Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (734.) 22 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r
SVENSK LÄEARETIDNING.
Södertälje, Uppsala, Nyköping, Norrköping,
Jönköping, Kalmar, Visby, Karlskrona,
Kristianstad, Malmö, Lund, Helsingborg,
Landskrona, Uddevalla, Vänersborg, Borås, Lidköping,
Karlstad, Örebro, Västerås, Köping, Gäfle,
Hudiksvall, Söderhamn, Hernösand,
Sundsvall, Umeå och Luleå samt Kopparberg i
Örebro län.
Abnormskolorna.
Vid seminariet å Manilla för bildande af
döfstumskollärare voro under nästlidna
läsår intagna 8 elever (4 manliga och 4
kvinnliga). Vid läsårets slut aflades
afgångsexamen af l manlig och 4 kvinnliga elever,
hvilka under nämda läsår genomgått
före-skrifven Profårskurs. Därjämte aflade en
döfstumskollärarinna godkändt
undervisningsprof för vinnande af behörighet till
ordinarie lärarebefattning vid sådan
döfstumskola, som afses i lagen den 31 maj 1889.
Vid institutet för blinda å Tomteboda
voro under sistlidna läsår intagna 83
lärjungar, däraf 38 gossar och 45 flickor. En
lärarinnekandidat har under läsåret
genomgått Profårskurs.
Vid blindskolan i Växjö voro under
sistlidna läsår intagna 30 lärjungar, 19 gossar
och 11 flickor. Vid handtverksskolan i
Kristinehamn undervisades under samma
läsår 24 elever, 18 män och 6 kvinnor.
Vid läroanstalterna för öfveråriga
döfstumma voro under sistlidna läsår intagna
tillsammans 138 elever, nämligen i
Vadstena 48, Bollnäs 39 och i Skara 51.
Vid skolhemmet i Vänersborg för blinda
döfstumma hafva under sistförflutna läsår
6 elever åtnjutit undervisning.
Till uppehållande af döfstumskolor har
för år 1895 beviljats ett belopp af 175,585
kronor.
.Af anslaget till uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn har k. m:t tilldelat 16
sådana anstalter understöd med tillsammans
43,600 kr., och hafva samtliga dessa
anstalter blifvit under år 1895 inspekterade.
Därjämte hafva af samma anslag utgått 6,000
kr. till bildande af lärare vid ifrågavarande
uppfostringsanstalter.
Den, som ännu icke verkställt
prenumeration på Suensk
Läraretidning för 1896, bör
ofördröj-ligen oända sig till närmaste
postanstalt.
Statsbidrag för den kvinnliga
slöjdundervisningen.
Ett anförande till
statsrådsprotokollet.
Med anledning af motion af E.
Hammarlund anhöll 1893 års riksdag, att k,
m:t måtte framlägga förslag angående
beredande af statsunderstöd för
undervisning i kvinnlig slöjd vid folkskolorna.
Detta har nu skett. K. m:t begär för
ändamålet ett årligt förslagsanslag af
90,000 kronor. Förslaget motiveras af
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet sålunda:
Yid riksdagen år 1877 framlades
proposition om beviljande af anslag till understöd
af undervisning i slöjd för gossar. Till
statsrådsprotokollet, då framläggandet af
berörda proposition beslöts, yttrade dåvarande
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet bland annat, att frågan om det
uppväxande släktets undervisning i slöjd hade
på senare tider gjort sig allt mer och mer
gällande och omfattats på inånga orter med
varmt intresse. Landsting,
hushållningssällskap och kommuner äfvensom enskilda
personer hade i åtskilliga delar af landet gjort
större eller mindre uppoffringar för
främjande af denna undervisning, hvilken äfven,
i anledning af väckt motion om åtgärder
för densamma från statens sida, utgjort
föremål för öfverläggning vid riksdagen.
Vid frågans praktiska lösning syntes nian
gå två väsentligen olika vägar, i det man å ena
sidan sökte införa den ifrågavarande
undervisningsgrenen vid folkskolan och där sätta
den i nära samband med den öfriga
undervisningen, medan man å den andra sökte
nå målet genom upprättande af
själfständiga, från folkskolan skilda slöjdskolor. Det
senare torde kunna anses lämpligast, om
man ville utbilda särskild skicklighet i ett
eller annat yrke, och sålunda hade själfva
yrkesbildningen till mål. Ville man
däremot bibringa ungdomen en allmän
handafärdighet, så borde slöjdundervisningen
meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig
del af det hela ingå bland öfriga
undervisningsämnen. Undervisningen i slöjd kunde
nämligen, om den rätt meddelades, blifva
ett allmänt bildningsmedel af stor betydelse,
i det att genom väl ordnade öfningar däri
både iakttagelseförmågan skärptes och
smaken odlades. Därigenom bereddes ock en,
icke minst för allmogens barn, nyttig
omväxling mellan själs- och kroppsarbete och
förekommes en ensidig utveckling på grund
af sysselsättning endast med bokliga studier,
på samma gång som hågen lifvades för en
nyttig och ädel verksamhet, hvilken kunde
af hålla från mången onyttig eller skadlig
förströelse.
