af hela det nu samlade
^kapitalet långsamt men säkert försigginge. Detta
kapital vore, såsom kändt, placeradt dels
i obligationer, dels i lån till kommuner
och till enskilda; och vore de allra flesta
af dessa lån ordnade med årlig amortering.
Då i allmänhet på kassans fordringar icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0155.html
