Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. (710.) 7 augusti 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 32
kroppen. Där de så göra, där kunna de
vara af stort gagn genom att låta detta
lif utveckla sig fritt och sundt och
vär-nadt mot fientliga inflytelser. Där de åter
icke äro afpassade efter sitt innehåll utan
för trånga eller på annat sätt olämpliga,
där måste de verka missriktande,
hämmande och förkrympande på det bästa
innehåll samt neutralisera verkningarna af
de yppersta personliga krafter. De yttre
formerna hafva sålunda en oerhörd, i
många fall afgörande betydelse för
skolarbetets framgång. Det är därför af högsta
vikt, att vid deras fastställande den
personliga erfarenheten om detta arbetes
natur och villkor får öfva ett bestämmande
inflytande.
Så har af naturliga skäl icke kunnat
ske under den tid, då
folkskollärarekårens medlemmar ansågos och ofta äfven
ansågo sig själfva såsom underordnade
mekaniska redskap, hvilka icke kunde
hafva någon egen opinion, och då
dessutom inom denna kår till följd af bristen
på organisation ingen samlad opinion kunde
uppstå eller taga sig uttryck. Men i
samma mån som uppfattningen om
skolarbetets och lärarekårens samhällsvärde blifvit
en annan, i samma mån har det ock
blifvit klart för alla, att de yttre formerna
för folkskolans verksamhet icke böra
fastställas, utan att denna skolas egna
arbetare därvid få göra sin stämma hörd.
Sedan genom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings stiftande en möjlighet härför
blifvit beredd har ock i dylika frågor den
svenska folkskollärarekåren flera gånger
kunnat gifva sin mening tillkänna, och
hvar och en, som något följt med sin
tid, har kunnat märka, att den ingalunda
förklingat ohörd. Jag skall blott erinra
om, huru k. rn:t nyligen i en för vår kår
viktig fråga fattat sitt beslut i rak strid
mot det stora flertalet officiella
auktoriteter, och detta påtagligen därför, att han
funnit de af Sveriges allmänna
folkskollärareförening framdragna skälen vara
grundade på en noggrannare kännedom och en
klarare uppfattning af förhållandena. I
framtiden, då föreningen kommer att inom
sig rymma hela kårens samlade erfarenhet,
skall detta blifva regel.
*
Jag vet, att man på vissa håll skall
bestrida allt detta och låta oss förstå, att
lärarekårens utdaning är seminariernas ensak,
att pedagogiken ombesörjes af. de officiella
pedagogerna, och att skolväsendets yttre
former bestämmas af myndigheterna utan
någon inblandning af »obehöriga»
rådgifvare. Jag vet ock, att man nu, liksom så
ofta förut, skall söka framställa vår kårs
sammanslutning till organiserad samverkan
såsom föranledd af några enskilda
personer, hvilka begagnat sig häraf för att,
som det heter, »svinga sig upp till politisk
betydelse och vinna ära, i åtskilliga fall
äfven ekonomisk fördel».
Dylika försök skola emellertid med hvarje
dag som går visa sig allt mera vanmäktiga.
Visserligen finnes ännu inom vår kår en
och annan, som låter skrämma sig af
sådant – som hvarje gång, det gäller att
uttala en mening, känner sitt hjärta
be-klämdt vid tanken på hvad den eller
den skall tycka - och som i detta »trälens
klenmod» rent af ser en folkskollärares
första dygd. Men det idealet har nu
förlorat sin förgyllning. Allt flera hafva fått
smak på att tillhöra den flock, som »älskar
sina egna tankar tänka» och som håller
hårdt på
vår goda rätt alt öfverväga,
hvad oss höfves, öppet, oinskränkt,
för att se’n vår trygga mening säga
åt all världen fritt och oförkränkt.
Vår förening är nu för öfrigt van vid
anfall. Dessa hafva dessutom aldrig gjort
oss något verkligt men. De spjut, som
slungats in i vårt läger, hafva oskadliga
studsat tillbaka, och de härskrin, med hvilka
man velat injaga skräck i våra bröst, hafva
endast väckt våra i fjärran slumrande
kamrater och manat dem att skynda upp och
sluta sig till våra fanor. Vi hafva sakta
men oaflåtligt ryckt framåt, och vi hafva nu
redan hunnit så långt, att vi kunna se
märken med samma färger sticka upp öfver
Kölens* rygg, öfver Bottnens våg, öfver
Sundets blanka yta, ja öfver Nordsjöns
blånande rand.
Må man gärna säga, att hvad som här
blifvit yttradt endast är ett uttryck för
folkskollärarekårens starka själfkänsla. Javäl!
