- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
558

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (721.) 23 oktober 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

558

SVENSK LÅRAKETIDNING.

N:r 43

ett där omtaladt besök å ett sammanträde
i Londons folkskoleöfverstyrelsen Ett af
mina syften med detta besök var att
genom mr Diggle få anvisningar för mina
studier af tvångsuppfostran i London, så
vidt nämligen denna lydde under
folkskolestyrelsen. I egenskap af ordförande i
denna styrelse hade mr Diggle 1892
blifvit afbildad i Svensk Läraretidning, och
en redogörelse för hans verksamhet såsom
skolman hade bifogats. Han hade låtit
till engelskan öfversatta denna redogörelse
och i bref till undertecknad uttryckt sin
tillfredsställelse med densamma. Jag
ansåg mig därför kunna hoppas på
tillmötesgående från hans sida, och jag blef ej
heller besviken därutinnan. Det lyckades
mig visserligen icke att träffa honom
under sammanträdet - i motsats till de
flesta andra skolstyrelsemedlemmarne
lämnade han ej för en enda minut sin plats
- men han lät säga mig, att jag kunde
få tala vid honom följande dag.

På utsatt tid infann jag mig och fick
företräde. Han mindes mycket väl, att jag
skrifvit om honom, och frågade, hvarmed
han kunde stå till tjänst. Jag
meddelade honom, att jag fått ett
resestipendium för att bland annat taga känne
dom om det engelska systemet för
tvångsuppfostran. Det hade berättats mig, att
skolstyrelsen ägnade icke obetydlig
uppmärksamhet åt denna viktiga
samhällsuppgift, och jag hoppades, att han skulle låta
mig få veta något närmare härom. Jo,
det ville han visst och det med nöje. »Jag
skall», sade han, »tillkalla mr Qarlandj
som är chef för denna del af vårt arbete,
’the Industrial Departement’.»

Mr Garland kom snart och fick i
uppdrag att lämna mig introduktionsbref till
de anstalter, jag ville besöka, och att för
öfrigt tillhandagå med alla de upplysningar,
han rörande tvångsuppfostran hade till sitt
förfogande.

Jag fick nu följa mr Garland till det
ämbetsrum, där han var förste man. Han
förklarade sig beredd att svara på mina
frågor.

- Ett så stort samhälle som London måste
sannolikt underhålla många anstalter tör
tvångsuppfostran. Lyda de alla under
folkskoleöfverstyrelsen? började jag.

- Nej, det är just en af de många
olägenheterna här, att dylika anstalter icke stå
under en gemensam styrelse. Några äro
upprättade af Londons grefskapsråd, andra åter af
fattigvårdsstyrelsen, af »stadskorporationen»
och af folkskolestyrelsen - samtliga offentliga
myndigheter.

- Hvilken offentlig myndighet bör, enligt
Er mening, rätteligen hafva ledningen af
tvångs-uppfostran?

- Folkskolestyrelsen, som ju genom
allmänna val är utsedd att leda kommunens
skolor, är utan tvifvel den lämpligaste
myndigheten äfven for dessa skolor. Det nuvarande
systemet med olika myndigheter innebär ett
slöseri med både tid och-pengar.

- Huru många anstalter af detta slag stå
under skolstyrelsen?

- Det är endast fyra, som helt och hållet
höra under densamma och för hvilkas
underhåll kostnaden drabbar skolbudgeten. Men
folkskolestyrelsen har kontrakterat med ett
stort antal dylika anstalter i olika delar af
landet, att de skola mottaga barn, som skol-

styrelsen åt dem öfverlämnar. Dessa anstalter
äro tillsammans 61, hvaraf 36 för gossar och
25 för. flickor. .

- Äro de fyra, under skolstyrelsen stående,
både för gossar och flickor?

- Nej, endast för gossar: Skolrådets kvinn^
liga ledamöter hafva länge påyrkat, att en
särskild anstalt för flickor skulle af skolstyrelsen
upprättas, men ^de flesta öfriga medlemmar
hafva motsatt sig detta. De flickor, som
ådömas tvångsuppfostran, få därför sändas bort
från London.

- Hvad slags gossar sändas till de under
skolstyrelsen lydande anstalterna?

- Hufvudsakligen skolkare. Två af skolorna
äro afsedda uteslutande för sådana.

- En gosse blir väl icke sänd till sådan
anstalt, förrän han mer än en gång gjort sig
skyldig till skolkning?

- I regeln har gossens målsman blifvit
varnad och fått böta för att gossen skolkat från
skolan, innan denne blir af domstol dömd att
intagas på uppfostringsanstalt.

- Vid de anstalter, jag förut besökt, ha
gossarne fått stanna till 14 ä 16 års ålder.
Gäller samma regel äfven anstalter för
skolkare?

- Nej. Enligt lagens bestämmelser kan en
pojke visserligen få stanna vid anstalten en
längre tid. Men skulle vi åtaga oss hans
fortsatta uppfostran, därför att han gjort sig
skyldig till skolkning, så skulle vi få underhålla
tjugufyra anstalter i stället för fyra. En gosse,
sam uppfört sig oklanderligt under sex veckor,
erhåller efter denna tid tillåtelse att återvända
till sina föräldrar. De flesta blifva ock på
denna tid öfvertygade om, att regelbunden
skolgång med frihet och hemlif är oändligt att
föredraga framför tvånget och disciplinen vid
anstalten.

