Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (723.) 6 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
förskönat. Där hade R. ett ganska
anspråkslöst ungkarlshem med små låga
kamrar, i hvilka han dock icke sällan haft
äran att mottaga högt ansedda män som
gäster.
Sedan han blifvit af sin sjukdom
ur-ståndsatt att själf bruka gården, sålde han
den och klarerade sina affärer, hvarvid
han till sin glädje fick debet och kredit
att gå ihop, om ock öfverskottet var helt
obetydligt. Sina återstående dagar tillbragte
han dels i sitt gamla hem, där han
förbehållit sig bostadsrätt, dels i Göteborg,
där han tidtals låg under läkarebehandling.
En närboende granne åtog sig beredvilligt
att sköta hans ekonomi, och en tjänarinna
vårdade honom troget och ömt till slutet.
Som R. insåg, att hans kvarlåtenskap
blefve allt för ringa till delning mellan
släktingarna, uppgjorde han testamente till
förmån för Säfve kyrka eller rättare till
orgelverket därstädes, hvars framtida
underhåll och vård låg honom varmt om
hjärtat.
Rundbäcks många vänner glömde honom
icke under sjukdomens dagar, ehuru
naturligtvis umgänget med dem icke kunde vara
detsamma som förut. Särskildt fick han
erfara ett vackert tacksamhetsprof från en
mängd folkskollärare från skilda delar af
landet, hvilka för att bereda sin värderade
förespråkare och vän en liten glädje
sam-mansköto en liten summa, för hvilken
inköptes en präktig hvilstol, som en kväll i
november 1893 till R. öfverlämnades. Med
djup rörelse mottog han detta
tacksamhetsprof. Stolen kom honom väl till pass,
ty på sista tiden fick han dela sin tid
mellan sängen och denna stol. I
densamma utandades han ock sin sista suck.
Frid öfver hans minne!
Kr. H.
En reservation af Jöns Rundbäck.
Den här ofvan omnämda reservationen,
afgifven inom statsutskottet vid 1875 års
riksdag, och som godkändes af riksdagen,
var i sin helhet af följande lydelse:
Inför en upplyst riksförsamling behöfver man
visst icke orda örn vikten af allmän bildning
eller nyttan af kunskaper och insikter, och
allra minst torde detta göras behof inför svenska
riksdagen, hvilken, särdeles på senare tiden,
visat en så varm och allvarlig håg att befrämja
och höja den allmänna folkupplysningen. Den
devis, som konung och riksdag gemensamt
uttalat, att ingenting så förmår att stärka och
höja kärleken till frihet och fosterland som
allmän upplysning, vitsordar hur högt
statsmakterna tänka om denna stora folkets sak.
Säkert är ock, att det folk, som står i
begrepp att åtaga sig en stor och allmän
värnplikt, måste, om denna skall blifva sann och
tillfredsställande, såsom grund för densamma
lägga en sann och allmän folkbildning; ty så
har Tysklands, kanske världens, störste nu
lefvande strateg sagt i tyska riksförsamlingen,
att uti Tysklands senaste ärorika strider och
segrar har tyska folkskolan en väsentlig del.
Är folkskolans uppgift så stor, dess mål så
högt, då bör ingenting underlåtas, som kan
befrämja dess ändamålsenliga utveckling. Den
vackra utveckling, hvartill svenska folkskolan
visat sig mäktig, förutsätter jämväl än vidare
framåtskridande, om endast de hinder, som
härför förefinnas, undanrödjas.
Bland sådana hinder och tvifvelsutan det
största anser jag vara en stor del kommuners
oförmåga att anskaffa nödiga medel för ett
ändamålsenligt ordnande af sitt skolväsende.
Detta hinder bör undanrödjas. I betraktande
häraf och då folkskolans ändamål jämväl är
ett viktigt statsändamål, så anser jag, att
staten till folkskolan bör mera än hitintills - om
än ej på långt när så mycket som till andra
skolor - lämna bidrag, på det alla kommuner
- ingen lucka får finnas i dessa leder - må
kunna, som sig bör, ordna sitt skolväsende.
Det bidrag staten nu lämnar, hälften af
folkskollärarens ordinarie lön, är för ringa för det
därmed afsedda ändamålet, och står icke i ett
riktigt förhållande till kommunernas
uppoffringar och folkskolans betydelse. Billigtvis
kunde man alltså fordra, att hela skollärarens
ordinarie lön borde af staten kommunen
tillhandahållas. Men då detta steg på en gång
uttaget kan synas mången för djärft, torde
man låta sig nöja med, om den redan erkända
hälftenprincipen i fråga om statens bidrag till
såväl folk- som småskolan göres till en
sanning, hvilket i det närmaste kan ske dymedelst,
att statens bidrag bestämmes till töa
tredjedelar af skollärarens ordinarie lön. Som
genast skall visas, blifver i alla fall en
församlings bidrag till en folkskola mera än statens.
Låtom oss nämligen antaga, att ett
ändamålsenligt skolhus med tillbehör endast kostar i
medeltal 6,000 kronor. Församlingens årliga
bidrag till en folkskola, räntan å
byggnadskapitalet beräknadt efter 5 procent, ställer sig
då som följer:
5 procent å byggnadskapitalet, 6,000 kr.... 300
Underhållskostnad, l procent af
byggnadskapitalet........................................... 60
Afgäld för tomt och ett jordstycke......... 20
Inköp af skolmateriel........................... 20
Värdet af ett kofoder................_.......... 100
Vedbrand.......................................... 100
l/2 af skollärarens ordinarie lön ............ 300
Kr. 900
Då nu statens årliga bidrag endast utgör
300 kr., så motsvarar det blott V3 af
kommunens, som man ser lågt beräknade omkostnader.
