Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (714.) 4 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD
FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 36.
STOCKHOLM, 4 SEPTEMBER 1895
i:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi är 3,50 kr,, 3/4 år 3 kr., Va år 2 kr., V4 år 1,25 kr, (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr, Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare; EMIL HAMMARLUND.
Träffae säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 6OOO,
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stoc^olm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bör vara inlämnad <senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Sjunde nordiska skolmötet,
[Lärareliögskolan.
Så lydde ämnet för det
inledningsföredrag, som sogneprästen och
seminarieläraren J. Kullman från Stordöen höll
under andra mötesdagens förhandlingar.
Efter att hafva framhållit lärarekårens
behof af fortsatt utbildning påvisade tal:n,
hvad från det offentligas sida borde göras
för att afhjälpa detta behof, och framlade
i samband därmed planen till en
lärarehögskola.
Det är en väl känd sak inom de
nordiska landen, att folkskolans lärarekår
yrkar på fortsatt utbildning på den vid
seminarierna lagda grundvalen. I fråga
om behofvet häraf äro alla ense, men i
fråga om mål och medel för denna
utbildning råder meningsskiljaktighet. Åtskilliga
betona den rent praktiskt-pedagogiska
sidan, andra allmänbildning, andra speciell
fackbildning och åter andra utbildning af
lärare för vissa skolor.
Enligt inledarens förslag komme denna
fortsatta utbildning att bäst tillgodoses vid
en särskild lärarehögskola. Man borde
nöja sig med en ettårig kurs med 8
månaders läsning. Lärare med goda
kunskaper, stor kunskapstörst samt erfarenhet
på skolans område skulle äfven på en så
kort tid komma långt genom intensivt
arbete och ett annat arbetssätt än det vid
seminarierna vanliga. Här skulle ej läsas
bestämda läroböcker, utan undervisningen
skulle vara rent universitetsmässig, ej
ka-tekiserande utan vetenskapliga
föreläsningar öfver forskningens resultat på åtskilliga
områden; därjämte praktiska öfningar -
laborationer, exkursioner, disektioner o. s. v.
- i naturfack. Eleverna borde få
rättighet att välja, hvilka grupper af ämnen
eller hvilka kurser, de önskade genomgå.
Examen som en afslutning skulle ock vara
frivillig.
Högskolan skulle mottaga 60 å 100
elever och stå öppen äfven för andra än
lärare, dock borde två tredjedelar af
platserna vara reserverade för de senare.
Lärare, som deltoge i undervisningen 18
timmar i veckan, skulle ej betala någon
afgift, hvaremot andra personer äfvensom
lärare, hvilka blott åhörde en eller annan
föreläsning - hospiterande - hade att
betala en viss summa för hvarje fack efter
timantalet. Till elever med
seminarieexamen och två års praktik borde utdelas
stipendier om 200-400 kronor.
En särskild föreståndare skulle anställas,
en duktig man, som komme att betrakta
denna verksamhet som sin lifsuppgift.
Högskolan borde för undvikande af
centralisation ej förläggas till hufvudstad eller
universitetsstad. I senare fallet skulle den
komma att nedtryckas af sin mäktigare
granne, komma att stå under universitetet,
betraktas som en anstalt af lägre rang
än detta. Skulle universitetets lärare
därjämte anställas som lärare vid högskolan,
komme de att anse detta sitt uppdrag som
en bisyssla och därigenom sänka skolans
anseende. I Norge borde skolan förläggas
till Bergen.
Kostnaden för högskolans upprättande
beräknades till 27,000 kronor.
Under den därpå följande
diskussionen framträdde en viss meningsskiljaktighet
emellan svenskar och norrmän. De förra
erkände, att äfven här behofvet af fortsatt
utbildning med kraft trängt fram. Det
hade tagit sig uttryck i begäran om
införande af tyska språket vid seminarierna
samt inrättande af pedagogiska bibliotek
och pedagogiska lärokurser. Sveriges
allmänna folkskollärareförening hade länge
haft frågan på sitt program, och tanken
på en särskild lärarehögskola vore här ej
främmande, men den öfvergafs eller rättare
tog sig en annan form, då våra universitet
tillmötesgingo våra önskningar och räckte
oss handen genom anordnande af de s. k.
sommarkurserna. Dessa hafva omfattats
med entusiasm af lärarne, och vi vilja ej
skiljas från universitetet utan önska att där
blifva allt mer hemmastadda, att en
pedagogisk lärostol med det snaraste måtte
upprättas i Uppsala.
Docenten F. von Schéele uttryckte
uni-versitetslärarnes glädje öfver, att den
erbjudna hjälpen mottagits med så stor
tacksamhet och tillfredsställelse. Han hade lärt
sig att värdera folkskolans lärarekår och
ville ej skiljas från densamma. Helst
önskade han lärarnes hela utbildning förlagd
till universitetet med undantag af en
ettårig seminariekurs för
undervisningskonstens meddelande. Vore det så, att
folkskolans lärare ville skiljas från
universitetet, vore det bekvämt för dem att sköta
sig själfva, så skulle universitetslärarne
gärna draga sig tillbaka; det blefve äfven
bekvämt för dem att hafva sina
sommarferier lediga.
Något yrkande härpå framkom ej. I
stället hembars sommarkursernas
anordnare det hjärtligaste tack.
Norrmännen ville visst icke förneka
sommarkursernas värde, men de ansågo dessa
kurser vara så korta, att resultatet ej
kunde blifva så -stort, i all synnerhet blefve
undervisningen i främmande språk vid
dessa nästan omöjlig. Genom
sammanblandning af universitetsbildning och
folkskollärarnes fortsatta utbildning kunde den
senare lätt blifva en bisak.
Lärarehögskolan skulle blifva en själfständig apparat,
hvilken gåfve en afslutad och fullt nationell
bildning, som hvilade på modersmålets
grund.
För ernående af en sant nationell
bildning och för folkbildningens höjande i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
