Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. (718.) 2 oktober 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
En annan är, att de vid sitt yrkande på
folkskolan som bottenskola skulle
väsentligen drifvits af hoppet om högre socialt
anseende och ökade löner, d. v. s. att
de skulle hafva satt medlet som mål och
målet som medel.
Denna insinuation, hvilken med allt
skäl tillbakavisades såsom »nära nog
förolämpande», är visserligen icke ny.
Tvärt om, den har i åratal blifvit på det
flitigaste kringspridd af motståndarne
till nämda yrkande. En af
kringspri-darne har ock med anledning af dess
up-repande vid nordiska skolmötet yttrat:
Gång på gång har, och det icke utan skäl(!),
mot vissa personers sträfvanden riktats den
anmärkningen, att deras rop på reformer ytterst
har till syfte icke höjande af skolan utan
förbättring af lärarnes sociala ställning.
Och med en egendomlig blandning af
naivité och cynism tillägges:
Den anmärkningen har nu verkligen burit
frukt.
*
Vi förstå väl, att man äfven från ett
annat håll kan framkasta samma
påstående, och detta utan någon afsikt att
härmed förolämpa eller misskreditera.
Vi mena från deras sida, som föra allt
tillbaka till kampen om materiella
intressen, och som öfver hufvud taget icke
tro på några »idealistiska» sträfvanden.
För dem, som hysa en dylik
grunduppfattning, måste det säga sig själft, att
folkskollärarnes egna uppgifter om sina motiv
endast äro föregifvande^ och att bakom
dessa - ehuru kanske omedvetet - ligga
bevekelsegrunder af mera »reell», d. ä.
egennyttig art.
Att söka motbevisa en sådan
uppfattning skulle ju vara lönlöst. Vår
åskådning är emellertid en alldeles motsatt, och
vi skola stödja denna med ett exempel.
Till de märkligaste företeelserna på
såväl universitetets som folkskolans
område under de senare åren höra utan
gensägelse de s. k. akademiska
sommarkurserna. De hafva varit omfattade med
stor entusiasm af både universitetslärare
och folkskollärare. Hvarför? Jo, säga
deras motståndare, den saken är lätt att
förstå. Folkskollärarne äro naturligtvis
förtjusta öfver att få vara »akademiska
medborgare» och att sedan inför
bönderna hemma i bygden få briljera med
att de »idkat universitetsstudier»; de
kunna ju dä äfven lättare komma med
anspråk på ökade löner. Och professorer
och docenter - tillägges det kanske -
äro klarsynta nog att finna, att
universitetens anseende i allmänhetens ögon
genom dessa kurser komma att stiga,
hvilket måste inverka fördelaktigt vid
af-görandet af universitetens »petita»; får
universitetsutvidgningen riktig fart, så kan
den dessutom blifva af direkt ekonomisk
betydelse, särskildt för docenterna.
En sådan analys af de motiv, som
uppbära sommarkurserna, är ju mycket
»nykter». Men är den därmed äfven -
i stort sedt - riktig? Vi svara härpå
ett obetingadt nej. Sommarkurserna äro
i grunden framsprungna ur »idealistiska»
bevekelsegrunder; de hafva, som det
blifvit sagdt af professor Lundell, ytterst
det målet, »att nästa släktled må få det
bättre och bli lyckligare än vi», och det
är i främsta rummet därför, som de,
enligt samme talare, göra en så »härlig
gärning».
Men om detta gäller om sträfvandet
för universitetsutvidgningen, så gäller det
för visso i minst lika hög grad om
sträfvandet för folkskolan som bottenskola.
De, som verka härför, hafva ju för sin
person inga fördelar däraf att vänta.
De arbeta - om någon - för
framtiden. Om detta oaktadt den svenska
folkskollärarekåren nu nästan som en
man fylkar sig kring nämda sträfvande,
så ligger häri ett af de vackraste
bevisen för att denna kår besjälas af
»idealistiska» intressen. Och det är kanske
mer, än som kan sägas om de flesta
andra kårer.
Tjänstemannadöttrar vid
seminarierna.
Med anledning af den härom förda
diskussionen hafva vi från Kalmar
folkskollärarinneseminarium förskaffat oss
uppgift på elevernas samhällsställning.
Hela elevantalet uppgick läsåret 1894-
95 till 94, de i år nyintagnas till 42,
fördelade med hänsyn till föräldrarnas
stånd sålunda:
Läsåret Nyintagna
1894-95: h. t. 1895:
Arbetare .................. 6 6
Vaktmästare............... 6 3
Handtverkare ............ 13 6
Hemmansägare eller
landtbrukare ......... 17 9
Folkskollärare............ 15 5
Handlande ......_____ 6 3
Sjökaptener................ 4 -
Tjänstemän, civile...... 12 4
d:o militäre ... 5 -
d:o ecklesiast. 8 5
Okända................-... 2________l
Summa 94 42
Man finner häraf, att under förra
läsåret tjänstemannadöttrarnas antal utgjorde
26 procent, medan af de i år nyintagna
endast något öfver 21 procent tillhörde
denna kategori.
