Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (721.) 23 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
SVENSK LÄRAKETIDNING.
N:r 43
Från oktoberkyrkostämmorna.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Stora Råby, Mim.: Läraren L. Paulssons lön
höjdes till 800 kr. Pensionsdelaktigheten skall
höjas till samma belopp.
Turinge, Sthm: Lönen för tre
småskollärarinnor höjdes från 300 till 350 kr.
Dorotea, Vbtn: På lärarens hemställan
beslöts, att kofodret skulle i stället för att utgå
in natura ersättas med 150 kr. årligen.
Sköldinge, Södm.: En mindre folkskola skall
förvandlas till fast folkskola. En
fortsättningsskola kommer med nästa år att inrättas vid
västra folkskolan.
Tierp, Upps.: Slöjdskola för gossar skall
inrättas vid en af församlingens folkskolor. En
mindre folkskola kommer att omändras till fast
folkskola.
Valbo, Gflb.: För beredande af pension åt
lärarinnan Malin Petersson i Forsbacka beslöt
kyrkostämman, att 64 kr. skulle årligen
inbetalas i lifränteanstalten.
Vanstad, Mim.: En fortsättningsskola skall
inrättas.
Nyed, Vrml.: Tre fortsättningsskolor skola
inrättas.
Vrena, Södm.: Barnen skola hädanefter
själfva hålla sig med läroböcker i skolan. Förut
hafva de erhållit sådana till låns. Till de
fattigare barnen komma nödiga skolböcker att
gratis utdelas.
Axberg, Öreb.: Lönen för församlingens
slöjdlärare höjdes från 100 till 125 kr.
Slöjdlärarinnornas löner höjdes från 50 till 75 kr.
Keflinge, Mim.: Två lärarinnelöner höjdes, den
ena med 50 kr., den andra med 25 kr.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Kung Karl, Vstm.: För att åstadkomma
jämnare skolgång skulle rapport från
lärarepersonalen inlämnas till skolrådet för hvarje
läsmånad. Lärare och lärarinnor skulle till
skolrådet inkomma med förslag rörande lämpliga
läroböcker inom distriktets skolor. För att
barnen hädanefter skola få sina läroböcker och
skrifmateriel till billigaste pris, kommer
skolrådet att göra rekvisitioner för alla skolorna.
Reglemente för skolorna saknas (!) och
uttalades vid sammanträdet önskvärdheten däraf, att
sådant upprättades.
Från Halmstads folkskolor.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
På en velocipedfärd söderut hade jag
anledning stanna öfver en dag i den vackra
staden vid Nissan. Naturligtvis begagnade
jag tillfället att göra ett besök i
folkskolorna och hälsa på mina bekanta bland
dess lärare, och om man med uttrycket
att »tillbringa några angenäma timmar»
förstår mottagandet af angenäma intryck,
så kan detsamma för visso tillämpas på
detta mitt besök. Att folkskoleväsendet i
Halmstad intager en hög, i många
afseenden mönstergill ståndpunkt, blef mig
klart. Några anteckningar härom böra
kunna vara af ett visst intresse för andra
arbetare i folkskolans tjänst.
Inspektör för stadens folkskolor är lektor
Fredrik Anderson. Efter hvad jag kunnat
förstå, har han inlagt synnerligt stora
förtjänster om dessa skolor, och man har
upplyst mig om, att det väsentligen är
genom hans outtröttliga bemödanden, som
de vackra och väl inredda skolhusen, de
båda på norr och det på öster, blifvit
uppförda. Då dessa äro rymligt tilltagna,
har den i många afseenden olämpliga s. k.
dubbelläsningen kunnat undvikas.
Lärarepersonalen utgöres af 11 lärare och lika
många lärarinnor i den egentliga folkskolan
samt af 17 småskollärarinnor.
Innevarande termin uppgår barnantalet i den
egentliga folkskolan till 982 (476 gossar och
506 flickor) samt i småskolorna till 583.
Därtill kommer fortsättningsskolan med ett
elevantal af 10 gossar och 35 flickor, en,
särskildt hvad gossarne beträffar, ovanligt
låg siffra. Senaste vårtermin funnos
nämligen i fortsättningsskolans första klass 32
och i dess andra 24 lärjungar.
I småskolan, som är tvåklassig,
undervisas flickor och gossar tillsammans. Inom
den egentliga folkskolan utgöra klasserna
l-3 en lägre afdelning, klasserna 4 och
5 en högre. Här undervisas i regel
gossarne af lärare och flickorna af lärarinnor.
I en skola, belägen strax utom staden,
undervisas fyra årsklasser gossar och
flickor af samme lärare. Annars följer hvarje
lärare och lärarinna sin klass i tre år.
I de öfversta klasserna kan däremot detta
icke låta sig göra, emedan ett stort antal
barn slutar skolan vid öfvergången till 4:e
klassen.