Skulle man emellertid icke uti kommunens
omkostnader vilja inberäkna byggnadskapitalet,
såsom utgående på en gång och alltså
öfvergående, så återstår i alla fall en årlig
utgift för kommunen för hvarje folkskola af 600
kronor, motsvarande 2/3 af hela kostnaden.
Detta missförhållande bör åtminstone rättas
därhän, att statens bidrag hädanefter förhöjes
till 400 kronor för hvarje skola. Gillar
riksdagen ett dylikt förslag, så är gifvet, att
förslagsanslaget »Lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor» måste höjas icke blott
med hvad utskottet föreslagit till småskolan
utan jämväl för folkskolan med ett belopp
motsvarande dessa skolors antal, som utgjorde,
enligt k. m:ts senaste berättelse om hvad i
riket och dess styrelse sig tilldragit, 3,732
stycken, och således med 373,200 kronor.
Mången torde kanske tycka, att denna
summa är stor; men ändamålet är ock stort. Det
är dessutom att märka, att samma belopp,
ehuru på annat sätt, i alla fall utbetalas; men
genom den af mig föreslagna anordningen
skulle summan helt visst åstadkomma mera
gagn och åstadkomma mera jämnhet
kommunerna emellan.
Om någon skulle i likhet med utskottet vilja
påstå, att folkundervisningen ensamt bör vara
en kommunal angelägenhet, så vederlägges detta
ej blott af hvad ofvan blifvit sagdt utan
jämväl af det erkännande och den ställning
riksdagen redan intagit till undervisningsfrågan.
Jämför man dessutom, utan att därmed afse
något klander, statens bidrag, beräknade till
emellan 100 och 200 kronor, utom andra
förmåner, för hvarje lärjunge vid våra
elementarläroverk, med de bidrag staten lämnar såsom
understöd åt hvarje lärjunge vid våra
folk-och småskolor, så få de senare försvinnande
litet; ty enligt förut åberopade berättelse om
hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit
utgjorde statens bidrag till folkundervisningen
år 1873:
Lönetillskott å lärare och
lärarinnor......................-.......... 1,158,639: 70
Bidrag till medellösa församlingar 20,000: -
Kr. 1,178,639: 70
Om från denna summa afdrages 10,000 kro
nor såsom utgående till högre folkskolor,
lämnar återstoden till hvarje folk- och småskola,
tillsammans, Stockholm inberäknad, 8,139
stycken, 143 kronor 59 öre och till hvarje lärjunge,
som i dessa anstalter undervisas, tillhopa
607,676 stycken, ett belopp af l krona 92 öre.
Med dessa siffror för ögonen, och om man
därjämte eftersinnar de svårigheter, som ofta
förefinnas inom landskommunerna för att rätt
kunna ordna sitt skolväsende, samt de höga
kommunalskatter, flerstädes uppgående till 10
ä 12 gånger bevillningen, för att ej tala om
de än högre bidrag, som utgöras efter
hemmantal, så tvekar jag icke att på så,sätt
understödja motionärernas förslag i detta ämne, att
jag vördsamt hemställer, det riksdagen måtte
besluta.
att till aflöning af hvarje examinerad, vid
folkskola antagen lärare eller lärarinna, som
i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder,
åtnjuter utom husrum, vedbrand och kofoder
minst 500 kronor, samt meddelar
undervisning i skolan minst åtta månader om året,
skoldistriktet må äga att af statsmedel
bekomma ett årligt bidrag, motsvarande två
tredjedelar af den lön läraren eller
lärafinnan förutom husrum, vedbrand och kofoder
åtnjuter, hvilket bidrag dock icke må
öfverstiga 400 kronor; och att anslaget till
löne-tillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor må med 373,200 kronor förhöjas.
Vid Jöns Rundbäcks graf
den 5 oktober 1895.
Mel.: »Stilla skuggor».
Höstens kalla fläkt en dödsfärg breder
öfver allt, som i fägring stått.
Snabbt de glesnat, blomstrens vana leder,
sedan sommarens dagar gått.
Sådant är ock mänskolifvet;
se, förgängelsens bud står skrifvet
på dess panna, ren då det är gifvet;
tändt det blir för att slockna ut.
Huru gagnrikt dock de kunna svinna,
lifvets växlande, korta år!
Hvem af oss vill det ej sig påminna
vid den hänsofne vännens bår?
Såg du honom mödan vika
eller spara på krafter rika?
Såg du honom uti kampen svika,
när det gällde ett ädelt mål?
Medan hvila du i grafven finner,
oförtrutnaste såningsman,
frukten af din sådd till mognad hinner,
och ditt minne ej bortdö kan.
Hedradt skall bland oss det blifva,
lefva länge det må och lifva
mången till att lif och krafter gifva
villigt tjänande allmänt väl!
J. J-n.
FÖR DAGEN.
Skolmöteslitteratur.
Till de nyttigaste och lärorikaste saker,
som deltagarne i det sjunde nordiska
skolmötet fört med sig hem, höra utan
gensägelse de arbeten, som blifvit utgifna
i samband med mötets utställning.
Dessa arbeten utgöras dels af
redogörelser för undervisningsväsendet i
Sverige, Norge och Danmark, dels af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
