Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (735.) 29 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
63
rättandet af dylika hem, så att deras
verksamhet kunnat erhålla nödig omfattning och
anordnas på för ändamålet lämpligt sätt, och
den har slutligen underkastat dem en
sakkunnig och noggrann inspektion. Enligt den
senast utgifna inspektionsberättelsen funnos
under 1894 i Storbrittannien icke mindre än
227 af staten understödda anstalter af
förevarande slag: 50 förbättringshem
(Eeforma-tory Schools), 141 räddningshem (Industrial
Schools), 14 skolkarehem (Truant Schools)
och 92 räddningsskolor (Day Industrial
Schools). Af dessa inrymde
förbättringshemmen 5,587 gossar och flickor,
räddningshemmen och skolkarehemmen 24,683 samt
räddningsskolorna 3,251.
Förbättringshemmens samlade utgifter uppgingo till 109,874
.£ 11 s. 6 d., räddnings- och
skolkarehemmens till 365,775 £ 15 s. 5 d. och
räddningsskolornas till 29,854 £ 7 s. l d.
Statsbidraget utgjorde för det första slaget af
anstalter 72,676 £ 12 s. 9 d., för det andra
196,222 £ 4 s. 3 d. och för det tredje
7,712 £ 13 s. 2 d.
Sådana uppoffringar för ett dylikt ända
mål betraktas i Storbrittannien såsom en
synnerligen god statshushållning; härom äro
alla partier där ense, de konservative lika
väl som de liberale.
#
Att äfven i vårt land ett ganska stort
antal förbättrings- och räddningsanstalter är
af nöden, därom lär väl ingen sakförståndig
hysa något tvifvel.
I fråga om förbättringshemmen är
behofvet uttryckligen erkändt i nu gällande
strafflags kap. 5 § l, hvilken bemyndigar
domstol att rörande brottsligt barn efter
omständigheterna förordna, att det »af
föräldrar eller annan, under hvars vård och
lydnad det står, med aga hemma i huset
rättas skall eller i allmän
uppfostringsanstalt insättas, om tillgäng därtill finnes». I
öfverensstämmelse härmed bruka ock
minderåriga brottslingar dömas till intagning i den
med statsmedel understödda
åkerbrukskolonien på Hall. Huru otillräcklig denna för
ändamålet är, framgår emellertid tydligt af
det kända förhållandet, att för närvarande
ensamt inom hufvudstaden gå en hel del
gossar, som blifvit »dömda till Hall» men
af brist på plats ej kunna komma in.
Under tiden kunna de straff löst förehafva
snart sagdt hvad ofog som helst; enda
lagliga påföljden blir nämligen den, att de för
andra, tredje eller fjärde gången dömas till
Hall utan att dock där vinna inträde.
Hvilken uppfattning af samhällets makt och
myndighet, som dylika barn komma att
erhålla och bland sina kamrater utbreda, det
låter lätt tänka sig.
De förbättrings- och räddningshem, som
utan stöd af statsbidrag blifvit upprättade
på olika orter i vårt land (Lindgrenska
träs-skolan i Stockholm, Räddningsinstitutet i
Råby, Räddningsinstitutet på Hisingen,
Hallands läns räddningshem på Mäshult,
Räddningshemmet Margretelund vid
Lidköping, Fröbergska stiftelsen vid Kalmar m. fi.)
berättiga till den förhoppning, att man hos
såväl enskilda personer som kommuner och
landsting har att påräkna en stor offervillighet
för anstalter med detta syfte, samt att ett till-
räckligt antal sådana helt visst inom kort
skulle uppstå, såvida nämligen staten äfven
hos oss trädde emellan, dels genom bevil
j ande af anslag, dels genom vidtagande af
de lagstiftningsåtgärder, som kunna för
ändamålet anses erforderliga.
Då det emellertid synes mig gifvet, att
inga mera ingripande beslut i nu antydda
riktning kunna af riksdagen fattas, innan
densamma varit i tillfälle att på grund af
omsorgsfull undersökning bilda sig en klar
föreställning om hvad i saken kan och bör
göras, får jag härmed hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k.
m:t anhålla, att k. m:t ville låta
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
om åtgärder för beredande af lämplig
uppfostran åt minderåriga förbrytare samt
vanartade och i sedligt afseende
försummade barn.
FÖR DAGEN.
Två riksdagsmotioner rörande
det andra ålderstillägget
hafva under de senaste dagarna blifvit
afgifna inom riksdagens andra kammare,
rar.
