Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (713.) 28 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
447
lmquist.
Det är en i hög grad hugnesam
företeelse, att allt flera af vårt lands stormän
på det vetenskapliga området hvar på sitt
håll allvarligen fattat betydelsen af, att den
vetenskapliga forskningens resultat i
vidsträcktaste mått kommer hela vårt folk till
godo.
De akademiska sommarkurserna i sin
helhet äro ett ovedersägligt bevis för denna
sakernas vändning, och särskildt må det
betraktas som en mycket praktisk åtgärd
för detta måls nående, att en af vårt lands
främste målsmän på
hälsovårdsvetenskapens område vid de nyss afslutade
akademiska sommarkurserna i Uppsala hållit de
första för lärarepersonalen vid de allmänna
uppfostringsanstalterna afsedda
föreläsningarna i allmän skolhygien.
Professor Ernst Almquist är ej mindre
på grund af sin ställning, sin föregående
verksamhet och arten af de studier, han
med stor framgång i in- och utlandet
bedrifvit, än äfven på grund af sin innerliga
kärlek till och nitälskan för hela svenska
folkets framåtskridande i kraft och
intelligens just rätte mannen att öppna ögonen
på landets lärarekår och få den till en
kraftig medarbetare på hittills så godt som
obrutna fält.
Född 1852 i Tibble församling i
Uppland och student i Uppsala vid 18 års
ålder blef han efter aflagda medicinska
examina efter en mängd förordnanden
såsom amanuens, extra läkare m. m. och
såsom läkare å Vega under professor A.
E. Nordenskiölds färd omkr. tre
världsdelar 1878 - 80 med. doktor i Uppsala
1882. Samma år förste stadsläkare i
Göteborg fick A., som under åratal i
in-och utlandet ifrigt sysslat med studier öfver
de mest gängse farsoterna och deras
orsaker samt renhållningsväsendet i utlandets
större städer, en allt klarare öfvertygelse
om nödvändigheten af en omgestaltning
utaf de sanitära och hygieniska
förhållandena i vårt land, om ett bättre sakernas
läge skall kunna inträda, samt att de
allmänna bildningsanstalterna, i synnerhet
folkskolan, dels för sin egen, dels för hela
folkets skull måste gå i spetsen och
utgöra ett hygieniskt föredöme för det
uppväxande släktet och genom det för
hemmen.
Vi sade, att professor A. är rätte man-»
nen för ett sådant storverks genomförande,
och detta icke blott på grund af sin
ställning såsom hälsovårdslärans främste
målsman i vårt land i egenskap af professor i
allmän hälsovårdslära vid Karolinska
institutet i Stockholm.
Personligt älskvärd, enkel och flärdlös
förfelar han icke att redan genom sin
yttre människa verka tilldragande. Får
man härtill njuta glädjen att under en
stund erfara intrycket af professor Ars
lifliga, hjärtevinnande blick och värma? af
den kärlek till vårt folk, enkannerligen de
små och svaga, som framlyser i hvarje
hans åtgörande, då är isen bruten och det
förut främmande eller förment obetydliga
och likgiltiga ämnet hos åhöraren förvand-
ladt till en lifsfråga för läraren, för
skolan, ja, för hela svenska folket.
Det är häri som Ars storhet och
öfverlägsenhet såsom föreläsare, såsom förevisare
af sitt högst intressanta hygieniska museum
vid Karolinska institutet framträder, och vi
äro förvissade om, att han härigenom såväl
som genom sina ovanliga insikter på det
hygieniska området, särskildt då det gäller
svenska förhållanden, är den märkesman
och banbrytare ifråga om de hygieniska
förhållandena vid vårt lands folkskolor,
omkring hvilken folkskolans lärare måste
fylka sig för att kunna i sann mening
verkligt gagna vårt folk på föreliggande
områden.
Professor A. har utöfvat en
vidtom-fattande författareverksamhet. Märkligast
torde vara hans stora »Lärobok i hygien,
afsedd för svenska förhållanden», hvilken
bok, i lärares och skolråds hand, är en
den ypperligaste rådgifvare i skolhygien
såväl som i allmän sådan.
Otto Bejbom.
Huru en lefvande varelse uppkommer,
utvecklas, aftynar och dör, hvad lif och
död är, detta är spörsmål, öfver hvilka i
alla tider lärd och olärd, ung och gammal
grubblat, enär detta är något, som mer
än allt annat berör en själf. För läraren,
hvilkens förklaringar utgöra orakelsvaret
på de ungas funderingar och frågor om
dessa företeelser, är det af största vikt att
komma sanningen så nära som möjligt,
att få blicka in i vetenskapens sysslande
med dessa frågor och få kännedom om
de resultat, hvartill den sanningssökande
forskaren hunnit.
