Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (700.) 29 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 22
fredrik fehrs minne.
Uttalanden från skilda läger.
Ovanligt enhälliga hafva de uttalanden
varit, genom hvilka pressen under de
gångna dagarna gifvit ett uttryck åt hvad
man inom olika läger innerst tänkte vid
det oväntade budet om Fredrik Fehrs
frånfälle. I omdömena om den aflidnes
ärlighet och hans syftens renhet mötas
alla: de som ifra för reformer och de som
hålla på det bestående.
Sålunda läses i den officiella
Posttidningen bland annat följande:
Han var en ovanligt begåfvad man, tidigt
mognad och ständigt sysselsatt att yttermera
förkofra de rika pund, han af naturen fått
mottaga. Det var dock ej blott eller företrädesvis
i afseende på intelligens eller lärdom som
Fredrik Febr framstod ett hufvud högre än de
flesta andra. Han var - hvad mera är -
en karaktär, som, genomträngd af
kristendomens anda och lif, ej bäfvade tillbaka för att
öppet och ärligt och tillitsfullt säga ut, hvad
han, oberoende af alla bihänsyn, ansåg vara
i och för sig sant och rätt.
Det moderatkonservativa partiets
hufvud-organ, Stockholms Dagblad, yttrar:
Från föräldrahemmet medförde han den
oskattbara gåfvan af en varmt kristlig uppfattning
men var på samma gång som bekant varm
protestant och mycket frisinnad i sin teologiska
uppfattning. Liflig af naturen och öfvertygad om
sina åsikters riktighet skydde han icke att draga
i härnad för desamma, hvarvid hans stora
talang som både skriftställare och talare kom
honom väl till pass. Han var en ärlig
stridsman, som kämpade med hänförelse för hvad
han ansåg vara rätt.
Senaste nummer af Ny Illustrerad
Tid-ning innehåller ett större, väl träffadt
porträtt af Fehr jämte en sympatisk
dödsruna af det kända märket H. W. Där
säges bland annat:
Fehrs arbete för en förbättrad
kristendomsundervisning i våra skolor torde väl framdeles
bära frukt, om han än själf icke fick upplefva
en sådan, tid.
Längre fram i samma tidning yttras
med anledning af hans begrafning:
Det finnes personer, hvilka icke endast på
grund af lysande naturgåfvor utan kanske
förnämligast till följd af sina varma hjärtan tala
till våra hjärtan ...
En sådan person var d:r F. A. Fehr.
Om någonsin rörelse rådt i Stockholm, så
var det i söndags - rörelse i mer än en
betydelse. Pastor primarius Fehr skulle föras
till sitt sista hvilorum.
Begrafningsdagen kom, en strålande vårdag.
Blott ett fåtal personer rymdes i Storkyrkan.
Men de öfriga väntade tålmodigt på torg och
gator, hela Drottninggatan uppför, och de
strömmade i tusental ut till kyrkogården. Ingen
lade band på sin sorg. Gamla och unga gräto,
och det var rörande att se, huru ifrig man var
att nedlägga en, om också den enklaste
blomstergärd på grafven.
Jag minnes den föreläsning, som d:r Fehr i
vintras höll till förmån för Skollärarnes
byggnadsfond. Det var i Vetenskapsakademien,
hvilkens hörsal fylldes till sista plats. Och
vetenskapsmannen-hjärtevårdaren talade om
»det messianska hoppet i Israel». Den, som
skrifver dessa rader, hade tillfälle att efter
föredraget träffa d:r Fehr, hvilken då inför flera
personer beklagade, att han för tidens skull
fått utesluta så mycket af hvad han skrifvit.
»Och det kanske allra vackraste - hör bara
dessa ord!» Och d:r Fehr slog upp i
manuskriptet och läste på nytt. Han var ännu
entusiasmerad, inspirerad. Den mannen var icke
kall...
Fehr var ingen anhängare af de
frikyrkliga, bland annat därför alt statskyrkan,
enligt hans mening, borde vara vid nog
att rymma äfven dem. Men detta har icke
hindrat det frikyrkliga Svenska
Morgonbladet att gifva honom sitt erkännande.
Det säger:
En kraftig vilja, en verksam ande, djärf i
planer och modig vid deras utförande,
mångsidigt bildad, aktad vetenskapsman - dessa
voro de utmärkande egenskaperna hos den nu
aflidne. Hans vältaliga stämma har nu
tystnat, hans varma hjärta upphört att slå och
hans verksamma ande funnit rö från striden.
Till och med Värt Land, som så ofta
skarpt anfallit Fehr för hans kyrkligt
reformatoriska verksamhet, sänker aktningsfullt
sin fana inför hans bår samt ger sitt
erkännande åt den öfvertygelsetrohet,
hvarmed han städse kämpade för hvad han
ansåg vara sant och rätt.
Den krans, som af teologie studerande
vid Uppsala universitet lades på hans graf,
angafs ock uttryckligen vara sänd från
studerande af olika teologiska riktningar.
#
Det har från flera håll blifvit med
bestämdhet uppgifvet, att lärjungarne vid
härvarande folkskollärarinneseminarium,
hvilket Fehr i egenskap af konsistoriets
ordförande ofta besökte, velat sända en
vördnadens och tacksamhetens krans till hans
begrafning, men att detta blifvit dem af
seminariets rektor förbjudet. Det skulle
vara oss en glädje, om vi i ett följande
nummer kunde blifva i tillfälle att upplysa,
att det härom gängse talet varit
ogrun-dadt. Vi hafva nämligen svårt att
Öfvertyga oss om dess sanning, och vi vilja i
det längsta tro på riktigheten af skaldens
sköna ord:
O, blott på lifvet nämden ser,
vid grafven hatar ingen mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
