Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. (725.) 20 november 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
bör ske på helt annat sätt, såväl som
de, hvilka i likhet med. undertecknad i
hufvudsakliga delar gilla förenämda
uttalande men dock i enskilda punkter hysa
en afvikande mening.
*
Hvad angår det nu framlagda förslaget,
synes det mig ej fullt klart formuleradt.
Påtagligen har hr Z. ej klargjort för
sig den stora skillnaden mellan en
döf-stumskolas lagbestämda., noggrant afvägda
och enhetliga organisation och de
obestämda, ofta tillfälliga och växlande
formerna för en församlings folkskoleväsende;
mellan den förras fast organiserade,
jämförelsevis arbetsdugliga styrelse och den
senares ofta blott i protokollen existerande
verksamhet. En bestämmelse, som passar
för döfstumskolans reglemente, kan därför
ej utan vidare öfverflyttas i
folkskolestadgan.
Att vara föredragande i
döfstumskolans styrelse betyder gifvetvis att
förbereda, dar anmäla och inleda alla frågor,
som där skola behandlas. Men så enkel
blir ej saken, då det gäller en församlings
skolråd. Hr Z. föreslår, »att den lärare
eller lärarinna, som förestår en folkskola,
skall vara föredragande i skolrådet, men
att där två eller flera lärare eller
lärarinnor äro vid samma folkskola anställda, där
skall föredragningen verkställas af förste
läraren eller också af den, som lärarne
för viss tid utse». Nu finnes som
bekant i de flesta församlingar icke en utan
två eller flera skolor, stundom ända till
10 ä 15. Skulle hvar och en af dessa
hafva sin föredragande? Jag betviflar, att
ordförandens göromål därigenom skulle
komma att minskas.
En del frågor äro visserligen speciella
för hvarje skola, men de mest betydande
äro dock helt eller delvis gemensamma för
alla eller endast för en del af
församlingens skolor. Hvilken af lärarne skall
föredraga dessa, och efter hvilka grunder skola
de fördelas mellan dem? Huru skall vidare
det nödiga samarbetet åstadkommas mellan
dem, som föredraga blott enskilda, och
dem, som föredraga både enskilda frågor
och frågor af allmänt art?
Härtill kommer, att en del frågor väl
svårligen kunna föredragas af någon annan
än ordföranden. Dessa äro i första rummet
de, som »afse skolrådets kontroll eller
myndighet öfver honom (läraren) själf»,
hvilka äfven hr Z. anser, att läraren ej
bör föredraga, men med dessa
sammanhänga en hel del andra så nära, att det
torde bli svårt att bestämdt afskilja dem
från de förra; till exempel frågorna om
tjänsters tillsättning, om anskaffande af
vikarie, om lärarepersonalens löner,
bostäder och andra naturaförmåner. Den, som
någon längre tid arbetat med i ett
skolråd, vet, att sådana frågor äro de, spm
oftast där förekomma.
Alltnog: den af hr Z. föreslagna
bestämmelsen skulle med nödvändighet föra
med sig flera olika föredragande i samma
skolråd, hvilka ständigt skulle sväfva i
ovisshet om, hvad hvar och en af dem hade
att göra - en anordning, som visserligen
icke skulle minska omtanken för
ordföranden, hvilken ju bär ej blott det
moraliska utan äfven det juridiska ansvaret för
skolrådets arbete, ej heller befordra
skolans väl.
Hr Z:s förslag kan tänkas kompletteradt
på två olika sätt, så att de föredragandes
antal inskränktes till tvänne: ordföranden
och en lärare. Skolrådet eller
lärarepersonalen inom församlingen kunde utse en
lärare eller lärarinna att föredraga alla
ärenden, som »icke afse skolrådets
kontroll eller myndighet öfver läraren», eller
också kunde detta uppdrag cirkulera i tur
och ordning mellan de ordinarie lärarne
och lärarinnorna. I senare fallet
förlorades emellertid kontinuiteten vid ärendenas
behandling, hvilket säkerligen medförde
stora olägenheter för både skolan och
lärarne.
Med båda dessa anordningar måste
dock den föredragande läraren på något
sätt träda i förbindelse med öfriga lärare
och lärarinnor för att äga den
detaljkännedom om distriktets skolor, som är
nödvändig för en rätt uppfattning och saklig
utredning af frågorna. Men härför
kräfves något slags organisation af
församlingens lärarepersonal, och den föredragande
läraren måste blifva dess organ: ordförande,
ombud, förste lärare, öfverlärare, eller hvad
man nu vill kalla honom. Därigenom
kommer man ju till detsamma, som är
hufvudsaken i Sveriges allmänna
folkskollärareförenings uttalande. Vill man åter icke
vara med om någon organisering af
lärarekrafterna eller erkänna några organ för
deras samarbete inbördes och med
skolrådet, då är denna fråga olöslig, ty
lagbundet samarbete utan organisering och
utan organ det är icke blott en logisk
absurditet utan äfven en praktisk omöjlighet.
