Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. (731.) 3 januari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r l
Vår egen pedagogiska litteratur är ju
i det hela ganska fattig och erbjuder
onekligen icke heller mycken ledning för
ett djupare inträngande i Pestalozzis lif.
Till tjänst för dem, som med särskild
hänsyn till den stundande minnesfesten
j önska anvisning å på vårt språk
tillgängliga källor, tillåta vi oss härmed
påpeka en sammanträngd men i
förhållande till det trånga utrymmet ganska
allsidig lefnadsteckning i Svensk
Läraretidning n:r 52 för år 1892, där äfven
åtskilliga af de för Pestalozzis anda och
sträfvanden mest kännetecknande
uttalandena i hans skrifter finnas meddelade.
Kortfattade lefnadsteckningar finnas
äfven af Otto Salomon i de af honom
utgifna öfversättningarna af tvänne bland
Pestalozzis hufvudverk: »Lienhard och
Gertrud» (Skrifter af uppfostringskonstens
stormän V, Göteborg 1890) samt »Huru
Gertrud undervisar sina barn» (Skrifter
af uppfostringskonstens stormän VIII,
Göteborg 1896), af C. V. Kastman
(Lifs-bilder ur pedagogikens historia II,
Stockholm 1887), af Ola Bergström
(Uppfostrans historia, Lund 1892) samt af Aug.
Schorn och Herm. Reinecke
(Pedagogikens historia i förebilder och bilder,
Stockholm 1895).
Bland mera kända arbeten inom
grannlandens litteratur hänvisas till
Matias Skards »Hovedpunkter af skolens
udvikling efter reformationen», S.
Hee-gaards »Opdragelsens historie» och
Herman Triers »Heinrich Pestalozzi, et
Livs-billede fra Schweiz» samt
»Folkeopdra-geren Heinrich Pestalozzi»
(Studenter-samfundets småskrifter mr 60).
*
Särskildt ägnad att inom vidsträckta
kretsar sprida intresse för Pestalozzi och
hans lifsgärning samt locka till närmare
bekantskap härmed synes den festskrift
vara, som centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening under de
närmaste dagarna utsänder till
kretsordförandena och genom dem till samtliga
prenumeranter å föreningens småskrifter
tör 1896. Den utgöres, såsom vi i ett
föregående nummer redan omtalat, af en
öfverflyttning till vårt språk af Fedor
Sommers drama »Pestalozzi i Stans»,
föregånget af en inledning samt åtföljdt
af upplysande anmärkningar rörande en
del af de i skådespelet omnämda eller
antydda personer, orter, tilldragelser och
förhållanden.
Att dagen till ära uppföra detta drama
- såsom i utlandet flerstädes torde komma
att ske - låter sig väl hos oss
svårligen göra, enär sådant kanske är
oförenligt med våra sedvanor och tiden
dessutom är allt för knapp. Däremot skulle
det säkerligen lämpa sig förträffligt för
uppläsning vid åtskilliga af de små
festliga samkväm, hvarmed vi hoppas, att
folkskolans lärare öfverallt i vårt land
måtte högtidlighålla den 12 januari.
Styckets innehåll är så lättfattligt, att äfven
de mest olärda kunna följa detsamma
och hafva uppbyggelse däraf. Helst
torde emellertid uppläsningen böra före-
gås af en kort biografisk inledning,
hvartill nödigt material kan hämtas ur någon
af ofvan anförda källor.
Hvilka yttre former som för festens
firande väljas är i och för sig af mindre
vikt. Hufvudsaken är att den firas i
Pestalozzis anda. Då skall den ock i sin
mån bidraga till fullföljande af hans stora
verk: folkets uppfostran såsom ett
medel för folkets sanna lycka.
#
Ett vackrare vitsord kan svårligen
gifvas öfver ett människolif än det, som
Pestalozzis tacksamma hembygd skänkt
honom i den minnesskrift, den satt öfver
hans graf:
HÄR HVILAR,
HENRIK PESTALOZZI.
FÖDD i ZURICH DEN 12 JANUARI 1746.
DÖD i BRUGG DEN 17 FEBRUARI 1827.
DE FATTIGAS RÄDDARE I NEUHOF.
FOLKETS PREDIKARE i LIENHARD OCH GERTRUD.
I STANS DE FADERLÖSAS FADER.
I BURGDORF OCH MUNCHENBUCHSEE
GRUNDLÄGGAREN AF DEN NYA FOLKSKOLAN.
I YvERDON MÄNSKLIGHETENS UPPFOSTRARE.
