Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (725.) 20 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
SVENSK LÄRAEETIDNING.
N:r 47
Litteratur.
Konung Oskar II. Porträtt i färgtryck.
Stockholm, John E. Nilsson. Pris: 3 kr.
- Det är oss ett nöje att för våra läsare
påpeka detta porträtt, som i hög grad
träffar likheten och är utfördt med ett
konstnärskap, som gör heder åt tryckeriets och
förläggarens sträfvan att gifva svenska
folket en vacker bild af dess konung.
Andlig trötthet
Förliden torsdag höll lektor Enar
Sahlin från Örebro en föreläsning öfver
detta ämne i Vetenskapsakademiens
hörsal härstädes. Då innehållet af denna
med lifligt bifall mottagna framställning
bör kunna intressera lärare af alla
kategorier, meddela vi här hufvuddragen
af föreläsningen, därvid följande
Aftonbladets referat.
l Föreläsaren omnämnde först professor
Keys på statistiskt material stödda
undersökningar om Öfveransträngningen i skolorna
och de sorgliga förhållanden han därvid
konstaterat. Men man tror icke på siffror,
och om en moder, som ser sin son bli
allt blekare och tyna af under skolarbetet,
tror på öfveransträngning, tror däremot
den, som ej ser något sådant tecken, att
allt tal därom är öfverdrift.
Man har på senare tid börjat företaga
vetenskapliga undersökningar angående
tröttheten.
Under de närmast föregående årtiondena
har man sökt verkställa mätningar i
afseende på en människas muskelkraft.
Därvid har man bland annat funnit, att en
uttröttad muskel behöfver ganska lång tid,
2 timmar, för hvila, innan den återfår sin
normala kraft, och att det arbete, som
förrättas sedan man blifvit halftrött,
verkar mera förslappande än det första. På
frågan hvad det är, som frambringar
tröttheten, gifves till svar, att genom muskelns
verksamhet uppstå
sönderdelningsprodukter, som äro skadliga och ej hinna
aflägsnas så fort, som de uppstå. Man kan
därför tvätta muskeln med saltlösning,
hvilken metod naturligtvis ej är användbar
på lefvande muskler, men där verkar
massage på likartadt sätt. Genom
ansträngning af en muskel eller ett parti af
muskler ansträngas äfven de andra; de
afsönd-rade giftiga ämnena vandra öfver till dem.
När man exempelvis tagit sig en stark
promenad, är man icke blott trött i benen
utan i hela kroppen.
Kropp och själ stå i liflig växelverkan
med hvarandra, och trötthet i psykiskt
hänseende alstrar äfven fysisk trötthet.
Kroppen kan sofva, medan själen är
vaken. Man kan säga, att den, som
sofver bäst, är uppmärksammast. Det kan
låta som en paradox, men så är det
likväl. När en lärare t. ex. berättar något
lifligt för sina elever, någonting hvaraf de
riktigt ryckas med, blir deras
uppmärksamhet så fullständigt upptagen häraf, att
deras kropp försjunker i hvila, sofver. De
röra sig ej, höra ej hvad som försiggår
omkring dem o. s. v. Det är samma
förhållande som med rapphönshunden,
hvilken »står» för en fågel. Äfven hans kropp
sofver, medan uppmärksamheten är
koncentrerad i ögat. Liknande är ock fallet
vid hypnotism.
En jämförelse mellan hjärnans arbete
och den öfriga kroppens visar, hur litet
som behöfs för att inverka störande på
det förra. Man kan binda om en arm
och för flera timmar hejda dess
blodomlopp, och likväl äro armens och handens
muskler i stånd att fungera. Men tryck
endast för ett par ögonblick ihop
halsådrorna, som förse hjärnan med blod, och
personen skall förlora medvetandet.
Schikovski gjorde 1879 försök med
temaskrifning på både för- och
eftermiddagen och fann vid 24 olika försök, att 33
procent flera fel begingos af gossarne på
eftermiddagen. Dessa försök voro dock
ej så omsorgsfullt förberedda, att några
bestämda slutsatser ur dem skulle kunna
dragas. Bodenstein gjorde 1881 och
Höff-ner 1893 försök, där barnen fingo
återgifva satser, som upplästs och repeterats.
Härvid togs äfven hänsyn till den större
eller mindre möjligheten att begå fel,
hvilket vore nödigt för att kunna draga
slutsatser, och Höffner skilde på olika slag
af bokstafsfel: utelämnings-,
inskjutnings-och omkastningsfel.
Resultatet häraf blef följande:
För satserna: Utelämn.: Inskjutn.: Omkastn.:
1-4 2 l O
5-8 7 l l
9-12 14 60
13-16 15 81
17-19 31 11 l
Utelämningsfelen tilltogo således
starkast med den tilltagande tröttheten.