Men det är icke den själfkänsla, som
betraktar sitt stånd och sin person såsom
tillvarons medelpunkt, och som alstrar
skråanda och själfförhäfvelse, utan det är den
äkta själfkänsla, som endast är en del af
vår fosterlandskänsla och som består af på
en gång ödmjukhet och stolthet: ödmjukhet
att vara blott en liten del af ett helt,
stolthet att vara en lefvande och behöflig
del af ett för vårt lands framtid
oumbärligt helt.
Det är i denna känsla, i hvilken vi med
skalden kunna utbrista:
Vårt land, som vi åt ljuset vigt,
skall blifva stort och ärorikt,
vi själfva må förgätna dö,
som vågen i dess sjö -
det är i denna känsla, som vi i dag
vilja högtidlighålla minnet af vår förenings
stiftelse samt med tillfredsställelse blicka
tillbaka på de gångna åren och med
tillförsikt mot de kommande. (Starkt bifall.)
Nordens största skolmöte
har nyss tagit sin början, då tidningen
lägges i pressen. Sjunde nordiska
skolmötet räknade i går omkring 6,700
deltagare, däraf omkr. 3,700 svenskar, 1,200
norrmän, 1,500 danskar och 300 finnar.
En samverkan
mellan de nordiska landens allmänna
folkskollärareföreningar har på senare
tiden ifrågasatts. Ombudsmötet uttalade
sina sympatier för förslaget samt
han-sköt till centralstyrelsen att i samråd
med de norska, danska och finska
föreningarnas styrelser taga under
öfvervägande, genom hvilka medel syftet med
detsamma lämpligast skulle kunna
vinnas.
Ett hälsningstelegram till
ombudsmötet.
Skolinspektören Aas i Trondhjem, en
af representanterna för Norges
lärerfor-ening, blef hindrad att infinna sig
personligen men sände i stället ombudsmötet
följande telegram:
Ät Sverige viser verden vei i
folke-oplysningens säg, er Eders bidrag til
Sveriges åndelige stormagtsstilling. Broderlig
hilsen!
Ett internationellt skolmöte
skulle man kunna kalla det i måndags
hållna ombudsmötet inom Sveriges
aU-männa folkskollärareförening. Utorn de
svenska ombuden voro nämligen
närvarande representanter från allmänna
lärareföreningarna i Norge, Danmark, Finland
och England. Härigenom är ett steg taget
till en samverkan mellan de nordliga
ländernas lärareföreningar. Talen från
de olika ländernas representanter åhördes
med största intresse. Särskild
uppmärksamhet väckte de engelska ombudens tal,
hvarvid folkskolläraren K. E. Lidholm
förträffligt tjänstgjorde som tolk.
Dagtraktamente under sjukdom.
Uti den af folkskoleinspektören L. J.
Leksell, till länsstyrelsen i Kopparbergs län
ingifna räkningen å rese- och
traktaments-ersättning för af honom under januari och
februari månader innevarande år
verkställda inspektionsresor, blef vid granskningen
å landskontoret från räkningens slutsumma
(578 kr. 77 öre) till afdrag anmärkta 54
kr., utgörande debiterade dagtraktamenten
för tiden 28 januari-5 februari,
hvarunder L. varit af sjukdom förhindrad att
förrätta inspektionsresor.
Länsstyrelsen gillade anmärkningen och
utanordnade endast 524 kr. 77 öre.
Häruti sökte folkskoleinspektören
Leksell ändring hos k. m:t. Enär det af
klaganden uppgifna och med intyg, hvars
tillförlitlighet af länsstyrelsen lämnats
obestridd, styrkta hindret af sjukdom måste
anses giltigt, har k. m:t med bifall till
besvären funnit godt förklara klaganden
berättigad att efter anmälan hos
länsstyrelsen utbekomma det vid räkningens
granskning till afdrag anmärkta
traktamentet från och med den 28 januari t.
o. m. den 5 februari.
Icke bundna af tidigare
förslagsrum. Folkskolläraren J. V. Bolinder
anmälde sig den 27 september 1893 som
sökande till förenade folkskollärare-,
klockare- och organistbefattningarna i
Gull-holmens församling och erhöll tredje
rummet å förslaget. Den i andra
förslagsrummet uppförde erhöll vid val den 3
nästpåföljande december de flesta rösterna.
Åtskilliga församlingsmedlemmar anförde
besvär öfver valet hos domkapitlet i
Göteborg, hvilket genom utslag den 30 maj
1894 upphäfde valet.
Sedan domkapitlets utslag den 29 juni
samma år vunnit laga kraft, anmälde sig
Bolinder den 4 augusti 1894 som sökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0406.html