MÄNNISKA, KRISTEN, MEDBORGARE.
ALLT FÖR ANDRA, INTET FÖR SIG SJÄLF.
VÄLSIGNADT HANS NAMN!
Nyårsönskan.
^ii^n när gamla året har förrunnit
’ och det nya fram på banan går:
ringa är nog, hvad vi verka hunnit,
mot det verket, som än återstår.
Men må vi de gamla sorger glömma,
de må sänkas i det flyddas graf!
Må vi blott i tacksamt minne gömmaj
allt hvad godt den gångna tiden gaf!
Må vi tro, att fåfängt ingen strider
för det goda, blir än kampen lång,
och att mänskligheten framåt skrider
mot sitt fjärran mål med säker gång!
Må vi hoppas, att en tid skall komma,
då vår värld skall mänskor skåda få,
mera fria, friska, glada, fromma,
som få skörda frukt af hvad vi så!
Må vi älska framför allt det rätta,
sanna, sköna, och när tiden flyr,
vår förtröstan till den visdom sätta,
som för evigt allas öden styr!
___________________________G. u. B.
Känner ITi
någon lärare, lärarinna eller skolvän, som
ännu ej prenumererat på Svensk
Läraretidning, så försumma ej att snarast
möjligt visa honom eller henne tidningen och
omtala fördelarna af att för egen räkning
hålla s/g med densamma! Prenumeration
sker på närmaste postanstalt.
FÖR DAGEN.
Stadsfullmäktige i stället för
kyrkofullmäktige.
Frågan om en förändring af de större
städernas folkskoleväsende i
administrativt hänseende torde under den närmaste
tiden komma under allvarlig ompröfning
hos vederbörande myndigheter. I hvad
angår Stockholm bragtes ärendet i
förbigående på tal vid härvarande
kyrkofullmäktiges sammanträde sistlidna lördag
af redaktör E. Hammarlund.
Under de tre senaste åren har H. varit
ledamot af kyrkofullmäktige, den
myndighet hvilken det i sista hand
tillkommer att bestämma hufvudstadens
folkskolebudget. På grund däraf, att H. i
enlighet med sin öfvertygelse motsatt sig
de under senaste åren med allt större
anlopp gjorda försöken att kringskära
folkskolebudgeten, ja, att snart sagdt göra
det för folkskoleöfverstyrelsen omöjligt
att låta arbetet i folkskolorna fortgå på
samma sätt som hittills, blef han vid
senaste kyrkostämman i Adolf Fredriks
församling utesluten ur kyrkofullmäktige.
Då H. sålunda icke vidare kan yttra
sig såsom kyrkofullmäktig, begagnade
han tillfället att vid 1895 års
kyrkofullmäktiges sista sammanträde i korthet
uttala sig rörande den nu ifrågasatta
omorganisationen af storstädernas
folkskoleväsende. Hans anförande var af
ungefär följande lydelse:
Den förening, som vid senaste
kyrkostämman inom Adolf Fredriks församling
afgjorde kyrkofullmäktigevalet*, gillar ej de
åsikter jag här inom kyrkofullmäktige
förfäktat i afseende på folkskolan. Under
sådana förhållanden är det ju alldeles riktigt,
att föreningen i fråga i mitt ställe och för
att ersätta kyrkofullmäktiges mångårige
ordförande, den för folkskolan så varmt
intresserade d:r Staaff, invalt två af sina egna
medlemmar.
Då jag sålunda med utgången af
innevarande år icke längre tillhör
kyrkofullmäktige, torde det vara i sin ordning, att jag
i kyrkofullmäktiges händer återlämnar det
mandat jag mottagit att tillsammans med
några andra af kyrkofullmäktiges ledamöter
utarbeta förslag till ändringar i författningen
angående kyrkofullmäktigeinstitutionen. Det
måste nämligen efter mitt förmenande
anses riktigt, att kyrkofullmäktige sättas i
tillfälle att i denna kommitté invälja personer,
som själfva tillhöra kyrkofullmäktige och
som alltså äro i tillfälle att, då förslaget
en gång framkommer inför
kyrkofullmäktige, här utveckla och försvara sina åsikter.
Ifall jag skulle stanna kvar i kommittén,
är det ganska visst, att jag i en eller
annan punkt komme att hysa från öfriga
kommittéledamöter afvikande meningar. Men
dessa blefve jag ej i tillfälle att här
försvara.
*
* En hufvudsakligen af husägare bestående
förening med namnet »Öfre Norrmalm».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0006.html
