Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (736.) 5 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antal lärare och lärarinnor, hvilka under år 1894 åtnjutit löner till nedanstående belopp.
- ...... l Y id s 111 å s k o 1 o r.
Summa lärare
456
196
187
Ki7."3ÖÖ~eiler" däröfver
437
40
167
Kr.
276-
291,67
1
10
6
Kr. 251-75
4
9
7
Kr.
250
i
14
123
5
Kr. 226-249
Kr. 201-225
3
2
Kr.
200
H
-
Vid mindre folkskolor.
Summa lärare
46
3
32
Kr. 300 eller däröfver
43
2
32
Kr.
287,50
2
1 Kr.
266,66 1
1
_
Kr.
250
-
1
! L ä 11.
!
Göteborgs och Bohus ....... _
Kronobergs _
Järn tlands ...... ....
För vinnande af någon Öfversikt
angående ställningen i det hela torde följande
uppgifter, som grunda sig på benäget
meddelade upplysningar från k.
ecklesiastikdepartementet, ej vara otjänliga.
Enligt ecklesiastikdepartementets af trycket
utgifna »Berättelse om folkskolorna för år
1893» voro vid årets slut följande antal
lärare och lärarinnor anställda:
i folkskolor såsom »biträdande»......... 338,
i mindre folkskolor.....................____ 1,353,
i småskolor ._................................... 5,670.
Enligt de tabeller, som ligga till grund
för uppgifterna om folkskolorna i k. m:ts
den 18 januari detta år afgifna »Berättelse
om hvad i rikets styrelse sedan sista
riksdags sammanträde sig tilldragit», utgjorde
de motsvarande talen vid 1894 års slut
re-spektiva 362, 1,397 och 5,737. Under
förutsättning att tillkomsten af de nya
lärareplatserna varit likformigt fördelad på året
1894, skulle antalen i medeltal för detta år
hafva utgjort respektiva 350, 1,375 och 5,704.
Om alla dessa lärare och lärarinnor haft
en årslön af minst 300 kronor, och statens
lönetillskott således utgått med 200 kr. för
hvarje, skulle detta lönetillskott hafva för de
tre läraregrupperna utgjort 70,000, 275,000
och 1,140,800, eller tillsammans 1,485,800
kronor. De under året 1894 verkligen
utbetalda lönetillskotten hafva enligt de från
statskontoret och landtränterierna till
ecklesiastikdepartementet insända uppgifterna
utgjort:
för lärare och
lärarinnor vid mindre
folkskolor samt
biträdande lärare och
lärarinnor vid folkskolor ... 333,879 kr. 20 öre.
för småskollärare och
lärarinnor ............... 1,099,067 » _58^ »
Summa 1,432,946 kr. 78 öre.
hvilket belopp med 52,853 kr. 22 öre
understiger deri nyss beräknade slutsumman.
Häraf synes, att under ofvan gjorda
förutsättning medeltalet af statsbidraget för
hvarje lärare och lärarinna vid mindre
folkskola samt biträdande lärare och
lärarinna vid folkskola skulle under år 1894
hafva utgjort 193 kronor 55 öre samt för
småskollärare och lärarinna 192 kronor 68
Öre. Om därtill lägges hälften såsom
skoldistriktets bidrag, skulle hela medellönen
för den förra gruppen utgöra 290 kronor
32 Öre och för den senare 289 kronor 2
öre. Af det ofvan anförda synes vara
klart, att redan nu de flesta till dessa
grupper hörande lärare och lärarinnor hafva en
kontant lön af minst 300 kronor, l något
enstaka län torde 250 kronor vara det
vanligast förekommande lönebeloppet, i andra
300 kronor.
Säkerligen förhåller det sig i flera län
så som i Göteborgs och Bohus län, där
ingen småskollärare eller lärarinna, som
genomgått den i k. kungörelsen den 5 juni
J 885 föreskrifna kursen, har mindre lön än
300 kronor. Och denna är väl den minsta,
som skäligen bör gifvas. Fördelad på årets
365 dagar utgör den 82 öre om dagen.
För denna ringa summa skall anskaffas
föda, kläder, skodon, böcker m. m. Då
nian därjämte besinnar, att
framtidsutsikterna för dessa lärare och lärarinnor måste
té sig rätt dystra, emedan de, när de af
sjukdom urståndsättas att under längre eller
kortare tid fullgöra sin tjänst, ej äro
berättigade till bidrag i och för vikaries
aflöning och när de efter att vid
framskriden ålder hafva lämnat sina befattningar
från ålderdomsunderstödsanstalten kunna
påräkna en pension af högst 150 kronor, kan
väl icke en lön af 300 kronor anses vara
för högt tilltagen.
Är det då skäligt och med skolans
val-förstådda intresse förenligt, att församlingar
fortfarande, med stöd af gällande
författningar, kunna till 250, ja 200 kronor
begränsa lönen för de lärare och lärarinnor,
hvilka i småskolan hafva sig ålagdt det
dryga, tålamodspröfvande och ansvarsfulla
arbetet att lägga den grund, på hvilken
hela folkbildningen hvilar ? Man fordrar, att
lärarinnorna skola samvetsgrant utbilda sig
för sitt kall, hvilket alltid sker med
uppoffring af både tid och penningar, men i
sistnämda fall lönas de sämre än den
kroppsarbetande kvinnan. Och hvad blir följden
af dessa ogynnsamma förhållanden? Jo,
lärarinnan och hennes arbete i skolan lider
däraf. Icke så få härda ut på samma plats
oaktadt svårigheterna, men många söka den
ena platsen efter den andra för att få det
drägligare. Härigenom uppstår en rörlighet
bland småskolans lärarepersonal, som är i
högsta måtto menlig för skolan; ty få saker
bidraga så att fördärfva en skola, som täta
ombyten af lärare. Jag vågar därför tro,
att en minimilön af 300 kronor ej är större,
än att den kan anses jämnt och nätt svara
emot behofvet. Den är likväl ej obetydligt
mindre än hälften af den åt folkskolornas
ordinarie lärare och lärarinnor i lag
tillförsäkrade minimilönen.
Om lönerna för småskollärare m. fl.
höjdes till 300 kronor, skulle, såsom ofvan
näints, statens ökade utgift för den
lärare-kår, som tjänstgjorde under år 1894, belöpa
sig till 52,853 kronor 22 öre, en summa,
som väl må anses ringa i förhållande till
det stora och behjärtansvärda ändamålet,
Ej heller bör väl uppoffringen för de
skoldistrikt, där lönen understiger 300 kronor,
förekomma afskräckande. I det vida
öfvervägande antalet af dessa uppgår lönen till
250 kronor. En höjning till 300 kronor
skulle, i följd af det genom k. kungörelsen
den 13 juli 1887 ökade statsbidraget,
förorsaka distriktet ett tillskott af allenast 16
kronor 67 öre för hvarje lärare och
lärarinna.
Äfven denna lön torde väl i de flesta
fall endast räcka till bestridande af de
nödvändigaste lefnadskostnader men ej
bereda tillgång till någon liten besparing för
ålderdomens dagar, ett förhållande som blir
särskildt tryckande för de lärare och
lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats
lämna sina tjänster och måste åtnöjas med
en betydligt afkortad pension. Då ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5
års oförvitlig tjänstgöring äro berättigade
till löneförhöjning af 100 kronor, bör det
ej synas oskäligt, om åt lärare och
lärarinnor vid småskolor m. fl. kunde efter 10
års oförvitlig tjänstgöring beviljas ett
ålderstillägg af 50 kronor, som med två
tredjedelar utginge af staten och med en
tredjedel af skoldistriktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