- De flesta- men många återfalla i sina
forna vanor?

- Ja, omkring en fjärdedel af dem, som fått
återvända till hemmet, måste föras tillbaka till
anstalten. Men vi misstänka och äro i många
fall äfven vissa därom, att skulden härtill
ligger hos föräldrarna. En pojkes andra vistelse
vid anstalten blir naturligtvis längre än den
första; den utsträckes till tre eller fyra
månader. Och skulle han - hvilket stundom
inträffar - icke heller af denna låta sig
öfvertygas, föres han dit en tredje gång och nu för
omkring sex månader. Skulle det visa sig, att
han trots detta framhärdar i sin vanart, blir
hans vidare behandling föremål för särskildt
beslut inom skolstyrelsen.

- Ni nämde, att en gosses målsman
stundom måste anses medskyldig i gossens
skolkande. Kan icke målsmannen då åläggas
bidraga till gossens underhåll vid anstalten?

- Jo, det åligger målsman att i förhållande
till sina lefnadsvilkor bidraga med l till 5
shilling i veckan. Men i praktiken är det oftast
svårt, ja rent af omöjligt, att få ut detta
bidrag.

Vårt samtal kom nu att röra sig om
hvilka anstalter, som vore de lämpligaste
för mig att besöka, och om bästa sättet
att färdas dit, kostnaderna för deras
underhåll och dylikt. Mr Garland lofvade
sända mig önskade introduktionsbref jämte
anvisningar rörande färden. Om det sedan
J9.r.e något ytterligare rörande
tvångsuppfostran, som jag önskade få upplysningar
om, så kunde ju, menade han, brefväxling
anlitas.

De utlofvade brefven anlände mycket
riktigt, och följande morgon anträdde jag
i enlighet med den utstakade planen
färden till Highbury, där jag fann skolan för
»stygga pojkar» (båd boys’ school). Läget
är det bästa. Huvudbyggningen är
omgifven af skuggrika träd. Ingenting i det
yttre - om jag frånräknar orden »School

Board for London», hvilka stodo att läsa
å fasaden - röjde, att byggnaden var
afsedd för skolkare. ’,

Föreståndaren, mr Peall, är tillstädes
och befinnes synnerligen villig bereda mig
tillfälle att göra iakttagelser.
Introduk-tionsbrefvet hade alls icke varit behöfligt,
sade han, ty anstalten stode alltid öppen
för främlingar, som intresserade sig för
densamma. Och så visade han mig
»besökareboken» (Visitors? Book), där ett
mycket stort antal främlingar både från
Europa och Amerika tecknat sina namn.
Många af dem hade äfven nedskrifvit sina
intryck, Se här ett utdrag från hvad en
Hennes Majestäts inspektör däri infört:

Skolan gör utmärkta framsteg samt intar nu
en sådan ställning, att många nyttiga vinkar
med hänsyn till ledningen af en skolkareskola
och bästa sättet att behandla skolkare kunna
från densamma erhållas.

Naturligtvis skulle äfven jag i samma
bok inskrifva mitt namn. Först skulle jag
emellertid se anstalten, ansåg mr Peall.
Han meddelade mig, att denna vore endast
fyra år gammal. Hufvudbyggnaden hade
förut varit använd till hem för änkor och
barn efter aflidna missionärer. Öfver 1,800
pojkar med böjelse för skolkning hade
under dessa år här genomgått en kurs eller
två. För närvarande voro 200 här
intagna.

Så snart en pojke blifvit hitförd, börjar
genast kurbehandlingen. Han afklädes,
intvålas, badas och desinficieras, och detta
med sådan grundlighet och eftertryck, att
han genast börjar önska, att han aldrig
skolkat skolan. Så iklädes han skolans
uniform. Hans egna kläder desinficieras
och förvaras, tills han tjänat ut, då han
åter får ikläda sig dem, så vida de
nämligen äro i brukbart skick. I motsatt fall
erhåller han nödig utrustning; Efter att
i yttre afseende hafva blifvit en hygglig
människa skall han undergå
läkarebesiktning. Därvid pröfvas hans kroppskrafter
på ett sätt, som han icke synnerligen
mycket tycker om. Hela denna
inträdesbehandling utföres i en särskild lokal. Ingen
pojke får nämligen inträda i
hufvudbygg-ningen utan att läkaren först förklarat
honom vara så frisk och stark, att han kan
uthärda den »träning», han där skall
undergå.

Då gossarne komma till anstalten, se de
vanligen allt annat än trefliga ut. För
någon tid sedan hade en fotograf hos mr
Peall anhållit att få fästa ett par af
gyn-narne på sin plåt alldeles som de gingo
och stodo. Mr Peall hade låtit honom »taga
af» de båda första som kommo, och han
hade nu erhållit profkortet äfvensom ett
kort af några gossar i det skick, hvari de
befunno sig efter någon tids vistelse vid
anstalten. Han visade mig båda, och de
syntes mig så talande, att jag bad honom
skicka mig ett exemplar af hvardera. Det
är dessa fotografier, hvilka i reproduktion
återfinnas framför denna uppsats.

Efter nu återgifna meddelanden
öfverlämnar mr Peall åt Öfverläraren mr Peck att taga
hand om mig. Jag får nu i dennes
sällskap genomvandra och betrakta hela "an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free