Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (706.) 10 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LlRAKETIDNING.
351
har han efterlämnat ett varaktigt minne i
den verkligt präktiga trädgård, han där
med otrolig möda och arbete anlade vid
sin ankomst dit och under årens lopp än
ytterligare utvidgade.
Innan hans hälsa bröts, sysslade han
ganska mycket med meddelanden och
referat till flera tidningar - detta dels af
håg och intresse för tidningsmannayrket
och dels för att kunna förtjäna litet extra
till familjens underhåll och till de resor,
han gjorde till läraremötena.
Denna hans publicistiska verksamhet
lände honom dock icke alltid till nytta
och nöje utan tyvärr äfven mången gång
till skada och förtret, synnerligast då han
endast efter hörsagor lämnade
meddelanden, som icke alltid voro fullt exakta, och
säkert är, att han till följd däraf erhöll
många fiender, hvilka gjorde hvad de kunde
för att skada honom.
Under de sista åren kom han ock, tack
vare en till fiende förvandlad vän och väl
äfven i följd af egen oböjlighet, i hvad han
ansåg vara rätt, i ett mycket spändt
förhållande till sin församling, mot hvilken
han nödgades anställa rättegång för att
på laglig väg få ut sin rätt, hvilket ock
lyckades. Men detta minskade ingalunda
hans fienders antal, hvilka slutligen
förstodo att drilla saken därhän, att han fick
sig en varning.
Få personer torde hafva blifvit så olika
bedömda som K., hvilken nog som alla
andra hade sina fel och svagheter. Men
de, som rätt kände honom, veta fullt väl,
att han alltid ville, hvad rätt och godt är,
samt att han i själ och hjärta var vida
bättre än hans rykte.
Han var en god make och fader, som
vid sin död efterlämnade sin i lust och
nöd trogna maka Anna Sofia Gabrielson
- sträfsam liksom han - jämte tre söner,
som nu stå sörjande vid hans bår.
Frid öfver hans stoft! /. H.
A. F. Terzelius f- Efter omkring 4
månaders svårare lidande (lungsot) afled
den 25 sistlidne juni vikarierande
folkskolläraren och organisten i Stockholms-Näs
Aug. Frid. Terzelius i sitt föräldrahem,
Gölja i Tärna socken.
Den aflidne var född 1873, aflade
organistexamen i Västerås 1890, ingick på
hösten samma år vid Linköpings
sem-narium, hvarest han utexaminerades
förlidet år. Efter att hafva vikarierat i
Eskilstuna under höstterminen 1894, anställdes
han som vikarierande organist och
skollärare i Stockholms-Näs den l januari
innevarande år. Hans krafter frrötos dock,
hvarför han erhöll tjänstledighet för att
återställa sig, hvilket dock var förgäfves.
Den bortgångne var en begåfvad yngling,
och stora förhoppningar knötos vid honom.
Frid öfver den hänsofnes minne!
C. Eriksson t- En veteran på skolans
område har åter skattat åt förgängelsen,
i det att lärarinnan vid Dragets småskola
i Botkyrka församling fru Charlotta
Eriksson nyligen nedlagt sitt hufvud till den
sista hvilan. Fru E. blef för öfver 20 år
tillbaka anställd vid nämda skola efter att
förut hafva tjänstgjort på annat håll inom
församlingen. Plikttrogen och nitisk skötte
hon, ehuru nära 70-årig, med varm
hängifvenhet och med till utseendet
oförminskad kraft sitt kall ända till det sista.
Dagen före Kristi Himmelfärdsdag kände
hon sig illamående och måste hemförlofva
barnen. Det lär varit första gången hon
under sin långa tjänstetid nödgats vidtaga
en sådan åtgärd.
Vid grafven tolkade kyrkoherden
Hagström i anslående ord den hängångnas
lifsgärning. Läraren i kyrkskolan hembar
henne å egna och kamraters vägnar ett
tack för godt och troget samarbete, och
en af hennes forna elever, nu
familjefader, framhöll med rörelse, huru hon
varit hans första lärarinna och lärt honom
taga de första stapplande stegen på
vetandets väg.
Ja, snart är den åldriga banbryterskan
på folkupplysningens vidsträckta fält glömd,
men hennes verk skall öfverlefva henne.
Frid öfver hennes stoft! -m.
Fria ord.
Svar till fröken Adéle Vetterlind.
Redan genom den fråga, som fröken V.
användt såsom rubrik öfver sin artikel i förra
numret, framgår missuppfattning af
centralstyrelsevalet. Då man, sedan detta val pågått tvä
månaders tid, uppställer en ny kandidat, kan man
ej tala om »de lärarinnor, som nu skola
inväljas» ; fast mer kan man befara, att genom
den röstsplittring, som fröken V:s artikel
möjligen kan åstadkomma, vi lärarinnor gå
förlustiga en af de två nya platserna. Inträffar
det, att vi få blott en kvinna i centralstyrelsen,
kommer det att vittna till föga heder både för
vår enighet och kraft, och hvad värre är,
proportionen mellan manliga och kvinnliga
medlemmar, 8 och l, kommer möjligen att blifva
norm under åratal.
För att betona vikten för oss af, att tvänne
lärarinnor nu valdes och för att uppställa
kandidater, om hvilka alla kunde enas, företogo
vi vårt val här i Stockholm så tidigt som skedde.
Fröken Anna Larsson från Göteborg blef
genast föreslagen såsom vår kandidat. Om
hennes lämplighet och duglighet behöfver ej ordas.