Komme man emellertid så långt, att det
endast blefve en föredragande lärare i
hvarje skolråd, så återstodo dock dualismen
mellan ordföranden och läraren.. Jag vill
visst ej säga, att det vore omöjligt att
tillfredsställande uppdraga gränsen mellan
bådas plikter, men jag påstår, att sådant vore
en onödig möda, ty så snart
lärarepersonalen får en verklig representant i
skolrådet, så blir han föredragande, så långt
han bör vara det. Hans detaljkännedom
om skolfrågor gör, att han blir anlitad att
utreda alla frågor, som fordra
specialkunskaper i skolfacket.
Det är riktigt, att skolrådens ordförande
behöfva befrias från en del af de göromål,
som åligga dem. De, som hafva stora
pastorat, måste bli så uttröttade af de många
administrativa skolgöromå en, att de ej
hinna ägna behöflig uppmärksamhet åt
skolans verksamhet. Detta är dock en fråga
för sig och kommer den föreliggande
egentligen icke vid.
Det bör dock vara uppenbart, att om
han befrias från en del af sina mindre
kräfvande arbeten med skolväsendet, så
måste detta afse att öka hans tid för de
viktigare ordförandeplikterna. Sträfvandet
för lärarekårens representerandet’
folkskolans lokalstyrelse får icke/fpk behöfver
visst icke tendera att skjuta dess ordfö-
rande i bakgrunden. Därpå skulle
ingendera parten vinna, allra minst skolan.
Alfr. Dalin.
Blott tio dagar återstå.
Alla, som vilja medverka till
åstadkommandet af pedagogiska resestipendier
för lärare och lärarinnor, kunna göra
detta genom att före den 30 november
direkt till Svensk Läraretidning insända
beställning å Jultomten, skolbarnens
jul-tidning. De bidraga på samma gång till
att skaffa barnen verkligt sund och
gedigen julläsning för ett enormt billigt
pris.
Som uppmuntran för flitig skolgång
användes Jultomten på ett och annat
ställe. Sålunda komma de skolbarn i
Nittorps församling i Västergötland, hvilka
under året icke varit frånvarande någon
dag (utom på grund af sjukdom), att
erhålla Jultomten, praktupplagan; de, som
endast, med lof varit frånvarande, få
vanliga Jultomten, och de, hvilka endast ett
par dagar varit borta, erhålla
Tummeliten. Kyrkostämman har den 12 d:s
anslagit medel för ändamålet.
150 år
hafva den 12 instundande januari
förflutit, sedan Johan Henrik Pestalozzi
föddes. På en mängd ställen i Tyskland
bereder man sig att värdigt fira denna
för folkskolan så betydelsefulla dag.
Äfven i Sverige torde något härvidlag
komma att göras. Centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
beslöt nämligen redan i augusti att taga
initiativet till högtidens firande inom
Sveriges allmänna folkskollärareförening.
I den af direktör Otto Salomon
utgifna serien »Skrifter af
uppfostringskonstens stormän» utkommer till jubileet
i svensk öfversättning Pestalozzis
berömda arbete »Huru Gertrud lär sina
barn».
Obligatoriska folkskolekök.
En föreståndarinna för en
hushållsskola skrifver i ett enskildt bref följande,
som vi återgifva efter Göteborgs
Handelstidning :
––––––-Genom folkskoleköken är det,
som dugliga ämnen till såväl goda
arbetarehustrur som kunniga tjänarinnor för
enklare hem skola danas; där är det de för
fyllandet af kvinnans egentliga lifsuppgift
oundgängliga insikterna och färdigheterna
i husligt arbete skola på ett rätt sätt och
under lämpliga förhållanden bibringas, ej
blott ett litet fåtal men hvarje folkskolans
kvinnliga lärjunge utan undantag.
Obligatoriska folkskolekök, se där det
önskningsmål, hvarefter vi måste sträfva, hvar och
en i sin stad, och väl må vi våga hoppas,
att vi ej allt för länge skola få vänta därpå.
Men till dess så sker, till dess
statsmakterna få ögonen öppna för denna
sam-hällsviktiga angelägenhet, är i hög grad
önskligt, att de enskilda personer och kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0620.html