Enligt öfverenskommelse mellan
åtskilliga för frågans lösning varmt intresserade
riksdagsmän har hr E. Hammarlund
utarbetat och vid kammarens sammanträde
i går framburit följande motion i ämnet:
Då vid 1883 års riksdag fråga förevar
cm förbättring af folkskollärarnes
lönevillkor, yttrade förutvarande statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet, den för
folkundervisningen så varmt intresserade,
numera aflidne F. F. Carlson bland annat
följande:
För min del har jag alltid såväl hyst som
uttalat den grundsats, att vill man höja
skolan, har man två stora medel att tillgripa:
att höja lärarens bildning och förbättra hans
villkor, hvilka båda medel med hvarandra stå
i oskiljaktig förening. - - -
En rörelse till folkbildningens förbättring
går genom hela den bildade världen, och i
de länder, där folkskolan står högst, äro
lä-rarelönerna höga, helt enkelt emedan det höjer
bildningsgraden hos dem, som skola handleda
den stora mängden af landets ungdom.–––
Det ligger stor makt på, att läraren icke af
brist och brödbekymmer föranlåtes att söka
biförtjänster. Han bör lönas så, att han med
full och odelad kraft kan ägna sig åt sitt kall.
Under erinran om dessa ord af en af den
svenska folkundervisningens främste
målsmän dristar jag påkalla riksdagens
uppmärksamhet för lösningen af ett mångårigt
önskningsmål inom folkskollärarekåren, nämligen
införandet af
ett andra ålderstil/ägg
att utgå till ordinarie lärare eller lärarinna,
som i denna egenskap oförvitligt tjänstgjort
i minst tio år.
Såväl statens som kommunens öfriga
äm-bets- och tjänstemän äro i allmänhet
berättigade till minst två ålderstillägg, ej sällan
å hvartdera 500 kronor eller däröfver. Att
för folkskolans lärarepersonal införa ett
dylikt andra lönetillägg, låt vara om ock på
blott 100 kronor, skulle i sin mån vara ett
erkännande af, att arbetet på folkskolans
fält är ej mindre betydelsefullt än inom
andra kulturområden.
I utlandet åtnjuta folkskollärarne i
allmänhet löneförhöjning efter tjänsteår. Det
kan i detta hänseende förtjäna påpekas, att
just nu föreligger för den danska riksdagen
en regeringsproposition, enligt hvilken förste
lärare och lärare, som ensam sköter en
skola, skulle få fyra ålderstillägg ä 200 kr.
och andre lärare fyra dylika ålderstillägg ä
100 kr. Äfven i Preussen har regeringen
under denna månad för landtdagen
framlagt ett förslag om förbättring af
folkskollärarepersonalens löner. Förslaget afser
införande af icke mindre än nio lönetillägg,
hvartdera å minst 80 mark att utgå med
tre års mellanrum.
Den svenska folkskollärarekårens
löneförhållanden hafva under senaste årtiondet
varit i det närmaste oförändrade. Vid 1885
års riksdag fastställdes minimilönen till sitt
nuvarande belopp, 600 kronor. I
folkskollärarepersonalens lönevillkor har sedan dess
ingen annan förbättring skett, än att det
ålderstillägg å 100 kr., för hvilket
statsbidrag med två tredjedelar från och med
år 1886 kunde erhållas och af hvilket
ålderstillägg flertalet lärare på grund af
församlingarnas frivilliga beslut redan voro
delaktiga, enligt beslut af 1891 års riksdag
gjordes obligatoriskt för ordinarie lärare och
lärarinna med fem års oförvitlig
tjänstgöring.
Under tiden hafva däremot
existensvillkoren för åtskilliga andra statens löntagare
förbättrats - så exempelvis för
extralä-rarne vid läroverken, hvilka erhållit en
väl-behöflig löneförbättring af 300 kronor.
Om detta oaktadt folkskolans lärare
under en lång följd af år afhållit sig från att
framställa anspråk på löneförbättring, torde
detta i väsentlig mån hafva berott därpå,
att de tagit hänsyn till statsverkets tillstånd
samt i ingen mån velat sätta sina anspråk
framför andra samhällskraf. Då i följd af
öfverskottet i statskassan en ljusning nu
visar sig, bör det ej förvåna, om kåren nu
hyser den förhoppningen, att dess
berättigade önskningar om förbättrad ställning
skola röna något tillmötesgående.
Allmänt erkännes, att vårt lands
folkskollärarekår är svagt aflönad i jämförelse
med öfriga tjänstemannaklasser. I detta
hänseende må hänvisas till bilagan litt. A,
som innehåller några utdrag ur den af
Statistiska centralbyrån utarbetade
aflönings-och peiisionsstatistiken, utvisande den
aflöning, hvilken bestås de lägst ställda
tjänstemännen på några andra områden äfvensom
aflöningen åt vaktmästare inom vissa af
statens verk.
Flertalet af de i denna bilaga upptagna
hafva en aflöning, som ej obetydligt
öfverstiger folkskollärarnes löneförmåner. Och
dock måste erkännas, att det arbete
folkskollärarne hafva sig ålagdt är i de flesta
fall lika om icke mera betydelsefullt för
fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