På det af oss lärarinnor anordnade
förberedande valmötet framhölls från alla håll, att
fröken L:s val otvifvelaktigt vore både till heder
och till stort gagn för föreningen. Hvad som
invändes mot hennes kandidatur var, att
Göteborg redan hade en representant i
centralstyrelsen. Äfven betonades och hade ännu
skarpare betonats å ett föregående allmänt
valmöte, att landsbygdens lärarepersonal med skäl
skulle blifva missnöjd med ett val, hvarigenom
båda de nya platserna togos i anspråk af
representanter från storstäderna, helst som blott
en af de förutvarande centralstyrelseledamöterna
är från landsbygden.
Fröken V. anser, att »hvarken lärare- eller
lärararinnekåren å landsbygden har några
specifika intressen, som ej äro gemensamma för
hela Sveriges lärarekår», men detta påstående
motsäges af dem, som baft anställning å såväl
landsbygd som i stad. Då vidare vi lärarinnor
ansågo de under omval varande
centralstyrelseledamöterna böra omväljas och man således
ej kunde tillgodose landsbygdsintresset genom
att förändra den manliga kandidatlistan, ansågo
vi oss böra göra det genom lärarinnevalet.
Det låg då närmast till hands att ej välja
någon lärarinna från Stockholm, då redan tre af
de förutvarande centralstyrelseledamöterna äro
härifrån. Häremot invändes, att betydelsen af
vårt val i så fall mycket förringades, ty
verkställande utskottet, hvilket - af lokala skäl
- utgöres af StockhoJmsmedJemmarne, utför ju
helt naturligt en stor del af arbetet, hvari de
i landsorten boende kunna deltaga endast
genom korrespondens utom vid det en gång om
året förekommande allmänna sammanträdet.
Härtill kommer, att mer än fjärdedelen af hela
antalet folkskollärarinnor i Sverige äro
anställda i Stockholm. Det ur denna synpunkt
bestämmande vid vårt val blef således: en
Stockholmslärarinna och en från landsbygden.
Det är obehöfligt att ånyo framhålla fröken
Augusta Larssons i Öxnered förtjänster såsom
framstående lärarinna, verksam och intresserad
ledamot af S. A. F., liflig deltagare i arbetet
för nykterheten m. m. Ett bevis på hennes
energi är, att hon i de förhållanden, som
isoleringen å landsbygden gifver, lärt sig tyska
språket, så att hon kan företaga den omtalade
studieresan med skyldighet af redogörelse. Alla,
som känna fröken L. personligen från vidt
skilda orter och af olika partier, äro
enstämmiga däri, att hon är en heder för vår kår,
och att hennes val skulle vara en »vinst» för
föreningen.
Jag hoppas härmed hafva visat det
oberättigade i fröken Vetterlinds påståenden, att
Stockholmslärarinnornas val vore »en sorglig
företeelse af partisinne» samt att det varit
dik-teradt af önskan »att skjuta någon i
förgrunden för att stänga vägen för andra, hvilkas
val man befarade».
Om det är vårt mål att få in två lärarinnor
i centralstyrelsen, må vi då icke förfela detta
genom röstsplittring!
Stockholm den 6 juli 1895.
Maria Jönsson.
Lärarinna vid Stockholms folkskolor.
En sorglig företeelse
är i sanning det angrepp fröken A. Vetterlind
riktat mot fröken Augusta Larsson i Öxnered
med afseende på bedömandet af hennes
hederliga och ärliga arbete, insikter och erfarenhet.
Med hvad skäl kan fröken V. göra sådana
uttalanden, som i n:r 27 af Svensk
Läraretidning äro anförda, om en för henne alldeles
obekant lärarinna?
Vi betvifla ingalunda, att det för fröken V.
är en sorglig företeelse, att Sveriges
lärarinnekår kunnat och vågat henne oåtspord uppställa
kvinnliga kandidater vid valet af
centralstyrelse i S. A. F. samt t. o. m. vågat uppställa
en kandidat, som är för henne obekant.
Sorgligt är ock - enligt hennes mening - att
valen hittills fortskridit med sådan enighet, men
huru fröken V. kan beteckna detta som
fattigdomsbevis, förstå vi icke; vi anse det vara
motsatsen.
Vi hoppas, att våra kamrater icke taga någon
hänsyn till fröken V:s agitations- och
splittringsförsök, utan att valen må fortgå med
samma enighet som hittills.
Flera lärarinnor från Västergötland.
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
299. C. H-m. Med intresse hafva vi tagit
del af Eder uppsats i valfrågan. De tankar
Ni framställt förtjänade att offentliggöras, huru
beska de än må vara för den s. k.
»oppositionen». Men då nu så mycket blifvit ordadt i
denna fråga, synes det oss lämpligast att låta
med införandet anstå åtminstone tills efter
valen.
300, J- F-IL Småskrifterna kunna
rekvireras hos kassaförvaltaren, hr J. J. Dalström,
adress Stockholm. Vid det öfriga kan tyvärr
för tillfället intet åtgöras: den, som har de
ifrågavarande handlingarna, är nämligen
bortrest.
301, A. S. Härom inga prejudikat.
302. Rolf 2. Klockaren är icke skyldig att
bekosta ringningen, därest han ej särskildt
genom annons eller annorledes härtill förbundit
sig. Se flera utslag i denna tidning, t. ex. n:r
8 år 1893!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
