Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (705.) 3 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 27
SVENSK LÄRARETIDNING.
331
Jag började i den s. k. första
afdelningen – första, andra och tredje
årsklasserna - som motsvarar småskolan
och första årsklassen af folkskolan hos
oss. I de två första klasserna får ej alls
någon utanläsning förekomma.
Kristendomsundervisningen förberedes här genom
åskådliga och barnsliga samtal och
berättelser om Gud, hans egenskaper och
gärningar, »så som de träda barnen till
mötes i lifvet». »På samma sätt behandlas
de sedliga förhållanden, som ligga barnen
nära.» Vidare meddelas några utvalda
berättelser ur gamla och nya testamentet
muntligt och åskådligt. Dessa böra vara
väl valda och afslutas ofta med ett kort
passande bibelspråk, en psalmvers eller
»katekes-sats», som i skolan muntligen
inpräglas. »Samtalet skall icke vara någon
utförlig och sträng katekesutveckling.»
Först i tredje och fjärde årsklasserna
börjar bibliska historien alt läsas i
sammanhang, då Luthers lilla katekes
äfvensom psalmverser behandlas i noga
anslutning till berättelsernas moraliska och
religiösa hufvudinnehåll.
Däremot undervisas icke i katekes
såsom ett särskildt läroämne på detta
stadium, hvarför ock all
kristendomsundervisning hela skolan igenom på
läsordning-arna benämnes religion. Första artikelns
första del kommer efter berättelsen om
skapelsen, femte budet efter berättelsen om
Kain och Abel o. s. v. Läsning af nya
testamentet såsom omväxling och
utfyll-ning af biblisk historia förekommer i
fjärde och femte klasserna, såvidt möjligt i
kronologisk ordning.
I femte årsklassen, d. v. s. då barnen
äro 11 Va år eller nära 12 år gamla, börja
de först att läsa en kortare
katekesförklaring i sammanhang, antingen Sverdrups
eller en nyare af Klaveness. De behöfva
dock ej läsa någondera ordagrant utantill
- vederbörande äro godt belåtna, om de
kunna redogöra för innehållet. Detta är
ju ock nödvändigt, då två ä tre olika
auktoriserade katekesförklaringar användas. I
femte klassen läses nu första
hufvudstycket och första artikeln i någon af de
nämda »utvecklings»-katekeserna och i sjette
klassen återstoden. I sjette klassen läsas
ock delar af gamla testamentet i
sammanhang med den delen af bibliska historien,
som här genomgås på nytt.
I sjunde klassen läses i sammanhang
ett evangelium – vanligen Matteus -
och därjämte delar af Apostlagärningar,
allt i samband med fjärde och femte
klassens bibliska historie- och katekeskurser.
I denna klass upptages nämligen till
förnyad behandling det förut genomgångna
kristliga lärostoffet från såväl bibliska
historien som katekesen.
Inspektören för skolorna, teol. kand. O.
Lund, sade mig, att man funnit det
medföra ganska liten välsignelse att »pukke»
barnen till ordagranna utanläxor af
katekesutvecklingen, och därför har man ock
sänkt sina fordringar och hoppades däraf
j goda frukter.
Mig syntes ock undervisningen - i de
klasser jag var i tillfälle att höra - vara
hjärtlig och praktisk samt tilltalande både
förstånd, vilja och känsla. Kanske detta
resultat ock får tillskrifvas den
omständigheten, att undervisningen’i detta och några
andra ämnen ofta meddelas af de i ämnet
skickligaste och mest intresserade lärarne
och lärarinnorna. A. -r.
Länsskolmötet i Lysekil.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Andra mötesdagen företogs först till
behandling frågan: »Huru kan hos läraren
intresset för hans kall väckas och
underhållas?» Frågan, som inleddes af hr /.
A. Lycklund, framkallade en stunds
diskussion, hvari deltogo skollärarne
Niklasson, Hallen, Larsson i Uddevalla och J. A.
Björklund i Mölndal. Efter diskussionen
antogs inledarens förslag till resolution:
Intresset för lärarens kall väckes och
underhålles genom seminarieinstitutionen; genom af
skolråd och föräldrar visadt intresse för
skolan; genom umgänge med för skolan
intresserade kamrater, dels på väl anordnade och Jedda
skolmöten (i synnerhet de mindre), dels
enskildt; genom läsning af god pedagogisk och
fosterländsk litteratur; men framför allt genom
att man under Guds ords flitiga rannsakande
med bön håller sig i tro och kärlek till den
Gud, som bäst kan både väcka och
vidmakthålla intresset för vårt viktiga kall, och som
lofvat än rikligare löna dess trogna utöfvare.
Till denna resolution fogade mötet
följande:
Intresset för lärarens kall skall stärkas äfven
därigenom, att hans ekonomiska ställning
blifver förbättrad, och därigenom, att han kommer
att arbeta under äfven i öfrigt gynnsamma yttre
förhållanden.
Därefter behandlades frågan: »Hvad kan
och bör göras för främjande af ungdomens
utveckling i god riktning under de
närmaste åren efter dess konfirmation?»