De slutsatser, som kunna i pedagogiskt
hänseende dragas af dessa undersökningar,
äro lärorika nog. En tysk psykolog
Kree-pelin har påstått, att lärjungarne under
hela lektionstiden, med undantag af första
timmen, befinna sig i ett slags
trötthetsnarkos. Detta är väl något öfverdrifvet. Men
det behöfs nog pigga lärare och en
intresserande framställning för att motarbeta den
andliga tröttheten hos våra skolbarn.
Från tyska skolor.
(Brefkort till Svensk Läraretidning.)
4.
Dresden den 12 september 1895.
Turninspektor Biers
gymnastikseminarium, som jag i föregående bref omnämt,
utgöres af en rymlig gymnastiksal och en
föreläsningssal samt en mycket stor
gårdsplan, skuggad af lindar och försedd med
uppsättning af allt, som hör till en ordnad
gymnastik. På denna gårdsplan, ute i det
fria, hållas alla öfningar. Endast
vintertiden eller vid påkommande regn tar man
sin tillflykt inom hus.
Hvarje kurs omfattar 5 månader med
4-5 timmars dagligt arbete.
Utom nu pågående kurs för att utbilda
gymnastiklärare hafva en damförening, en
herrförening samt en afdelning gossar och
en afdelning flickor gymnastik vid detta
seminarium.
Hvad jag här sett i gymnastikväg, har
varit ungefär detsamma, som visats mig
uti Lybecks och Berlins samt härvarande
folkskolor.
Utmärkande för den tyska gymnastiken
- och detta faller genast i ögonen -
är, att de tyska pojkarne fostras till
militärer. Korrekt och skyndsamt måste alla
rörelser utföras. Felar någon, blir han
vanligtvis körd ur ledet.
Arm- och hufvudrörelser förekomma
mycket sparsamt. Då de någon gång
användas, ske de i hastigt tempo och,
särskildt hvad armrörelserna beträffar, utan
den kraft, som vi svenskar fordra. Marschen
intager däremot främsta platsen vid all
tysk gymnastik. Den sker dels utan, dels
med stänger, hvilka för de yngre
lärjungarne äro af trä, för 12-13-åringar af
järn. Dessa stänger användas i stället för
gevär. »Figurmarsch» skulle jag vilja kalla
detta slags marsch, ty bestämda figurer
inläras. För åskådaren ter det sig utan
gensägelse mycket prydligt, då under sång
eller pianomusik den ena eller andra af
dessa marschfigurer utföres.
Flickorna marschera något men dansa
mycket. Alla slags danssteg inläras.
Gymnastiken med redskap är ungefär
densamma som hos oss. Hvad som
härvid förvånat mig, är flickornas skicklighet
uti klättring, i synnerhet som de icke hafva
särskilda gymnastikkläder.
Med gymnastiken sammanhänger på det
allra närmaste leken. Den Öfvas ock allt
ifrån första lektionen. Och hvad är det
väl, som gör gymnastiktimmarna så kära
för de tyska barnen ? Jo, utsikten att
under lektionen få företaga en och annan lek.
Bland särskildt omtyckta lekar vill jag
nämna: »Katt och råtta», »Hök och dufva»,
»Två slå den tredje», »Sälja fåglar»,
»Vattenkvarnen» och »Gåstjufven». Den
sistnämda tillgår sålunda:
Den, som utses till gåstjuf, ställer sig ungefär
midt på lekplatsen. De öfriga taga hvarandra
i händerna samt hoppa fram mot »tjufven»,
under det de sjunga:
Den som gåsen stulit har,
:,: han är en tjuf:,:
men den som mig den åter ger
han är mig ljuf;
:,: där står en tjuf:,:
Så snart ordet ljuf förklingat, fattar »tjufven»
en af »gässen», och drager den till sin plats.
De öfriga söka hvar och en få sig en make.
Den, som blir utan, blifver »tjuf».
En blandad rörelse- och tankelek är
»Radde sig, den som kan».
De lekande stå i rad. En af dem träder
fram och berättar för de öfriga en historia af
t. ex. följande innehåll: »Nyligen företog jag
med en kamrat en spatsertur till en skog. En
häftig storm bröt lös. Träden sviktade. Ett
föll!» - Alla skrika nu: »Radde sig, den som
kan!» samt springa vid detta ord till ett förut
bestämdt mål. Den, som kommer sist, är
skyldig att berätta nästa historia, hvilken likaledes
skall sluta med någon farlig belägenhet och
gifva anledning till varningsrop och flykt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
