Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (727.) 4 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄRARETIDNING
645
själfva verket allmännare än de flesta
äro benägna att tro.
Den uppenbara vanvård, hvarom nu
närmast är fråga, förekommer emellertid,
som kändt är, företrädesvis inom de
fattigaste hemmen. Den är ingalunda
någon nödvändig följd af fattigdomen,
ty det finnes många ganska fattiga hem,
som på ett beundransvärdt sätt uppfylla
sina skyldigheter. Men ingen torde
kunna neka, att de fattigaste hemmen hafva
oändligt mycket svårare att uppfylla sina
uppfostringsplikter än de mera
bemedlade, och det är därför på sätt och vis
helt naturligt, att de så ofta försumma
dem. Detta förhållande bör icke gifva
de mera lyckligt lottade anledning att
förhäfva sig och att affärda hela frågan
om förvildningen bland ungdomen med
bekväma beskärmelser öfver hemmens
förskräckliga pliktförgätenhet. Vill man
uträtta något, så gäller det i första hand
ej att finna en syndabock, på hvilken
man kan skjuta skulden för alltsammans;
det gäller i stället att gå djupare och
söka orsakerna till att hemmen äro
sådana de äro.
För folkskolans lärare och lärarinnor,
hvilka så ofta måste besöka de
vanvårdade barnens hem och då hafva tillfälle
att personligen erfara, huru de äro
beskaffade, ligga många af dessa orsaker
i öppen dag.
Hemmets hufvudperson är husmodern.
Men ofta gör hon i högst ringa mån
skäl för det namnet. Åtminstone gäller
detta på de orter, där barnens vanvård
och däraf följande vanart mest
förekommer, nämligen i storstäderna och andra
industricentra. Husmoderliga sysslor -
kvinnligt handarbete och hushållsgöromål
- har hon vanligen aldrig lärt; sådant
ingick ej i hennes skolundervisning, ej
heller lärdes sådant i det fabriksarbetare-,
dagsverkare- eller statarehem, där hon
växte upp. Så snart hon slutat sin
knappa skolgång, sattes hon in i fabriken,
och då det långa dagsverket var till ända,
fanns för henne hvarken tid eller kraft
eller håg för ytterligare arbete. Då hon
blef gift, ägde hon följaktligen snart sagdt
ingen af dessa tusende praktiska
färdigheter, som en arbetarehustru, framför
allt en arbetarehustru, måste äga för att
få utgifterna att hålla sig inom de knappa
inkomsternas gräns och trots detta
ändock kunna skapa ett hem, där mannen
kan känna någon trefnad och barn kunna
växa upp på ett någorlunda
människovärdigt sätt. Sådant är en svår konst
och där förutsättningarna saknas en
omöjlig. Det vanliga är därför, att
arbetarehustrun icke kan stanna hemma och
sköta sitt hus, äfven hon måste förtjäna,
och hon griper då åter till det lönearbete
utomhus, för hvilket hon redan från
barndomen blifvit tränad. Men i och med
detsamma är ock hemmet i själfva verket
upplöst och reduceradt till ett gemensamt
nattlogi. I det stora antal fall, då
nattarbete förekommer, icke allenast för män
utan äfven för kvinnor, får det icke ens
vara detta.
Huru det under sådana förhållanden
går med barnens vård, det hafva lärare
och lärarinnor på industriorter rikligt
tillfälle att erfara. Huru ofta finna de
ej vid sina besök i hemmen det lilla
mörka kyffet fullt af små barn,
öfverlämnade åt sig själfva. En grannfru har
kanske lofvat modern att »titta till dem»,
men hon har sina egna barn och sina egna
sysslor, och hon kan möjligen - ehuru
ej alltid - hindra dem att falla ut
genom fönstret eller råka ut för annan
olyckshändelse, men att hon ej kan gifva
dem den vård i öfrigt och framför allt
den moraliska tillsyn och ledning de
behöfva, det är lätt att förstå. Ofta
komma föräldrarna icke ens hem till
må\-tiderna utan skaffa sig dessa på något
matställe i närheten af arbetsplatsen.
De något mera försigkomna barnen, som
på morgonen understundom fått gå till
skolan utan mat och ofta blott med den
näring, som en smula dåligt kaffe kan
erbjuda, måste då på middagen likaledes
nöja sig med kaffe eller något annat slarf,
som de själfva kunna laga ihop. De få
- kort sagdt - redan från sin tidiga
barndom sörja för sina behof bäst de
själfva gitta. [Inder en ålder, då de
borde känna sig absolut beroende och
mottaga allt af andras hand, tvingas de
sålunda af rådande sociala förhållanden
till en brådmogen själfständighet, som
gör dem främmande för hvarje känsla
af afhängighet, af pietet och auktoritet.
Må man besinna hvad en dylik, mot
deras barnanatur alldeles stridande
ställning innebär! Den måste medföra
genomgripande följder för deras hela
lifs-riktning och lifsåskådning. Ty de
intryck och erfarenheter af föräldramakten,
som barn under detta lefnadsskede
erhålla, de utgöra ju de grundläggande
elementen för deras blifvande
föreställningar om samhällsmakten och
allmakten. Hafva de intet begrepp om, hvad
ett hem är i detta ords verkliga och
sanna betydelse, så blifva ock samhälle
och religion för dem idel tomma ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