Frågan inleddes af skolläraren Niklasson från
Tjörn. I diskussionen deltogo J. A.
Björklund i Mölndal, som förordade bildandet
af sång- och ungdomsföreningar; J. A.
Lycklund, som betonade hemmets
betydelse och föreslog bildandet af
barnbibliotek ; Larsen i Göteborg, hvilken framhöll,
att läraren bör intressera sig för barnen,
samt förordade bildandet af
gymnastikföreningar; Svensson i Torslanda, som ansåg,
att landstingen borde understödja
inrättandet af sockenbibliotek, Efter diskussionen
enade sig mötet om följande uttalande:
En på något eller några sätt åstadkommen
förädlad anda i hemmen är säkraste vägen till
främjande af den konfirmerade ungdomens
utveckling i god riktning.
Medel för uppnåendet af detta mål äro för
öfrigt: ett allmännare deltagande i den
offentliga gudstjänsten såsom grundläggande en
allmännare husandakt; ett omsorgsfullare val i
hemmen af tidningar; allmännare inrättande
af fortsättningsskolor, folkhögskolor,
föreläs-ningskurser, sockenbibliotek, till hvilka bidrag
från landstingens sida vore önskliga;
främjande af god och nyttig läsning i a’lmänhet;
slöjdundervisning; motarbetandet af
dryckenskapslasten och tobaksbruket; bildandet af
sång- och gymnastikföreningar, samt att
läraren intresserar sig för och följer sina lärjungar,
äfven sedan de lämnat skolan.
Skolläraren E. A. Landen inledde frågan
om bästa metoden vid undervisningen i
välskrifning.
Inledaren tycktes vilja föredraga
upprättstående stil framför lutande. Sedan
Öfverläraren F. Holmqvist och skolläraren J. A.
Björklund, som förordade hr Holmqvists
metod, haft ordet, fick den förda
diskussionen utgöra svar på frågan.
Frågan om sättet för undervisning om
rusdryckernas natur och verkningar i
folkskolan inleddes på ett förtjänstfullt sätt af
skolläraren O. J. Lahger i Mölndal. Utan
diskussion antogs följande af hr Lahger
föreslagna resolution:
Mötet uttalar såsom sin åsikt:
a) att läraren bör i detta såväl som i andra
afseenden gifva ett godt, helst absolut, nyktert
föredöme;
Qb) att han vid religionsundervisningen, där
så lämpar sig, med allvar och kraft framhåller
det ur etisk synpunkt förkastliga i bruket af
berusande drycker såsom njutningsmedel;
c) att han vid undervisningen i
naturkunnighet på ett enkelt, lättfattligt och i möjligaste
mån åskådligt sätt och med anslutning till
styckena 69 och 369 i nya läseboken samt med
ledning af professor Tigerstedts skrift »Om
spritdrycker» påvisar de rusgifvande ämnenas
natur och deras verkningar i hygieniskt och
fysiskt afseende;
d) att han vid historieundervisningen med
bilder ur historien och ur det dagliga lifvet
framhåller spritdryckernas verkningar i
ekonomiskt afseende så väl för den enskilde och
familjen som för samhället i dess helhet;
e) att skolråd och lärare vid inköp elier
antagande af nya läroböcker i naturkunnighet
taga hänsyn därtill, huruvida de rusgifvande
ämnenas natur och verkningar däri blifvit på
ett tillfredsställande sätt framställda, samt
f) att skolråden, så långt görligt är, förse
skolorna med lämplig undervisningsmateriel
äfven för detta läroämne.
De följande frågorna på programmet
framkallade ingen lifligare diskussion,
hufvudsakligen på grund af den knappa tiden.
Hr J. A. Lindkvist i Grebbestad inledde
frågan om de hygieniska förhållandena i
folkskolan, och sammanfattade han sitt
anförande i följande:
Med erkännande af de stora framsteg, som
på senare tiden gjorts och ännu göras på de
hygieniska förhållandenas förbättrande vid
folkskolan, måste dock medgifvas, att dessa
flerstädes ännu tarfva förbättringar, hvarför en
sländig sträfvan i denna riktning fortfarande
bör utvecklas,
Frågan om fortsättningsskolan uppkallade
några talare, som ansågo, att
fortsättningsskolan skulle göras mest fruktbringande,
om den äfven finge mottaga konfirmerade
barn. Mötet anslöt sig till skolläraren Kum~
lins förslag till mötesbeslut, sedan därtill
fogats nyssnämda .uttalande. Kumlins
förslag lydde:
Mötet anser, att med den utveckling
folkskolan på senare tid vunnit, det vore önskligt,
att fortsättningsskolan, praktiskt anordnad,
blefve obligatorisk, och att statsbidraget till
densamma utginge med minst 2/3 af lärarens
lön, i likhet med hvad förhållandet är vid
folk-och småskolor.
Sista frågan på programmet, om huru
öfverläggningarna mellan skolråd och lärare
bäst skola leda till det afsedda målet,
inleddes .af kyrkoherden Palmgren i
Frölunda, som framhöll, att enär målet för
dessa sammanträden är skolväsendets ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
