Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (726.) 27 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
635
År/la, Södm.: Lönen för lärarinnan vid
Tors-berga småskola höjdes från 300 till 325 kr.
Vartofta-Asaka, Skbg.: Slöjdskola för gossar
skall upprättas från nästa års början.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Norrala, Gflb.: Vid sammanträdet, som hölls
söndagen den 17 d:s, väcktes af en lärare
förslag om uppgörande af nytt reglemente för
distriktets skolor, eller i annat fall att det
föråldrade reglementet måtte revideras, tryckas
och utdelas i skolor och bland
skolrådsledamöter. Med anledning häraf uppdrogs åt
läraren P. Sjölund att tillsammans med
ordföranden omarbeta ifrågavarande reglemente.
Om undervisningen i biblisk
historia
öfverlade Lunds pedagogiska sällskap vid
sitt sammanträde den 19 dennes.
Diskussionen inleddes af professor A. Kock.
Inledaren, som förklarade sig vara en varm
vän af kristendomsundervisningen, ville hafva
denna undervisning reformerad, just för att
den skulle blifva välsignelsebringande och med
kärlek omfattad af barnen. Den långt
utsträckta fordran på ordagrant inlärande af
katekesstyckena, där dock någon utanläsning
borde fordras, samt af bibliska historien, vore
icke ägnad att hos barnen väcka kärlek till
ämnet, ej heller att i vidsträcktare mån
sedligt och religiöst inverka på barnens vilja och
känsla. Blott minnet toges härvid i anspråk
och fylldes, då man ej här toge hänsyn till
barnens utvecklingsståndpunkt, "med för
barnet tämligen oanvändbara saker, som icke en
gång uppöfvade förståndet.
Om man med undervisningen i biblisk
historia skulle vinna det resultat, man med
densamma afsåge, måste läroböckerna i detta
ämne vara annorlunda beskaffade än de
nuvarande, affattade, som de äro efter de
grundsatser, hvilka uppställdes af
folkskoleläroboks-kommittén år 1887. Tal:n, som önskade en
kort lärobok i ämnet och en utförligare
läsebok, ansåg, att nämda kommitté förväxlat med
hvartannat hvad som borde höra till en
läsebok och det som borde innehållas i läroboken.
De nuvarande läroböckerna äro allt för
utförliga. Det gamla testamentets berättelser
utgöra minst lika stor del af läroboken som
det nya testamentets. Kristi historia borde
väl dock för oss kristna vara hufvudsaken.
Många direkta anföranden, t. ex. Faraos, Isaks
och Rebeckas, Jakobs och Esaus m. fl., borde
ej ha sin plats i en lärobok för barn, Några
andra dialoger, än dem barnen skulle fästa i
minnet, borde ej i boken förekomma. Och
dessa vore ej synnerligen många. Ur gamla
testamentet blott de ur frälsningshistorisk
synpunkt mest viktiga, och ur nya testamentet, t.
ex. vissa af Jesu ord.
För öfrigt gåfve den direkta anföringen mera
anledning till ordagrann utanläsning än den
indirekta, hvarför denna senare borde istället
användas.
Lärobokskommitterades fordran, att boken
skulle i allmänhet använda bibelns ord och
uttryckssätt, kunde tahn ej gilla, enär bibelns
språk icke alltid vore lämpadt för barn.
Därför borde i stället ett lättfattligare språk i de
bibliskhistoriska läroböckerna användas äfven
som nödiga förklaringar samt historiska och
geografiska notiser i läroböckerna intagas.
I stället för nu brukliga läroböcker i biblisk
historia borde det finnas en kortfattad lärobok
i ämnet och en utförligare läsebok.
Läroboken kunde till sitt omfång inskränkas till
hälften af de nu mest brukliga och i stora drag
framställa frälsningstankens framträdande,
utveckling och fullbordande, hvarvid Kristi
person och verk finge den utförligaste
behandlingen. Framställningssättet borde rätta sig
efter lärjungarnes ståndpunkt, lättfattligare för
de lägre årsklasserna än för de högre.
Den bibliska läseboken skulle till sitt
omfång vara större än de nu brukliga
läroböckerna i biblisk historia och utarbetas enligt de
grundsatser kommitterade uppställt för
läroböcker och icke användas som läxläsningsbok.
Härx borde rnan låta bibelns egna ord och
bibelns anda framträda så tydligt som möjligt
och genom denna bok borde barnen föras in
i bibeln själf. Här hade dialogerna och de
direkta anförandena i allmänhet sin rätta plats.
Genom innanläsning i läseboken förbereddes
läxan, hvarefter barnen finge motsvarande
hemuppgifter i läroboken. Genom en dylik
anordning trodde tahn, att
biblisk-historieundervisningen blifva mera fruktbringande än
hittills varit fallet.
Under den lifliga diskussion, som
härefter uppstod och i hvilken deltogo utom
inledaren professor S. L. Bring, lektor B.
Bergqvist, seminarieadjunkten K. Esscher,
skolföreståndarinnan A. Rönström,
folkskolläraren N. Lundahl, professor S.
Ribbing, pastor A. Holm och rektor C.