Att folkskolans lärjungar finge i skolan
lära sig att medelst de vanligast
förekommande verktygen förfärdiga smärre arbeten
af hvarjehanda slag, syntes vara af behof
påkalladt äfven därför, att det ofta och icke
utan skäl klagades däröfver, att förmågan
att tillverka eller laga till och med enklare
redskap och verktyg allt mer började att
bland allmogen aftaga och dö bort.
Då undervisning i slöjd sålunda för
folkskolans rätta ställning och verksamhet hade
en stor betydelse, och då, såsom förut vore
antydt, intresset för denna angelägenhet nu
syntes vara väckt, torde tiden vara inne att
of verväga, huru den ifrågavarande
undervisningen lämpligast skulle kunna i ofvan
angifna riktning ordnas och främjas.
Beträffande särskildt anordnandet af
undervisning i slöjd för flickor anförde
departementschefen vidare, att tillfälle till
undervisning däruti på många orter redan länge
varit beredd, och att föremål för denna
undervisning i allmänhet varit enkel
linne-och klädsömnad samt stickning. I anseende
till nödvändigheten af öfning härutinnan
och då ändamålet att bibringa allmän
handafärdighet därvid äfven kunde vinnas, torde
nämda öfningar företrädesvis böra
förekomma. Dock vore det önskvärdt, att tillfälle
kunde beredas till undervisning äfven i
spånad, väfnad samt flätningsarbeten.
Slöjdundervisning för flickor borde som
obligatorisk taga sin början vid öfvergången från
småskolan till folkskolan och sedan fortgå
jämte den öfriga undervisningen under hela
lärotiden, såväl i den egentliga folkskolan
som i fortsättningsskolan.
De kostnader, som en sådan
undervisnings anordnande vid flickskolan komme att
medföra, kunde ej blifva betydliga, och
understöd därtill af staten torde därför ej
behöfvas på annat sätt, än att tillfälle till
undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid
statens seminarier för bildande af
folkskollärarinnor.
Vid samma riksdag framlades ock nådig
proposition därom, att anslaget till
folkskollärare- och lärarinneseminarierna måtte
höjas för införande vid dessa anstalter af
undervisning i slöjd, men riksdagen afslog
denna framställning. Sedan den tiden har
emellertid undervisning i slöjd småningom
blifvit införd vid alla landets
folkskollärare-och folkskollärarinneseminarier.
Dessutom meddelas undervisning i slöjd
i allmänhet vid de läroanstalter, som af
landsting eller enskilda personer blifvit
upprättade för bildande af lärarinnor vid
småskolan.
Slutligen hafva åtskilliga så kallade
slöjdkurser för bildande af slöjdlärarinnor under
den senare tiden varit anordnade.
Den lifliga verksamhet för bildande af
slöjdlärarinnor, som under de senare åren
ägt rum, synes vittna om stort intresse för
den kvinnliga slöjden och om öfvertygelse
om vikten, att det uppväxande kvinnliga
släktet däri undervisas. Denna öfvertygelse
har ock haft till följd, att såväl skoldistrikt
och landsting som äfven föreningar och
enskilda personer varit beredvilliga till
uppoffringar för ifrågavarande undervisning.
Antalet folkskolor, i hvilka dylik
undervisning meddelas, har också under den senaste
tiden varit i ständigt stigande.
Visserligen klagades till en början
däröfver, att undervisningen i den kvinnliga
slöjden ej medförde tillfredsställande
resultat, enär man vore oviss både örn målet
och om medlen, genom hvilka detta pä
lämpligaste sätt kunde nås. Nu har man
emellertid kommit därhän, att man vet
hvart man vill, och att goda arbetsmetoder
blifvit utarbetade.
Den åsikten har dock alltmer gjort sig
gällande, att skoldistrikten böra få
understöd af allmänna medel äfven till
främjande af undervisning i kvinnlig slöjd.
Gre-nom sådant understöd vunnes nämligen icke
endast det målet, att undervisningen i slöjd
blefve på kortare tid införd i landets alla
folkskolor, utan äfven att man finge större
säkerhet för att undervisningen ginge i rätt
riktning.
Vid 1892 års riksdag väcktes motion, att
riksdagen måtte besluta:
dels att för 1893 anvisa ett förslagsanslag
af 50,000 kronor att användas till understöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