Hvad som vid ett besök i skolhusen
strax måste falla i ögonen, är den prägel
af ordning, som hvilar öfver allt, öfver
lekplatser, trappuppgångar, korridorer,
förstugor, läsrum och slöjdsalar. Då man
dess värre allt för ofta har anledning lägga
märke till, huru skolor underlåta taga med
i räkningen, att ordningssinnets utveckling
är af största uppfostrande betydelse, gör
det riktigt godt att få erfara motsatsen.
Mången lärare bär på läpparna talet om
nödvändighet af ordning men tager icke
stor befattning med att omsätta i
handling de vackra orden. Och dock -
finnas i detta hänseende förpliktelser, så är
det väl just hos folkskolan. De flesta af
dess lärjungar komma ju från hem, hvilka
ägna sig till allt annat än till
åskådningsmateriel för lektioner i ordning och
snygghet.
Man kan ju hafva olika mening om,
hum långt skolans uppfostrande
verksamhet bör sträcka sig. På denna punkt
borde dock väl alla, pedagoger och icke
pedagoger, vara ense: skolans anda bör icke
allenast vara en kärlekens och fridens utan
äfven en ordningens och prydlighetens anda
- uttrycket prydlighet här taget i dess
mest elementära betydelse. Vi lärare skola
dagligen och stundligen betänka, att
barnasinnet är öppet och mottagligt för alla
intryck, och att om äfven folkskolan icke
kan gifva sina lärjungar stora kunskaper,
kan den dock alltid sträfva efter att gifva
dem goda vanor. Och härvidlag - detta
är min bestämda öfvertygelse - måste
läraren hafva sin uppmärksamhet riktad
icke minst på småsaker eller hvad
sko-teslösheten nämner som sådana. Gör han
detta, kan han med jämnmod bära
tillvitelsen för pedanteri. Han är - jag
öfver-sätter här ett engelskt uttryck - dock
på den säkra sidan, ty han vet ju, att,
då det gäller uppfostran, finnas inga
småsaker, utan att härvidlag allt har sin
betydelse.
Jag hade nöjet närvara vid några
lektioner i olika klasser. En van
skolbesö-kare behöfver väl i allmänhet icke
synnerligen lång stund för att få intryck af
disciplinen och af förhållandet mellan
lärare och barn. Jag vill emellertid icke
förallmänliga - något, som vi ju litet hvar
äro så benägna att göra. Jag kan därför
endast säga, att de klasser jag besökte
säkerligen stodo under god ledning.
Barnen voro höfliga och lydiga,, samtidigt med
att de föreföllo frimodiga och visst icke,
hvad man med ett mera uttrycksfullt än
vackert ord plägar kalla, kuschade. Äfven
undervisningen var värd allt erkännande.
Åt lärarens personliga uppfattning synes
vid densamma en tillbörlig och hälsosam
frihet vara medgifven. Uti en klass hade
sålunda läraren gjort ett enligt hans
mening lyckadt försök med individuell
undervisning vid välskrifning, så att hvarje
lärjunge undervisades för sig och fick
komma fram oberoende af kamraterna.
Erfarenheten från slöjdundervisningens område
hade härvid fått vara ledande. I en klass
- jag minnes icke, om det var en andra
eller tredje - hade barnen fått till
uppgift att hvar och en för sig själfständigt
lämna en skriftlig redogörelse för hvad
som var anmärkningsvärdt vid skrifboken,
och det var verkligen rätt intressant höra
barnen läsa upp dessa förstlingsprof på
själfständigt författareskap. Olikheterna i
åskådningskraff, för att tala med Pestalozzi,
och i förmågan att gifva uttryck åt hvad
man uppfattat visade sig här i alla
möjliga skiftningar.
Naturligtvis var jag särskildt ganska
angelägen få se, hvad m"an beträffande
slöjd och handarbete hade att bjuda på.
Äfven härom har jag intet annat än godt
att förmäla. Slöjdsalarna äro visserligen
belägna i källarevåningen, men dock ljusa
och rymliga. Allt i dem, hyfvelbänkar,
verktyg, virke och färdiga arbeten, var så
ordnadt, som det enligt min mening bör
vara. Gossarne äro fördelade i sex
grupper med 15 i hvarje grupp. De tagas
först ur femte och fjärde klasserna, sedan
ur tredje, intill dess antalet 90 blir fullt.
Undervisningen ledes af folkskollärare,
nämligen af hrr S. Sandquist, J. N.
Vetter-strand och K. V. Palmer, hvilka alla
deltagit i kurs på Nääs. Hvarje lärare
undervisar på olika tider två grupper, så att
en hvar lärjunge erhåller 4 timmars slöjd
i veckan. Såväl lärjungarnes sätt att
själfständigt bedöma arbetet och att
handtera verktygen som de färdiga föremålens
beskaffenhet vittnade godt om denna
undervisning. Jag anser slöjdundervisningen
vid Halmstads folkskolor icke stå efter
något, af hvad jag på detta område sett.
Vid flickornas handarbetsundervisning
följes i hufvudsak fröken Lundins metod
dock i något modifierad form. Då endast
en facklärarinna är anställd, ledes denna
undervisning i regel af klasslärarinnan själf,
hvilket ju i allmänhet visat sig fördelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