Sprin-chorn, ställde sig några helt eller delvis
på inledarens sida, särskildt i fråga om
den bibliska läseboken. Andra ansågo, att
den af inledaren förordade korta läroboken
ej skulle fylla sin uppgift. På grund af
sin korthet och sitt rikhaltiga innehåll blefve
den abstrakt och svårfattlig. Det låge i
barnens natur att vilja använda direkt
anföring. Den gåfve lif och färg åt
historien. Om läraren vid upphörandet af läxan
fordrar, att barnen skulle använda den
direkta anföringen, framställd med egna ord,
blefve detta för barnen en god språköfning.
De nu vanligast använda läroböckerna äro
så uppställda, att man under lärjungarnes
första år endast tager valda bibliska
berättelser och först på det högre stadiet en
efter lärjungarnes ståndpunkt lämpad
framställning af frälsningshistoriens utveckling,
hvilket hos dem vore en förtjänst. Men
läroböckerna kunna utan fara for ämnet
förkortas. Det vore nog icke synnerligen
många lärare och lärarinnor, som vore så
oförståndiga, att de fordrade ordagrann
utanläsning af bibliska historien.
Bibliska taflor och planschverk vore ett
åskådningsmaterial, som mera än hittills
borde uppmärksammas. Undervisningen
skulle härigenom göras mera intressant och
fruktbärande. Ingen biblisk läsebok utan
bibeln själf borde vara den bok, som
barnen i skolan skalle använda, ansågo ett
par talare, under det andra menade, att
en skolbibel eller s. k. familjebibel ur många
synpunkter vore att föredraga.
Af vikt vore, att den biblisk historiska
undervisningen blefve det centrala i
religionsundervisningen, den införlifvar mera
människan med sig och gifver det bästa
material till uppbyggande af en god
kristendomskunskap. Vid undervisningen i
kristendom vakte man sig för att söka pressa fram
det till andaktsstunder, utan må det blifva,
hvad meningen därmed är,
kunskapsmed-delelse.
Kanslirådet E. F. Oustrin, som för
tillfället uppehöll sig i staden, öfvervar
mötet, hvilket räknade öfver 50 deltagare.
Efter mötets slut var en enkel supé å
hushållsskolan anordnad för deltagarne.
.N. L.
Litteratur.
Sveriges konungar från och med Gustaf
Vasa. Sthm, Plansch- och
litteraturaktiebolaget. Pris: l kr.
Svenska konungahuset (Bernadottska ätten).
Sthm, Plansch- och litteraturaktiebolaget.
Pris: l kr.
Af planscherna, som äro fint och
smakfullt utstyrda, innehåller den ena porträtt
af samtliga Sveriges regenter från Gustaf
den förste med regeringstid och valspråk,
hvarjämte bilder äro å taflan intagna af
drottning Sofia, kronprins Gustaf och
kronprinsessan Viktoria, hvaremot den andra
omfattar hela Bernadottska ätten.
I vårt lands folkskolor, särskildt å
landsbygden, skola helt visst dessa planscher
hälsas välkomna som bidrag till den
historiska Undervisningsmaterielen. Hur gärna
barnen se en bild af dem, som de läsa
om - helst om det är sådana, hvilka
haft ett afgörande inflytande på
fosterlandets öden - har hvilken lärare som helst
nogsamt erfarit, och kan man sålunda säga,
att dessa planscher fylla en lucka i
skollitteraturen.
Dödsfall.
S. Strömberg* f- En banbrytare på
folkskolans område, en af de gamla
veteranerna, klockaren och organisten samt f.
d. folkskolläraren Samuel Strömberg, afled
såsom vi förut meddelat i Forserums
klockaregård den 5 d:s i en ålder af 75 år.
Till fullständigande af vårt förra
omnämnande häraf meddelar en brefskrifvare till
oss följande:
Ehuru tidigt van vid landtbruksgöromål
stod Strömbergs håg likväl till boken och
skolan, och redan som yngling började han
meddela privatundervisning. För att kunna
erhålla ordinarie anställning som lärare vid
folkskolan fordrades emellertid examen vid
ett folkskollärareseminarium. Han begaf
sig därför till Växjö, där han genom
oerhörd flit lyckades aflägga en synnerligen
vacker examen år 1847. S. tjänstgjorde
därefter i Or och Aneboda församlingar,
tills han år 1848 blef anställd såsom
ordinarie lärare vid Forserums ambulerande
folkskola. År 1856 blef han tillika
klockare och organist i samma församling,
hvilka tjänster han innehade till sin död. Han
afgick från lärarebefattningen med pension
1878.
Begåfvad med ovanliga kroppskrafter och
en god hälsa kunde han städse utan
afbrott sköta sina tjänsteåligganden. Sina
tjänsteplikter satte han ock alltid framför
alla egna intressen. Han hade aldrig
begärt någon tjänstledighet för egna
angelägenheter. Ehuru det på den tiden var
en svår och litet lönad uppgift att vara
ambulerande skollärare, hördes han aldrig
klaga öfver sin ställning. Med erkändt nit
och skicklighet fullgjorde han ock sina
åligganden både som skollärare och
tempeltjänare, en omständighet hvarom erinrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