Det var därför ej underligt, att en stor
skara af kursdeltagarne med lifligaste
intresse omfattade professor Viréns
föreläsningar om »De enklaste djuriska
organismerna». Anledningen till valet af detta
ämne angaf professor V. med följande ord:
»De enklaste organismerna utgöra
grundvalen för begripandet af de högre djurens
byggnad.» Att han vid sitt val gått
lärarnes önskningar till mötes, visade sig
tillräckligt genom den starka tillströmningen
af beundrande åskådare vid
förevisningarna på Zootomicum, där bilderna från
föreläsningarna under mikroskopet
framträdde i sin verklighet och slogo de flesta
åskådarne med häpnad och förvåning. De
för denna förevisning anslagna timmarna
ville ej räcka till: under de sista dagarna
måste prof. V. offra hela eftermiddagen. Ett
stort nöje var att se honom pyssla med
sina småkryp, mata dem, locka dem till
krumsprång och narra dem att visa så
många yttringar af verksamhet som
möjligt. Hvar ett meddelande blifvit
missupp-fattadt eller oförstådt eller fullständig
klarhet ej vunnits, var han alltid beredvillig
att på sitt enkla, hjärtevinnande, fryntliga
sätt upprepa sina förklaringar eller ännu
djupare ingå i ämnet.
Var ämnet väl valdt, så blef ock
genom dess behandling behållningen stor.
Här var intet famlande bland mer eller
mindre påtagliga hypoteser utan blott det,
som undersökningarna ådagalagt vara fakta.
Enkelt och redigt förklarades de encelliga
djurens byggnad, de särskilda
kroppsdelarnas funktion och omdaning, djurens
förökning och undergång samt infusoriernas
potentiella odödlighet. Lugnet och
säkerheten i föredraget ådagalade, att man hade
framför sig en man, som genom trägna
studier trängt in i och behärskade sitt
ämne.
Professor V. ägde tidigt anseende som
en grundlig vetenskapsman. Vid 22 års
ålder fick han mottaga uppdraget att
bearbeta en del af Vegaexpeditionens
samlingar. Sitt anseende har han ock häfdat
genom flera större och mindre lärda
afhandlingar på svenska och tyska öfver de
iakttagelser han gjort såväl inom vårt eget
land som under resor i Tyskland,
Danmark och Norge. De flesta af dessa
arbeten behandla lägre hafsdjur från
jämförande anatomisk synpunkt; det största är
»Studien iiber Solenogastren».
Axel Virén är född i Eskilstuna den 12 juli
1860, inskrefs efter aflagd mogenhetsexamen i
Norrköping hösten 1879 som student vid
Uppsala universitet, aflade 1881 fil. kandidat- och
1884 fil. licentiatexamen, disputerade 1885 och
utnämdes strax därpå till docent i zoologi
samt 1893 till e. o. professor i jämförande
anatomi.
Alfr. Fridén.
t>on
Då docenten Frans von Schéele inträder
i lärosalen och med spänstiga raska steg
skyndar upp för trappan till katedern samt
från denna omsorgsfullt och medvetet
bugar sig för det samlade auditoriet, skall
den, som ej vet det förut, knappast vilja
antaga, att man i honom har framför sig
en man, som mest dvalts i
studerkammaren, eller att »böcker kunnat förskaffa
honom sömnlösa nätter». Snarare förefaller
det, som om han skulle haft sin
verksamhet någonstädes på det praktiska lifvets
rörliga tummelplats, där rikt tillfälle
förefunnits till förvärfvande och sorgfälligt
utbildande af umgängesvana och
sällskapstalanger; så mycket mer som han alltid
uppträder ytterst soignerad. Sist skulle
tanken falla på akademikern.
Men han har ej hunnit långt i sin
framställning, innan man finner i honom den
rutinerade föreläsaren, som behärskar sitt
ämne, och som är väl förtrogen med
sättet att göra det tilldragande för åhörarne.
Med en makt öfver språket, som måste
betecknas såsom sällsynt, bygges den ena
meningen efter den andra med den största
ledighet utan någon som helst
ansträngning. Orden och vändningarna inställa sig
liksom af sig själfva i det rätta
ögonblicket. Härtill kommer en fyllig och
klangfull stämma, som höres tydligt och väl i
hvarje vrå af äfven den största
föreläsningssal. Så fängslande är därför också
föredraget, att intresset hos åhörarne är
lika lifligt vid slutet som vid början af en
föreläsning. Psykologiens vetenskapliga
satser äro abstrakta och jämförelsevis
svårtillgängliga, men föreläsaren förstår, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