#
Äfven rektorn vid Umeå
folkskollärarinneseminarium N. Thielers har med
anledning af den genom tidningspressen
cirkulerande notisen »Ett beklagligt
missförhållande» tagit till orda i denna fråga.
Efter att hafva refererat notisen skrifver
rektor T. i Umebladet:
Häremot torde först och främst få
erinras, att präst-, biskops- och
landshöfdinge-döttrar äro svenska medborgare lika mycket
som flickor af »medelklassen» och därför
lika väl som de sistnämda böra äga rätt
att söka inträde vid statens läroverk. Att
de »ingen gång tänkt ägna sig åt det
tåla-modspröfvande lärarinnekallet», kan
artikelförfattaren ej ens försöka att bevisa. Vida
antagligare torde vara, att om t. ex. en
biskopsdotter beslutar sig för att genomgå
den mödosamma seminariekursen, detta steg
är förestafvadt af en vida större kärlek till
lärarinnekallet, än hvad som förmår kanske
flertalet att välja denna bana. Om någon
»utestängning» kan ju ej blifva fråga, ty
de inträdessökande undergå en allvarlig
pröfning, och något undseende för personen
gör sig enligt min öfvertygelse ej gällande
hvarken vid Kalmar seminarium eller
något annat. Talet om, att flickor ur högre
samhällsklasser (hvilka gemenligen förut
genomgått högre flickskolor) skulle söka
sig in vid seminarierna för att »vinna
billig skolundervisning», är allt för naivt för
att förtjäna ett bemötande.
Egendomligt är, att artikelförfattaren, med
sina utan tvifvel demokratiska tendenser,
ej senterar det glädjande förhållandet, att
unga kvinnor, tillhörande den s. k. »bättre
klassen», ägna sig åt undervisningen af
»folkets» barn. Ett bättre sätt att utplåna
ståndsfördomarna och nedrifva skrankorna
1 mellan »öfver- och underklass» torde väl
knappast kunna tänkas.
Kofoder in natura. Vid
kyrkostämma med Degerfors församling den 28
oktober 1894 förekom till handläggning en
af folkskolläraren i församlingen Olof
Nilsson gjord framställning, att kyrkostämman
måtte antingen höja den till N. utgående
ersättning för sommarbete och
vinterfoder till en ko från nuvarande 100 till 125
kr. eller ock tillhandahålla honom ej
mindre sommararbete för en ko på icke allt
för långt afstånd från skolhuset eller
ersättning därför med 50 kr., i hvilket fall
N. själf vore villig anskaffa sådant bete,
än äfven vinterfoder till kon med 1,020
kilogram hö och lika mycket halm, hälften
af hafre och hälften af korn eller råg, allt
af fullgod beskaffenhet. Efter härom hållen
öfverläggning beslöt stämman i enlighet
med skolrådets hemställan att afslå berörda
framställning, enär den för kofodret nu
utgående ersättning af 100 kr. vore större,
än församlingen enligt lag hade skyldighet
att i sådant hänseende utgifva, samt för
tillhandahållande af kofoder in natura mötte
hinder och svårigheter af lokala
förhållanden inom församlingen, där de löneskyldiga
voro spridda på en yta af mer än 26
kvadratmil, och många af dem hade ända
till 6 eller 7 mil, ofta utan väg, till
lärarens bostad.
Läraren klagade hos länsstyrelsen i
Västerbottens län, därvid yrkande,
att, då det till följd af gällande höga
foderpris inom orien vore omöjligt för honom att
året om underhålla en ko för endast 100 kr.
samt något hinder för kofodrets levererande
till honom in natura så mycket mindre kunde
anses möta, som största delen af befolkningen
inom Degerfors socken idkade åkerbruk såsom
hufvudnäring, och Degerfors kyrkoby, där skolan
vore belägen, utgjorde medelpunkten för
socknen i kyrkligt, kommersiellt, juridiskt och
administrativt hänseende, berörda stämmobeslut
för den skull måtte, såsom hvilande på orättvis
grund och kränkande lärarens enskilda rätt,
upphäfvas och församlingen förpliktas att till
klaganden utgifva kofoder på sätt han hos
skolrådet äskat.
Uti afgifven förklaring bestred
församlingen allt afseende å dessa besvär, under
åberopande af de till grund för öfverklagade
kyrkostämmobeslutet anförda skäl och enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0522.html
